mormormu

Boktips, matrecept, barn och barnbarn, hälsa vs ohälsa.. Kort sagt, - en salig blandning

Varför tar jag så himla hårt på...

Kategori: Sån är jag..

saker och händelser som andra bara skakar av sig...?!

I fredags mötte jag av en händelse en kvinna i min ålder,
har aldrig sett henne tidigare,
men tyvärr inte omöjligt vi kommer råkas igen...
(hon ska nämligen flytta in ett hus strax brevid mitt)
När jag mötte henne tog hon tydligen fel på vem jag var,
(jag antar hon trodde jag var fastighetsägaren)
och började formligen stormskälla på mig! Aggressivt!
Jag fick inte en syl i vädret, utan jag gick till slut bara därifrån!

Varför är det så viktigt för mig,
varför kan jag bara inte konstatera "tokiga kärring" och glömma händelsen?
Nejdå, jag vänder och vrider på allt hon "sa",
och hennes pekande, gastande och domderande...

Jag ringde senare upp fastighetsägaren,
och hon skulle ta kontakt med kvinnan för att höra vad hon egentligen ville och menade,
och så påpekade fastighetsägaren gång på gång, -
"glöm det där"!

Men så fungerar jag ju inte!

Det är alltid så viktigt för mig att reda ut, att försöka förstå,
och att få kvinnan ifråga att inse att det var inte jag som var den rätta 
"måltavlan"
Jag blir liksom onaturligt kränkt, och tar åt mig onödigt mycket!

Nu har den här händelsen förstör hela helgen,
och jag får ont i käkarna, axlarna åker upp till öronen och alla muskler i kroppen
knyts ihop hårt hårt så fort jag bara tänker på hennes ilskna påhopp!

Intaget av värktabletter har varit större än vanligt...

Det är inte så att jag vill ha hennes ursäkt!
Det är mer att jag vill bevisa för henne om att jag är "oskyldig" till hennes anklagelser!

På något skruvat sätt får jag det till att det är mitt fel!
Jag hör ju själv hur tokigt det är, men känslan är precis så!

Det här sättet att reagera måste jag sluta med!
Den som far mest illa är jag själv!
(det är ju tack och lov väldigt sällan/nästan aldrig man utsätts för sånt,
men andras ilska gör mig helt enkelt sjuk! Oavsett om ilskan är riktad mot mig eller andra...
Jag är medveten att mycket hänger ihop med min egna ryggsäck,
men nog sjutton ska man väl lära sig att inte behöva ta ansvar för andras humör och mående)?!

Jag fullkomligt HATAR konflikter, är troligen en av de mest konflikträdda i världen  ;-(

Jag var bjuden till familjen Bus i fredagskväll,
och hade en riktigt mysig kväll tillsammans med Systrarna Bus,
ändå gnagde det i bakhuvudet mest hela tiden!
Vaknade på natten och ältade...

Nu väntar jag att Snusmumriken ska hämta mig efter sitt jobb
för vi är bjudna på grillmiddag.
Ska det gnaga i min skalle då också?!

Kanske kanske kan jag släppa det här nu när jag skrivit ner det?!

Ni som kan bortse från sånt här, - hur gör ni?!


Tack för alla tips jag fick angående min hortensia!
Som ni ser lever den fortfarande  ;-)
Rekord när det gäller blommande växter för mig!


GLÖM INTE ATT DET ÄR SISTA DAGEN ATT DELTA I MIN LILLA VÅRTÄVLING!!!

Klicka på den blå länken ovan och delta!
Imorgon presenteras vinnarna  ;-)


Kommentarer

  • Marie-Louise säger:

    Tyvärr kan jag inte hjälpa dig med detta eftersom jag fungerar på liknande sätt som dig. Jag tar åt mig och kan inte släppa utan ältar nästan sönder en händelse. Verkligen om jag känner mig oskyldigt anklagad eller om jag blir kränkt, vilket jag förstår om du blev när hon började skälla. Jag brukar också skämmas över om något liknande inträffar, typ: var det någon som såg/hörde det här? Förstår dom i så fall att det inte är jag som har gjort detta m.m. Usch jag avskyr verkligen liknande händelser. Men jag hoppas att du nu kan glömma och gå vidare, nu när du har fått skriva av dig. Kram vännen

    2011-04-17 | 15:24:29
    Bloggadress: http://madredetres.blogg.se/
  • Anonym säger:

    Hej!



    Jag är nu 43 år som du vet... du gissade ju på att det var min ålder som var rätt vid något tidigare blogginlägg.



    Jag har alltid varit en ja-sägare... varit hjälpsam och foglig, alltid trott att det är mig det är fel på, "piskan" har med otrolig lätthet fallit över min rygg...när man känt för att vara dum eller behövt vräka ur sig sin förtret.



    Men sedan 35 års ålder... när jag fick min propp i huvudet har jag liksom skaffat mig skinn på näsan... sa ifrån gentemot släkt, chefer, "vänner" osv.... vilket gör att jag mår bättre nu.... elakare kanske?!?



    Så länge man låter andra människors elaka ord ha makt över sig... så har de det..... sämst mår man själv... för de som kastat ur sig orden har ofta inte tillräcklig självinsikt... eller ber om ursäkt.



    Alltså mår man själv värst... därför om möjligt måste man försöka orden rinna av... du vet som vattnet på gåsen....



    Hämnd... nix.... what comes arround...goes arround... jag tror att livetskola kommer att skicka samma gärningar mot dessa människor som själv utsatt andra för elakheter.



    Hjälp... hur skall dessa ord hjälpa dig... kanske inte... men nu är de skrivna.



    Kan jag vara lite balsam på dina sår!?! Jag tycker du är en underbar kvinna och gläds varje gång jag besöker din blogg!



    LOVE from Borås!



    Kati

    2011-04-17 | 16:26:41
  • Linda/Candygirl säger:

    Jag tror ett bra knep är just att skriva om det - som du gjort. Hoppas du slipper älta under grillkvällen.



    Ha det bäst.

    2011-04-17 | 18:19:40
    Bloggadress: http://www.candygirl.nu
  • Åsa säger:

    Jobbigt läge... Jag har en liknande granne en bit bort här. Han skäller på allt och alla utan att ta reda på fakta över huvud taget först. Vet inte om jag kan tipsa dig på något sätt, för jag reagerar inte alls som du, utan jag blir mer förbannad. Hoppas du hittar ett sätt att lägga sådana saker bakom dig... Kram!

    2011-04-17 | 18:22:05
    Bloggadress: http://secondtime.blogg.se/
  • mammakero säger:

    Det är så himla jobbigt när man vet att man handlar ologiskt och rent av dumt, men ändå så känner man inte kan släppa det. Det är bara jag själv som kan ändra på situationen, ändå är såna här saker nästan omöjliga att ändra på. Man hamnar ju i en malström av upprörda känslor och försöker hålla huvudet över ytan. Hatar själv konflikter. Mår oxå rent dåligt efter såna påhopp. Så det enda jag säjer nu är KRAM PÅ DEJ VÄNNEN!

    2011-04-17 | 20:16:59
    Bloggadress: http://mammakero.blogg.se/
  • sweetmama säger:

    Fy sån är jag också. Tar åt mig och grubblar på saker jag egentligen borde kunna skaka av mig. Och även de gånger jag lämnat över till rätt person vill jag veta hur det hela slutar.

    Men du får se det possitivia i det hela. Vi är helt enkelt fulla av empati :)

    2011-04-17 | 21:01:29
    Bloggadress: http://sweetmama.blogg.se/
  • Nettan säger:

    Känner med dig, för jag skulle nog också älta det. Fast med min korta stubin skulle jag troligtvis gormat tillbaka, för när det tänder, ja då tänder det rejält! Och att dessutom bli anklagad för saker jag inte är skyldig till.. Fast ältandet skulle nog ändå infinna sig. Dessutom tycker jag gott att du bör få en ursäkt! Jä-la typ!



    Kram på dig!

    2011-04-18 | 00:31:07
    Bloggadress: http://abvl.blogg.se/
  • Carina säger:

    Tror vi är många som kan sälla oss till skaran konflikträdda, speciellt i vår generation!

    Tror att de som växer upp idag har mycket lättare för just den biten i alla fall!

    En vän sökte professionell hjälp en gång för sin konflikträdsla och fick svaret: om någon blir sårad av ditt sätt att bemöta dem så får väl de också komma till mig då!!

    Inte lätt alls detta men jag jobbar på det, känner att jag måste! Kram Carina

    2011-04-18 | 10:14:06
    Bloggadress: http://skalet2001.blogg.se/
  • ejmis säger:

    Usch vilken hemsk människa du blev attackerad av. Med åren, och framför allt pga jobbet, så har jag blivit riktigt duktig på att skjuta ifrån mig energitjuvarnas påhopp. VÄGRAR låta människors dåliga beteende suga energi av mig. Troligtvis har denna hemska person inte ägnat den här händelsen en tanke under tiden som du haft detta snurrande i ditt huvud. Packa mentalt ner händelsen i en låda och kasta bort den. Inte ett dugg enkelt, jag vet, men övning ger färdighet. KRAM!!!!!

    2011-04-18 | 13:33:19
    Bloggadress: http://ejmis.blogg.se/
  • Erika. säger:

    Förr var jag sådan som du beskriver dig i den situationen. Idag skiter jag fullständigt på ren svenska i vad andra tror tycker och öser ur sig.

    Visst försvarar jag mig själv, men oftast med ett litet försmädligt flin i mungipan som visar att jag inte bryr mig det minsta när någon skruvad människor börjar ösa ur sig sin galla.Brukar oftast slänga ur mig något i stil med... whatever sen vänder jag klack och går.



    Lärde mig till slut, att det spelar ingen roll hur man vände vrider på det hela så finns det alltid människor som beter sig på ett fult sätt som andra ska umgälla....som kvinnan du fick på dig. Hon verkade inte har en enda siffra rätt och har förmodligen aldrig haft heller. Oavsett om man förklara för vederbörande så tränger det inte in, jag vet, har haft med sådana människor att göra, jag kunde lika gärna köra huvudet i en betongvägg för det hade mer effekt. Man mår sämst själv av att har det hela gnagandes i huvudet. Men jag förstår dig, som sagt, jag har själv varit som du. Jag mådde dåligt av det också.



    Kram

    2011-04-18 | 15:52:17
    Bloggadress: http://mintidmittliv.bloggplatsen.se/

Kommentera inlägget här: