inte längre något val...
(eller ingen ork att längre fortsätta kämpa sig blodig)
Till den punkten har det kommit för en släkting till mig och hans fru.
Jag vet att du läser det här G, och jag vet att ni (speciellt du G) har
haft det jättejobbigt under en längre tid!
Och jag vet att du bitit ihop, mått dåligt men kämpat på!

Ni har ju dessutom drabbats av sjukdomar och svåra olyckor i familjen,
något som kan föra varandra närmre, - eller kanske ännu längre ifrån varandra!

Hoppas och tror det kommer att gå bra för er, barnen är ju vuxna och lever sina liv!
(och ni har ju lilla sessan att glädja er åt, och söta Sigge)  ;-)

Det är klart att man är värd att leva ett bra liv, ett som är fritt ifrån bråk,
onödiga problem och tråkigheter!
Och även om skilsmässa är den bästa lösningen vet jag av erfarenhet att inte
ens då går det lätt och smärtfritt.
Du vet var jag finns, aldrig längre bort än ett telefonsamtal...

Härligt att det redan ordnat sig med ett bra boende för dig G,
du kommer få det bra, leva i lugn och ro, det är dags att prioritera dig själv nu!
Hoppas även O kan acceptera det här, och att också han får det bra!

Jag kommer iallafall hålla kontakten med er båda, O har jag ju känt precis hela mitt liv,
och dig G måste jag väl känt i snart 40 år!!! Va!? Vi var ju bara barnrumpor  ;-)

Sänder styrkekramar vännen!!!