med minst 1000 år idag...
Såååå mycket har jag skrattat!

Det började med att mamma och jag tog med Systrarna Bus på promenad
för att knipsa ris ifrån småbjörkar, och vide hade vi tänkt, men det sistnämda
gick vi bet på... Inte ett spår av vide där det brukar finnas!

Först kunde vi inte alls förstå varför Lilla Bus satt i vagnen och sträckte ut
tungan, vände och vred på den, liksom jobbade och tungvrickade...
Efter ett tag såg jag att mamma gjorde det när hon körde och styrde vagnen!
Och visst, det vet vi alla i omgivningen, att när min mamma koncentrerar sig
då åker tungspetsen ut och liksom "styr"... En ovana hon haft i många år!
Och nu lärde sig 10 månaders Bus lite av samma sak... jag garvade så jag grät!
Och även mamma skrattade gott, fast hon skäms över sin ovana...

Naturligtvis lyckades jag även i år med konststycket att trampa igenom snön,
woopsss, så satt jag fast med benen, ändå upp till grenen, med snö...
När jag försökte använda armarna för att ta stöd försvann naturligtvis även de ner i djupet...
Stora Bus som stod i säkerhet tillsammans med min mamma och sin lillasyster
ropade att hon skulle ringa 112 och be brandkåren komma för att MormorMu
sitter fast i blötsnö ute på åkern...
Med en del ålning och mycket hasning, en del svordomar, och mycket skratt lyckades jag ta
mig upp på torra land! Med blötsnö i skor, byxor, trosor, innanför jackan... ja du fattar!

Efter äventyret tog vi en fika hemma hos Systrarna Bus, Lilla Bus spelade apa,
slängde ost och kex vilt omkring sig så vi måste sanera köket efteråt.
Jag slängde ur mig ett "Gudars skymning", vilket Stora Bus tyckte var ett bra
uttryck... Så nu går hon omkring och säger "Gudars svimning" om besvär och elände...

Nu har vi iallafall påskris hemma allihop, och jag ska pynt både inne i lägenheten
och ute vid porten. Liksom i fjol är färgen på fjädrar och ägg lime och lite turkost...



MormorMus risliga dag...