mormormu

Den här texten har jag fått på mail, tycker den är skoj och tål att läsas...

VARNING! Du har säkert hört talas om att människor blir bortförda och får sina njurar stulna av organtjuvar på svarta marknaden. Jag har råkat ut för något liknande... Mina höfter stals från mig över natten för några år sedan. Jag gick till sängs och vaknade upp med någon annans lår! Ja, det hände bara sådär snabbt. De nya låren hade konsistensen av havregrynsgröt. Vems lår är det och vad hände med mina? Jag tillbringade hela sommaren med att leta efter dom. Till slut, arg och sårad, hann jag inte mer än resignera och acceptera att jag för alltid skulle fortsätta mitt liv i jeans förrän tjuvarna slog till igen! Min rumpa var nästa offer. Jag vet att det var samma gäng eftersom dom gjorde sig besväret att matcha min ända med låren, som dom snott redan tidigare. Men min nya ända hade dom satt dit minst 1½ decimeter längre ner än mitt original! Nu förstod jag att jag skulle bli tvungen att ge upp jeansen till förmån för långa kjolar istället. För två år sedan insåg jag att även mina armar blivit utbytta. En morgon när jag fönade mitt hår blev jag vettskrämd över att se ett gäddhäng på min överarm dingla fram och tillbaka takt med hårborsten jag använde för att föna mitt hår. Det var riktigt läskigt - min kropp har blivit utbytt en del efter en annan. Vad skulle hända härnäst? När min stackars hals plötsligt försvann och jag istället fått den ersatt med en kalkons, bestämde jag mig för att gå ut och berätta min historia. Kvinnor i världen, vakna upp och känn lukten av nybryggt kaffe! Det kan vara sistagången Du använder Din ursprungliga näsa! Dom där plastikkirurgerna använder riktiga implantat och kroppsdelar som dom stulit från Dig och mig! Nästa gång någon Du känner berättar om något dom lyft - titta noga igen och ta för sjutton reda på från vem! Var det från Dig? Detta är ingen bluffvarning. Det här händer kvinnor dagligen! VARNA DINA VÄNNINNOR! P.S. Förra året trodde jag någon stulit mina tuttar. Jag låg på sängen och plötsligt var dom borta! Men när jag hoppade ur sängen kunde jag dra en lättnadens suck - dom hade bara gömt sig i mina armhålor medan jag sov. Nu har jag dom gömda innanför linningen i mina byxor.

med liten historielektion...

Min kusin M bjöd idag in mig på kaffe och nybakade bullar,
det är ganska stor ålderskillnad mellan oss,
och äldre ändå är hennes make B, - fyllda 80 år.

Vi har genom åren endast träffats sporadiskt, oftast i samband med någon begravning..
Som det blir ibland med vissa släktingar, man lovar att ses, men sedan kommer annat i vägen..

 Jag måste erkänna att jag väl heller aldrig varit speciellt intresserad
 av historien bakom B:s invandring till Sverige ifrån Tyskland,
 eller ens funderat över hur det kommit sig att han hamnade här...

Men idag, - helt plötsligt gick det upp ett ljus för mig, 
- "här ligger det en intressant och spännande historia gömd".
 
 
Och det gjorde det verkligen!
 Att få berättat för sig, av någon som verkligen varit med,
 om hur det var att vara tonåring i Tyskland under kriget.

Att inte få studera färdigt, arbetet i hemliga fabriker,
att bli ställd inför krigsrätt, att hitta sin gata jämnad vid marken,
att ha sin pappa liggande vid fronten osv osv...

Och sedan resan till Sverige, där det skulle finnas arbete,
att som yngling anlända till ett nytt land, med 15 D-mark i reskassa,
 ett visum som strax skulle gå ut, att som tysk bli sedd som lite skyldig till kriget...

Att arbeta, hårt och mycket, att skaffa sig en gedigen utbildning under tiden.
Att träffa en svensk flicka (min kusin).. Att ännu i dag vara kvar här,
men ändå med en speciell känsla för det gamla landet.

Och att ännu känna skuld för något man absolut inte kunde påverka!!

Vi blev sittande i flera timmar,
han berättade, ibland med tårar på kinden,
 ibland med gapskratt vid minnen av dråpliga händelser..

Jag lovade återkomma snart igen, och det löftet ska jag hålla!!!
För det här var en fantastisk man, med en fantastisk historia, som han gärna villa berätta om.


 Om jag bara försöker föreställa mig att min son, fyllda 23, skulle upplevt en bråkdel av detta brister hjärtat!!!

Och den här mannen var 13 år när han tvingades se, höra och uppleva... Ofattbart!!






Vi har så otroligt mycket att vara tacksamma över, - och idag har jag blivit påmind om det!!

Just när jag vant mig vid gårdagen, kommer idag...

Ooooops!!

Visst kan det vara bra att få saker och ting uträttade,
men många gånger kan det vara lika bra att lämna dem ogjorda.

Att göra en sak i sänder, och att göra den med mättnad och inlevelse.

Att ge upp fullständighetsivern