och jag med dem...
(eller kan det möjligtvis vara tvärtom...)?!

Förr var BOKREAN oerhört viktig för mig, 
lite av årets höjdpunkt,
jag längtade, lusläste kataloger, förbeställde och jag köade...

Belöningen var kassvis och åter kassvis med läsning!
(och tom pengpung...)

Under ett stort antal år tillhörde jag dessutom den utvalda skaran
som packade upp böckerna inför rean.
Fick vistas innanför repen... fick smussla med fynden under skynken...
(det var knappt jag behövde lön, förmånen var att vistas bland dessa dyrgripar)
Det var vansinnigt hemligt alltihop!

V.I.P.

Kände maktens tjusning när övriga, simpla lässugna,
var tvugna vänta på startskottet...
(och som de hängde över repen för att skymta titlarna, värsta hyernorna,
de hade ingen som helst skam i kroppen, som de lusläst katalogerna, som de
förbeställt, som de köade...Pinsamt)!


I år har jag endast bläddrat lite slött i någon bokkatalog,
tittat på min bokhylla och konstaterat att,
trots att jag både skänkt och slängt,
finns ingen som helst plats för fler böcker...
De böcker jag vill läsa levererar bokbussen snällt varannan tisdag, kostnadsfritt.

Tyvärr är läget just nu lite akut,
lånade alldeles för få böcker förra tisdagen!

Slut läsning kvar!!

Hur ska det gå, det är många lästimmar kvar innan det blir tisdag igen...?!

Måste det trots kylan bli en promenad till stan,
och blir det isåfall till biblioteket, - eller bokrean ändå...?!