mormormu

Aurora Eken hade haft en lycklig barndom på gården Hästnäs tillsammans med
sina tre äldre bröder.
Som genom ett under hade hennes familj skonats från Digerdöden som hade
drabbat så många på Gotland nio år tidigare.
Då hade döda kroppar kantat gatorna och likbålen brunnit dag och natt.

Nu kunde hon se fram emot ett gott liv i ett stort hus i Visby som hustru till
den tyske köpmannen Claus Pleskow.
Men hade ödet något annat i beredskap för henne?

I Claus och Auroras hus arbetar pigan Elin Persdotter.
Hon föddes uppe på Klinten där Visbys fattiga befolkning trängdes.
När döden skördade hela hennes familj stod hon utblottad och ensam i livet
utlämnad till andra människors välvilja och barmhärtighet.
Som piga hos Auroras familj hade hon till slut fått mat och husrum och en säng att sova i.

När Gotland invaderas av den danska armén under ledning av kung Valdemar
Atterdag tänds vårdkasarna och Gotlands bönder rustar sig för att försvara sin ö.
Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet.
Livet blir aldrig mer detsamma och Aurora och Elin tvingas ut i världen mot ett okänt öde.

Elisabet Nemert är en högt älskad författare.
Detta är hennes femte roman efter publikframgångarna Bortom stjärnan (2002),
Den vita liljan (2003), Rovfåglarnas tid (2005) och Vindarnas ö (2007).

Jag fastnar i läsandet redan efter första sida,
trots att jag vanligtvis har lite svårt för "historiska romaner".
Vad är fakta, - och vad är fiktion?
Men personerna i boken intresserar mig och jag fortsätter läsa för att
följa dem i deras liv på Gotland...
Mitt betyg blir 4,5 av 5 möjliga