Det är en av sommarens varmaste dagar. Åskan hänger i luften och trafiken tätnar på motorvägen in mot London. En lastbil får sladd och utlöser en seriekrock som kommer att förändra livet totalt för ett stort antal människor. I Penny Vincenzis nya roman får vi möta några av dessa, Toby, gravt försenad brudgum med mörka hemligheter på sitt samvete. Barney, Tobys barndomsvän som har stora betänkligheter mot det förestående giftermålet. Georgia, skådespelerska med chans till drömrollen - men bara om hon kommer i tid. Jonathan, framgångsrik läkare vars hustru tror att han är på väg hem från en konferens. I bilen sitter hans älskarinna Abi. Mary, en äldre dam som ska möta sin ungdoms stora kärlek på flygplatsen. William, en ung lantbrukare som står på kullen ovanför motorvägen och blir vittne till olyckan. Och så Emma, kirurg på det sjukhus som kommer att ta emot de skadade. I centrum står lastbilschauffören Patrick, som drabbas av minnesförlust efter olyckan. Den mystiska liftare som färdats tillsammans med honom och som är den enda som vet vad som orsakat kraschen har försvunnit spårlöst från platsen .
På bara en sekund förändras dessa människors liv för alltid och deras öden flätas in i varandra. Med stor skicklighet väver Penny Vincenzi samman dessa berättelser till en oförglömlig historia om liv, död och kärlek... Adlibris
De första 250 (ca) sidorna kan jag inte slita mig ifrån boken, non-stop-läser till ögonlocken trillar ihop frampå morgonkvisten, efter det tycker jag att boken tappar tempot lite, fortfarande en väldigt bra roman, ger den 4 av 5 möjliga. Hade den hållit samma tempo boken ut hade det blivit en 5:a...
Sarah Erroll har jetlag. Det är sen eftermiddagen och hon ligger och sover i sitt gamla flickrum när hon plötsligt hör ljud från undervåningen. Fast kanske inte? Huset är gammalt och stort, det knakar alltid någonstans i väggar och golv. Sarah har aldrig gillar att huset ger ljud ifrån sig, så hon brukar sätta på radion när hon är ensam hemma. Men nu är radion av någon anledning tyst och hon tycker sig höra en kvinnoröst. Ljudet kommer den här gången från trappan.
De är två stycken och de kommer in i hennes rum, hotfulla, aggressiva, och det är uppenbarligen inget misstag att de är här. Sarah undrar varför de är så arga och hon är fortfarande sömndrucken när de närmar sig.
Kriminalinspektör Alex Morrow är på sin pappas begravning när samtalet kommer. En ung kvinna har hittats död och skändad i sitt föräldrahem i ett av Glasgows mer välbeställda villakvarter. Förutom Sarah Errolls illa tilltygade kropp hittar man sex miljoner euro i kontanter, fasttejpade under ett bord i köket.
När Alex, som är höggravid med tvillingar, börjar undersöka fallet inser hon att Sarah var en kvinna med många hemligheter. Ingen verkar egentligen ha känt henne och hon levde ett dubbelliv som skulle ha chockat omgivningen. Ett egendomligt sammanträffande är hennes koppling till den ökände finansmannen Lars Anderson, som bara fyra timmar före Sarahs död hittats hängd i ett träd utanför sitt hus i Kent ...
Tät intrig, trovärdig karaktärsskildring och Glasgows speciella atmosfär, Denis Minas andra bok om Alex Morrow bjuder på en skickligt iscensatt kriminalhistoria. Adlibris
En riktigt bra deckare, betyget blir 4 av 5 möjliga
En relationsroman om passion och lojalitet, ett ödesdrama om en tonåring som knivhuggs till döds, en brännande aktuell skildring av det segregerade Stockholm Håkan Östlundhs nya roman lämnar inte någon oberörd.
Han är en frånskild polis som bor och arbetar i Stockholmsförorten Sollentuna. Hon är framgångsrik, gift bokförläggare med ståtligt kontor i Gamla stan och en tjusig lägenhet på Kungsholmen. På ett ytligt plan verkar Paul Bäckström och Ylva Ström inte ha någonting gemensamt. Och kanske har de inte heller det. Det enda de vet är att deras hemliga, passionerade möten är det som får dem att känna sig levande.
Men efter en tid kompliceras deras förhållande och samtidigt blir Paul indragen i ett fall som engagerar hela Sollentuna. En kille från det fina villaområdet blir knivskuren till döds av någon ur det rivaliserande gänget från det ökända lägenhetskomplexet Malmvägen. Medan Paul försöker få klarhet i vad som hänt, vem av de unga männen som egentligen höll i kniven, blir Ylva allt mer osäker på vad hon egentligen håller på med. Hur högt pris är hon beredd att betala för relationen med Paul? Kan hon leva med sig själv om hon sviker sina barn? Och hur vet man vad som är kärlek och vad som är passion? Adlibris
En roman där en av huvudpersonerna är polis, en roman om ett brott, - men inte en deckare. Utan en roman om relationer, och om ett ungdomsbråk som urartar, - dess konsekvenser... Betyget blir faktiskt 5 av 5 (och nu har jag inte förhastat mig, jag läste ut boken igår, och den följer mig fortfarande. Det är för mig ännu ett kännetecken på en bra bok, när jag inte riktigt kan släppa taget om karaktärerna...)
Kommit på att jag nog använder en hel del av de där små vardagliga knepen...
Som t ex idag, vattnet rann undan lite dåligt i tvättstället, i en med några matskedar bakpulver och sedan lite vinäger (ättika går minst lika bra) När blandningen bubblat och fräst ett tag spolas vatten, så hett som möjligt, i några minuter...
Och jag blev inspirerad av Yvonne, som visade sitt träds skiftningar genom årstiderna...
Eftersom min utsikt från sovrumsfönstren är just över ett par träd, träd som jag älskar att titta på, både de vackra grova stammarna och löven som skiftar i både färg och doft.
På sommaren placerar jag gärna min gamla korgmöbel på gräsmattan under träden, sitter där med en bra bok och en kopp kaffe som sällskap, eller kikar på barnbarnen som leker i den naturliga kojan som bildats mellan stammarna... På hösten sparkar jag gärna runt i de prasslande löven som ligger som en tät matta på marken...
Och just idag ser "mina" träd ut så här, trots att de flesta träd i omgivningarna tappat sina löv, ståtar dessa ännu med en imponerande färgprakt!
Det är höst på Lindängstorget. Cecilia Lunds familj har återupptagit rutinerna efter den stormiga sommaren. Cecilia återgår till barnmorskejobbet på förlossningsavdelningen och barnen till sina aktiviteter. Men relationen till John har blivit något ansträngd på grund av barnet de väntar och Cecilia börjar känna sig pressad från alla håll.
Även i systrarna Susannas och Marias liv sker förändringar. Kärlekskriser och arbetslöshet, hur hanterar man livet när saker inte blir som man tänkt sig? Mitt i vardagen dimper ett anonymt paket ner i brevlådan hos Cecilia. Det är en bok med ett obehagligt budskap. Samtidigt får även Cecilias mor Christina ett kryptiskt brev till sin tidningsredaktion. Har dessa två händelser med varandra att göra och vem är det i så fall som hotar mor och dotter?
Cecilia känner sig vartefter mer och mer orolig. Hon blir åter tvungen att ta kontakt med polismannen Per Nilsson. För ju längre tiden går, desto mer uppenbart blir det. Någon håller ögonen på hennes familj. Någon vill henne illa. Eller, Gud förbjude hennes barn. Adlibris
Tigerkvinnan är den fjärde delen i romanserien om barnmorskan Cecilia Lund. I den här delen handlar det mer om Cecilias arbete på förlossningen och hennes relationer, inte minst med hennes mamma och de vuxna systrarna. Hur Cecilia, och hennes man, försöker få vardagen att fungera, med fyra barn och ett femte på väg. Även om det finns en spännande tråd även i Tigerkvinnan tar den inte lika stor plats som i de första tre böckerna. Och det är helt OK!
De tre tidigare i serien är Bedragen, Systerskap och Hittebarnet. Bör läsas i tur och ordning! Betyget blir 5 av 5 möjliga, - de tidigare har fått 4,5-5, klicka på länkarna ovan om du vill veta mer om dessa...
Även Janouchs böcker som inte handlar om Cecilia Lund är välskrivna och riktigt riktigt bra! inte minst hennes debutroman, Anhörig! (har läst alla hennes böcker, förutom barn- och ungdomsböckerna)
har varit ovanligt intensiv när det gäller social samvaro... (för min del, jag är inte van med så många bjudningar)! Bjuden på middag både fredag, lördag OCH söndag! God mat och dryck, trevligt att umgås med vänner, släkt och familj, kort sagt en jättetrevlig helg!
Idag blir det mest bara att vila, hämta igen sig, efter allt festande ;-) Är glad jag orkade med alla tre kvällarna, bara det är en bedrift i sig!
Ni glömmer väl inte att ta chansen att vinna ett paket, klicka bara HÄR och lämna ditt svar! (man kan naturligtvis gissa flera gånger...)
Två av gästerna på söndagens kalas, Sockerböna tillsammans med sin vännina Maria... Maria fick jag med mig hem från Bokia, och naturligtvis fick hon följa med för att överraska Dottern M på hennes 39-årskalas... M hade för övrigt fått en tavla med följande budskap... Passande ;-)
Ett meddelande från Fina Frun om att jag var uttagen att få testa en bok i det nya bokformatet
Jag gluttade i en sån bok på bokhandeln häromdagen, min spontana reaktion var att "varför har ingen kommit på det här förut, - sååå smart"!
Vad jag tycker sedan jag läst testboken återkommer jag naturligtvis till...
En stor nyhet i litet format
excess® är ett nytt kvalitetsformat som kombinerar lätthet, varaktighet och bekvämlighet. Den kompakta formen och revolutionära layouten gör det möjligt att publicera en komplett bok med en minimal volym och utmärkt läsbarhet.
Det nya bokformatet är unikt och kommer ursprungligen från Holland. Kombinationen av bokens storlek på endast 8x12 centimeter och det tunna, exklusiva pappret bidrartill att enbart en hand krävs för att greppa boken samt vända blad.
excess är tillverkad enligt gammal boktraditionmed trådbunden rygg och har därför betydligt längre livslängd än exempelvis en pocketbok.
Snusmumriken har tjatat otaliga gånger på mig att jag bara måååste se den, - i hans tycke den allra bästa serie som gjorts! Han har skaffat boxen med alla säsongerna, men först nu när serien börjat visats på SVT2 (fredags- och lördagskvällar), med det allra första avsnittet nu i fredags gav även jag den en chans...
Måste instämma, serien är verkligen jättebra!! (Dock ganska många karaktärer att hålla reda på så här i början, men det klarnar eftersom).
The Wire är en amerikansk dramaserie som utspelar sig i Baltimore, Maryland där den också är inspelad. Sextio avsnitt som löper över fem säsonger, (och jag har just sett de första fyra avsnitten i säsong ett)...
Handlingen i den första säsongen skildrar kampen mellan polisen och knarklangande gäng i stadens västra delar, och berättas ur båda sidors perspektiv. Säsong två handlar om tillvaron i stadens hamn, och säsong tre skildrar det politiska spelet inför borgmästarvalet. Den fjärde säsongen tar sig an skolväsendet medan den sista säsongen tar avstamp i livet på en av stadens dagstidningar. Den stora skådespelarensemblen består främst av karaktärsskådespelare som i huvudsak inte är kända från andra roller. Trots sin karaktär av kriminaldrama, handlar den ”egentligen om den nordamerikanska staden och hur vi lever tillsammans. Det handlar om hur institutionerna påverkar individen, och hur… oavsett om du är polis, hamnarbetare, knarklangare, politiker, domare, så är du i slutänden körd och måste lyda den institution du lierat dig med.
The Wire har hyllats av kritikerkåren för sin realistiska skildring av livet i storstaden och sitt ovanligt djupa utforskande av sociologiska teman, och har kallats den bästa serien på tv av TIME, Entertainment Weekly, The Guardian, Chicago Tribune, Slate, San Francisco Chronicle och Philadelphia Daily News. Även i Sverige har serien hyllats, bland annat av kulturjournalisten Jan Gradvall, som i en krönika i Dagens Industri rankade The Wire som 00-talets bästa TV-serie. Wikipedia
att någon som kallar sig mormormu först efter 2½-års bloggande inser att hon bara måste lägga till en tantkategori...
Inlägg har säkerligen skrivits som skulle platsat inom tantämnet, men igår blev det uppenbart!
Tantvarningskatergorin fattades mig!
Jag menar, vad kan annars vara tantigt än att efter en shoppindag i Birsta City komma hem med ett halskydd till badkaret, och vara helt nöjd med det!? Inga spännande påsar från små chica butiker inte, nejdå en rejäl påse från Ica Maxi med idel tantprylar var mitt värv...
Allt för att förhindra brutna lårbenshalsar, det måste vara en riktig rejäl tantvarning det!
Jag gillar inte alls att bada i kar, använder det endast som "duschkabin", funderingar finns på att bubba bort eländet, men tills dess är jag alltså nöjd med en slags spikmatta på botten så jag slipper åka kana i det våta badkaret...
helt som den ska fick jag då klara bevis för imorse...
Vaknade, låg och blundade, mornade mig, myste... Sträckte så smånigom upp handen (fortfarande blundande, jag gillar liksom att ta det lugnt..) och tände läslampan ovanför sängen, öppnade så sakta och varsamt mina ögon...
HJÄLP!!
Fortfarande HELT kolsvart! (och när jag vaknar brukar det dessutom vara ljust ute...)
Jag hade blivit blind!!!
Alltså, vad mycket man hinner tänka under någon förvirrad sekund, sedan kände jag den mjuka vadderade mysiga sovmasken jag köpte igår, den som jag tog på mig igår kväll för att lindra min huvudvärk...
Nu har jag fått upp ögonen, fått på mig kläderna, och till och med städat trapphuset... Har några "jobbiga" dagar framför mig ;-) Nämligen bortbjuden på middag både fredag, lördag och söndag. Fattar ni, - vilken lyx, att sätta sig till dukat bord tre dagar i sträck, att få sitta pladdra och sladdra tillsammans med familj och vänner!
Ser nu att sovmasken är snarlik en BH! Hade ju kunnat vira den runt skallen för samma resultat... Kanske...
Lilla Bus; - vill ha äppelmos! Mamma Bus (förvånat); - vill du ha äppelmos?! Lilla Bus; - jaaaaa... Mamma Bus; - vill du ha gröt med äppelmos? Lilla Bus (suckar); - näää, bara ÄPPELMOS!!!
Efter en stund slår Mamma Bus äppeljuice i Lilla Bus glas... Busungen skiner upp och utbrister lättat; - JAAAAAA, - äppelmos!!
Bilden tagen vid annat frukosttillfälle, med mjölk i glaset, - inte äppelmosjuice ;-)
På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland, stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid. Den var liten. Ingen tog någon notis om den. Ingen märkte brevet inuti. Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda.
När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer, tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck. Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet, inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det enda livstecken man fått från dem sedan dess. Men vilka är pojkarna? Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade? Och vad hände med pojkarna?
Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät, och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut. Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv. Mardrömmen tar aldrig slut. Adlibris
Detta är den tredje boken om avdelning Q, cold case avdelningen inom Köpenhamnspolisen. Och banne mig, det är nog också den allra bästa, vilket inte säger lite, för de första två, Kvinnan i rummet och Fasanjägarna var ju så otroligt spännande och bra! Och den här var alltså om möjligt ännu mer spännande, med ännu bättre historia och de spännande karaktärerna med sin råa hjärtliga jargong kan man inte annat än älska! Hoppas snart få träffa Carl Mörck, Assad och Rose igen i ännu en spännande jakt... Betyget blir från mig en 5:a av 5 möjliga
1. Flyttade en spegel i hallen med spikhål som ärr på gamla upphägningsstället 2. Hämtade tandkrämen 3. Kletade över hålet... 4. Klart!
Fungerar nog inte lika bra med randiga tandkärmen, eller den isande blå, då förvandlas säkerligen hålet till en spännande installation ;-) Resultatet på väggar i andra färger än vitt blir väl också si så där...
8 hg fläskfilé 2 burkar green chili (minska till endast en burk om du är rädd för riktigt stark mat) 20 st jalapenosskivor (samma här, minska om du känner dig osäker...) 1 burk majskorn 2 paprikor 2 stora lökar 2 burkar tacosås (valfri styrka, jag tog faktiskt medium, för det blir tillräckligt tryck ändå) 2 påsar tacokrydda
Strimla köttet och bryn det i smör i en rymlig gryta Krydda med tacokryddan Hacka jalapenos, paprika och lök, ner med det hackade i grytan tillsammans med tacosås, green chili och majs Servera med naccos, gräddfil och en blandad sallad...
Varning för styrka!
P.S Tossan, - ingen rätt för dig! Minns att jag bjöd dig på den i Hudik, och hua vad starkt det var ;-)
denna vecka är bloggstyling, där var du riktigt lurig Yohanna ;-)
Du ska veta att jag fått grunna ordentligt, och helt ärligt, - jag gör nog ingen bloggstyling, brukar faktiskt visa upp mitt hem rakt av som det är... På gott och ont!
Efter mycket om och men kom jag till slut fram till att det väl isåfall min säng, - det kan ju hända att den bäddas inför fotografering till bloggen! För sanningen är den, jag bäddar sällan, rent av nästan aldrig! Älskar att sängen står där när jag bara måste slänga mig ner för att vila en stund! (och visst är det bra för kvalster och annat obehagligt som bor där)?!
I övrigt är det tråkigt nog alltid undanplockat och städat hemma hos mig, men nu ska det beaktas att jag lever ensam, arbetar inte, utan styr min tid helt själv... (kan garantera att OM det varit tidigare i mitt liv, med ett heltidsjobb, plus ett halvtids, plus "ideéllt" arbete i familjeföretag, hemmavarande barn, stort hus, hund, trädgård m m DÅ hade bilderna varit nååågot annorlunda!!! USCH! Nu fick jag andnöd bara av att tänka på hur det var förr, och det är därför jag sitter där jag sitter idag, med LÅG stresstolerans och många stressrelaterade ärr)
Den främsta anledningen till den ordning som alltså numera råder hos mig är just detta kaos som slutade med en frontalkrasch med den berömda "väggen", (det har nu gått tio år sedan livet förändrades) jag kräver fullständig kontroll över allt det går att kontrollera, lugn och ro, för att jag över huvud taget ska behålla förståndet...
Så, det bästa jag bidra med till denna veckas utmaning är en obäddad vs bäddad säng!
Tack Yohanna, - nu har jag alltså en bäddad säng idag, får se bara hur länge den ser ut så... Stor risk att jag river bort överkastet när kroppen skriker efter vila ;-)
Update, nu är klockan strax före ett, och överkastet åker av!
en award av Kati, tack så jättemycket för det vännen!
Enligt instruktionerna ska jag länka till den som jag fått awarden av √ fullborda följande fem meningar √ och sedan skicka awarden vidare till fem bloggare... √
1. När ingen ser eller hör mig…... tjavar jag omkring i pyjamas (jodå, - lååångt in på dan), sjunger gladeligen, både högt och falskt, gärna tillsammans med Bo Kaspers... Om jag gör något extra klantigt läxar jag upp mig själv ordentligt! Skräder inte orden i detta läge...
2. Jag går aldrig hemifrån utan….... mobil och nycklar... Ja, och så kläder på kroppen naturligtvis!
3. Min blogg heter som den gör för att jag… kallade mig själv det när jag blev mormor, och för att bloggen var tänkt som en slags dagbok över barnbarnens vardag och utveckling...
4. Om jag vågade skulle jag….... köpa mig en massa färg, tapeter och golv för att ge mig på att renovera lägenheten själv, men tror mig inte klara av jobbet... Hur var det nu med den där gamla bandspelaren som nöter med tjatiga ramsan - "det kan inte du, det klarar inte du...")
5. Om tio år kommer jag att...... vara ålderspensionär, annars hoppas jag väl ha det ungefär som nu... Och kanske kanske kommer jag att ha renoverat lägenheten själv ;-) Och kanske har jag vunnit en massa pengar på den där lotten jag aldrig köper, pengar som jag lägger på att bjuda familjen på resor, eller så köper jag den där stora fina stugan som ligger vid havet, den där stugan där alla i familjen har varsitt krypin, där vi alla kan vistast när helst vi vill...
Eftersom awarden vandrat runt ett tag väljer jag att skicka den vidare till alla som känner sig redo att svara på frågorna! Lämna gärna en kommentar här om du hakar på, så jag kan kika in och ta del av dina svar!
Bärgrottor Ca 30 st (eftersom vi har diabetiker i familjen uppskattar jag ett bra recept på en god kaka, men det går säkerligen att baka den med strösocker också, oftast är det däremot inte lika lätt att byta ut sockret mot konstsocker tycker jag)
Deg: 200 gr smör 1 dl strösötningsmedel 1 tsk bakpulver 3/4 dl potatismjöl 3 ½ dl vetemjöl
Fyllning: ca 2 dl bär, alt sockerfri sylt
Sätt ugnen på 200 grader Mät upp alla ingedienser till degen i en bunke Arbeta snabbt ihop till en deg Rulla ut degen och skär den i ca 30 små bitar Rulla bitarna till runda kulor och lägg dem i småbrödsformar Trycke en liten fördjupning i varje kaka och tryck ner bär eller sylt Grädda kakorna i mitten av ugnen ca 10-12 minuter
Och du, man får gissa flera gånger, det finns en och annan gissning som inte är sååå längt ifrån rätta svaret ;-) Chansen att vinna paketet är faktiskt ganska stor!
Idag är det fjärde dagen med förkylningen som sällskap, blivit mest att sova, läsa, sova igen, se på teve, sova... Känns något bättre (peppar peppar) idag, ska försöka mig på att stå på benen (nästan) hela dagen! Ingen vidare start på stegräknartävlingen, men jag får ta igen det senare...
År 1987 hittas ett syskonpar brutalt mördade i en sommarstuga. Polisens utredning pekar på att mördaren finns bland en grupp unga internatskolelever, som kommer från några av de mest välbärgade familjerna i Danmark. Men bevisen är inte starka nog och utredningen läggs på is. Nio år senare erkänner en av de misstänkta att han låg bakom morden. Därmed anses brottet vara uppklarat.
Av oförklarliga anledningar hamnar mappen med fallet på kriminalinspektör Carl Mørcks skrivbord. Mørck, som arbetar på Avdelning Q, Köpenhamnspolisens cold case-avdelning, är först övertygad om att fallet har hamnat fel. Men när han börjar gräva i materialet upptäcker han att något är galet.
Tillsammans med sin assistent Assad börjar Carl utreda kopplingen mellan den hemlösa Kimmie och tre av landets mäktigaste män. De letar desperat efter henne eftersom hon har information som kan krossa dem. Kommer de att hitta henne? Och är det verkligen det de vill? Adlibris
Det här är det andra boken av Jussi Adler-Olsen som jag läser, (tack Tossan för tipset om Jussi och hans böcker) och liksom den första, Kvinnan i rummet, fullkomligt älskar jag den!
Och se där, - del tre ligger redan här i bokhögen och väntar...
Gillar dialogen mellan karaktärerna, den råa och homoristiska tonen, den genomtänkta och spännande historien, ja till och med slutet! Utan att avslöja för mycket, skönt när inte allt är helt "happy ending" ;-)
Ger tveklöst boken en 4,5 av 5 möjliga, nu är frågan, törs jag börja med trean på en gång, eller ska jag försöka mig på att göra någon nytta också... Du som ännu inte läst Jussis böcker, och som funderar på att börja, - läs dem helst i ordning!
att stiga upp och nyttja tiden, den tid man nu har...
Domedagsprofeten Harold Camping säger, - ännu en gång, att världen går under, och nu är det på fredag denna vecka som det smäller!
Så, vad ska man syssla med denna sista vecka då...?!
I mitten av veckan har jag tänkt städa trapphuset... (fint ska det va när det går åt helv**e) På torsdag ska jag till tandläkaren, och så har jag ju tvättstugan då... (kanske jag ska avboka, vad ska jag med nykollade tänder och ren tvätt till i detta läge)?! På fredag är jag bjuden på middag tillsammans med moster och morbror hos min mamma... (NÄR på fredag går det åt pipsvängen? Hinner vi äta middag, ska vi kanske ändra till lunch...)?! På söndag hade vi tänkt fira min dotters 39-årsdag! (DET var ju riktigt dåligt planerat! Lika bra att ställa in, eller kanske tidigarelägga...)?!
Jag har även en liten to-do-list för hösten, den kan jag ju helt kassera nu! Ganska skönt det... Där stod ändå mest sånt som *städa förråden, rensa skåp och garderober*
Till råge på allt startar jag denna sista vecka med att vara genomförkyld! Snuvig och febrig! Säger som min svärmor brukade säga, *ska det gå åt helvete ska det gå med musik*!
Så jag laddar CD-växlaren med mina favoriter för att bli på bättre humör, OCH så måste jag läsa ut Fasanjägarna så jag inte missar slutet...
har även denna dag en text som talar så där lite extra till mig...
Missa inte tillfället att vinna ett paket genom att bara gissa... Scrolla ner i bloggen så hittar du tävlingsinlägget! Och man får gissa många gånger om man vill ;-)
ska min Cardio Trainer få jobba, för idag startade Wloggers stegräknartävling!
Klicka dig in på länken ovan och gå (!) med du också, vi kan ju sporra varandra... (just idag blev det inte speciellt mycket "gångat" för mig, skitvärk, men imorgon är en annan dag)!
Alla kan vara med, och man behöver inte ta flest steg för att vinna, alla tävlar på just sina villkor!
Regler för Willvin Walkers: Alla kan vara med som har en stegräknare på nåt sätt. Vi går varje dag och rapporterar sen in stegen i Wloggen som en kommentar. Du kan rapportera en gång om dagen, eller ännu hellre var tredje dag eller en gång per vecka (så kan vi enkelt läsa av alla steg) Om du vill får du gärna lägga upp bildbevis på din blogg eller på facebook – MEN vi tror dig ändå även om du inte gör det Linda W kommer att hålla reda på alla stegare och det kommer att vara flera priser i potten, t.ex. flest steg, den som kämpat bäst och kanske en överraskning! Du måste inte föranmäla dig!!! Utan det räcker att du börjar rapportera in stegen så är du med ändå!!!
blev det när jag såg mina och syrrans gamla skidor ligga på gräsmattan hos familjen Bus! (de köpte mina föräldrars hus, och hittar fortfarande, efter 7 år, fynd från förr i olika skrymslen...)
Jag kände riktigt doften av snö, glädjen över turerna, både i fjällen och hemmavid, (fjällsemester var ett måste sommar som vinter. Många långa turer på skidor har det blivit. Och hemma åkte vi på lägdor, i skogar och inte minst på berget, - hejochhå, full karriär mellan träd och stubb, att vi ens överlevde)!? Smaken av varm choklad och saftiga apelsiner när vi pausade... Solen som värmde våra röda kalla kinder... Ilskan när det var bakhalt eller j**lades på annat sätt... Hur vi kunde frysa om händer och fötter... Gapskrattet när jag t ex fastnade i repet och släpades med efter snövessla på fjället... Rädslan när Systeryster ramlade med svanskotan rakt på en stubbe... AAAAJ!! Lyckan när allt stämde, och man fullkomligt flög över "vidderna"!
Att några gamla skidor som väntar på transport till soptippen kan framkalla så många härliga barndomsminnen!!
Fotade av några gamla kort ur album, Systeryster och jag på skidor...
Glöm inte att gissa i min tävling, scrolla ner till inlägget!
Alla, - utom Snusmumriken som jobbade, i min familjgren kom. Döttrar, mågar och barnbarnen.
Sicket liv i mammas 2:a!
Jag hade gjort iordning en fotoram med bilder på barnbarnen, mammas barnbarnsbarn, och den blev mamma naturligtvis riktigt riktigt glad över!
Vi blev bjudna på massor av godsaker, bl a kallskuret, köttbullar, prinskorv, omelett med kantarellstuving, kalvsylta, Janssons frestelse, bröd och goda ostar... Glass, kex, frukt och choklad till dessert.
Massor av pladder, lek och bus!
Missa inte att vara med i min gissningstävling längre ner i bloggen!
Du tycker det är trafikstockning för att 3 bilar väntar på att få köra om en traktor på E4. Du mäter avstånd i timmar. Du ser folk ha på sig jaktkläder vid social evenemang. Du installerar säkerhetslarm i ditt hus och tar det som extra tillval till bilen, - men lämnar båda olåsta.
Du kör 100 km/t i en halvmeter djup snö och snöstorm utan att ens blinka... Minst en av dina grannar bränner sprit hemma och alla vet om det, - t o m polisen för det är hans bror. Du har startkablar i bilen och din fru vet hur hon ska använda dem. Du tycker sexy lingerie är en silkespyjamas från Coop Forum.
Renar är bara en del av sceneriet. Du tycker en EPA-traktor är ett suveränt färdmedel för din son, mellan moppe- och körkortsåldern. Du vet vad en person menar när de formar läpparna till ett O och suger in luft. Att "klä upp sig" innebär att stoppa in fleeceskjortan i dina jeans och sätta på sig ett par rena skoterkängor.
Du träffar en ny person är din första fråga vem som är dennes föräldrar/syskon. Du kan namnge alla som du tog examen med. Du faktiskt har åkt 20 mil t/r för en fest. Skolorna inte stänger för att det snöar. Du i dina yngre dagar inte kunde köpa cigaretter i affären för expediterna visste exakt vem du var och din riktiga ålder. Det är status att vara tillsammans med någon från en annan kommun.
Du i princip inte har något val än att vara "buksvåger/svägerska" med någon du mer eller mindre känner. Du tycker att män som har rosa tröjor är gay. Du tycker att folk i storstan klär sig lustigt för att två år senare "trendigt" ha liknande kläder. Du, i din ungdom, visste exakt till vilket uteställe dina vänner skulle en lördagskväll - det fanns bara ett. Du tar en promenad för att motionera och 5 personer stannar för att fråga om du ska ha skjuts.
Helgspänning innebär att åka till IKEA. Din lärare förväxlade dig med ditt syskon eller din moder/fader. "Gula sidorna" består av 4 sidor. Du inte blinkar för att svänga eftersom alla vet vart du ska i alla fall. Du ringer till fel person men blir hänvisad till rätt nummer. Halva kommunen håller andan när ett företag hotar lämna orten.
Du skrattar för fullt när du läser detta för du vet att det är sant och sen vidarebefordrar du det till alla i din adressbok... vilket faktiskt är halva byn!!
Deg 125 gr smör 3 dl vetemjöl 1 dl hackad persilja 2 msk vatten
Fyllning 100 gr lufttorkad skinka 100 gr sparris 140 gr ädelost 2 dl matlagningsgrädde 2 ägg 1 tsk kummin
Mixa smör, mjöl och persilja till en grynig massa, tillsätt vatten och arbeta ihop till en deg Tryck ut degen i en pajform Nagga botten med en gaffel och ställ formen i kylen ca 30 minuter Sätt ugnen på 200 grader
Finhacka skinkan Förväll sparrisen ca 5 minuter Rör ihop smulad ädelost, grädde och ägg Stöt kumminen lätt med mortel och blanda ner (det behövs inget extra salt eftersom både ädelosten och skinkan ger sälta)
Häll fyllningen i pajskalet och strö över skinkan Lägg sparrisen som ekrar i ett hjul Grädda pajen ca 35 minuter
Glöm inte att gissa i mitt inlägg nedan! Det finns redan ett gissning som är förvånansvärt nära... ;-) Man får naturligtvis gissa flera gånger!!
Uppgiften blir att gissa hur många inlägg jag gjort sedan min bloggdebut, räknat till och med detta inlägg...
Vissa dagar har det blivit mååånga inlägg, ibland har det varit bloggtorka både en och två dagar... (tror till och med det varit tyst från mig i veckor vid några tillfällen...) Rätt svar ger ett paket som innehåller något att läsa, något litet att äta, något att dricka och något litet att titta på...
Nå, vad tror du, - hur många inlägg har det blivit under mina dryga två års bloggande? (och detta inlägg är alltså det sista som ska räknas med...) Svaret på frågan skriver du som kommentar under just det här inlägget, - sista oktober är sista gissningsdagen! Har ingen gissat rätt blir vinnaren den som kommit närmast...
glashår... (det är frisörerna som, nästan suckande, kallar det så)
Tunna fina glasaktiga hårstrån, många av dem för all del, men tunna...
Produkter för att få lite stadga och volym bara rinner av håret, försvinner fortare än jag hinner fixa till en frisyr... (numer sätter jag oftast bara upp med en klämma, absolut enklast tänkbara)
Nu hör jag flera prata om denna superprodukt! Någon som provat, och vad tycks isåfall?! Eller, kanske tips på annan produkt?
lite nyfiken och intresserad av rövarspråket, då tycker jag du ska kika in hos raraste Yvonne, som faktiskt talar språket flytande! (klicka på hennes namn ovan så hamnar du direkt i inlägget, men passa också gärna på att tassa runt i hennes fina blogg) Jag bad henne berätta mer, och genast kom inlägget!
att bo så nära sonen, (t ex när han är på jobbet och kommer på att det behöver städas/tvättas innan kvällen, då är det säkert bra för honom att ha mamma boende i grannfastigheten...) ibland är det helt klart en fördel även för mig...
göra något åt mina dubbelhakor när 2-åriga Lilla Bus klappar mig på bröstbenet och säger "mormors haka..."?! (och vad gör man åt dubbelhakor isåfall...)
Men, - det är ganska mysigt att få rå om dem, en och en, när det nu blir så...
Vi har naturligtvis alltid mysigt och roligt när vi träffas allihop, men att vara med just bara en i taget, att kunna ge full uppmärksamhet, - tror det är nyttigt för båda parterna!
Tisdagmorgon ringde dagis om att Lilla Bus var kändes lite hängig, jag erbjöd mig raskt att tillbringa dagen med "snorungen".
Två dagar blev det tillsammans, bara hon och jag, som tur var var det inte så allvarligt med sjukan, hon behövde nog mest ta igen sig lite, dagistempot är kanske inte det lättaste när man inte är alldeles på topp!
Invirade i mysigaste pläden satt vi soffan och läste böcker, och pratade. För pratar det gör hon, även om man inte kanske inte förstår allt... Tycker hon att man är alltför dum som inte fattar tar hon raskt ens hand och drar iväg för att visa vad som menas...
Vi såg Trassel TRE (3) gånger på tisdag, på onsdag var det Saltkråkans tur att stå på reportoaren! Så fort eftertexterna började rulla uppmanande hon till "igen...".
Idag mår hon bättre igen, och leker förmodligen just nu glatt med sina dagiskompisar!
Nu vill jag naturligtvis inte att någon av mina raringar ska behöva vara hängiga, men OM så "ställer jag gärna upp" ;-)
på runt tolv år är ute och går på Amsterdams horgator. Han släpar en död, tillplattad groda på ett rep efter sig.
Han stannar vid en av barerna och säger till en hallick, - Jag vill ha sex med en av era flickor, jag vet att jag är för ung, men jag har massor av pengar med mig.
Hallicken släpper in pojken och frågar, - Vilken flicka vill du ha?
Pojken svarar: - Jag vill ha en med en riktiiiigt äcklig könssjukdom. Hallicken svarar pojken, - Då skall du ta Honey här. Pojken skyndar sig till Honeys rum, där han sätter på henne.
Efter en halvtimma kommer pojken ut, fortfarande släpandes på sin döda groda. Hallicken håller på att spricka av nyfikenhet och kan nu inte låta bli att fråga varför pojken ville ha flickan med den äckliga könssjukdomen.
Pojken svarar:,- När jag kommer hem om ett litet tag, så kommer jag att vara ensam med barnvakten. Jag vet att hon tycker om småpojkar, alltså vill hon ha sex, då ger jag henne den läskiga könssjukdom. När min pappa kör hem henne, gör han säkert ett nummer med henne i baksätet, lite senare på kvällen kommer han att sätta på min mamma också. I morgon har mamma sex på köksbordet med mjölkbudet...
Och det är den fan jag vill åt, för den djäveln har kört över min groda!!!!
Här borde ju historien illustreras med ett lämpligt och passande foto, men eftersom jag ryser bara jag ser en bild på grodor visar jag istället en bild från min senaste promenad...
denna vecka hos rara Yohanna är att visa upp sin godisburk, och tro det heller ej, - men jag har ingen!
Helt sant!
Önskar jag kunde ha godis hemma, som bjudgodis, och för att stilla mina akuta sockersugsattacker, men det har jag inte alls karaktär till... Jag får så vackert klä på mig och gå till affären för att handla godiset, - och så äter jag upp alltihop på studs! (så egentligen skulle jag nog fotat godishyllan på Hemköp, det är min godisburk det...)
Finns det hemma så vräker jag i mig det, - på nolltid! Jadå, tills jag mår illa...
Så nu fuskar jag här genom att visa upp ett av barnbarnens gömmor, alla min fyra barnbarn lyckas, tack och lov, med det jag inte alls klarar, - att spara för kommande behov. De får lördagsgodis, äter lite, men sparar även tills nästa lördag, det händer till och med att godis blivit gammalt och måste slängas!
engagerar och drar så mycket folk här ikväll då...
Och det var då INTE meningen med inlägget, jag är inte på jakt efter fler läsare!
Jag skrev bara om en bok jag läst, en bok som jag inte alls gillade, OK, jag kan väl erkänna att jag var ovanligt hård i mina ord, brukar nog inte uttrycka mig fullt så illa och elakt, men jag skrev i min egen blogg, en personlig åsikt, som jag även sa i inlägget säkerligen inte delades av alla andra... Och när jag sa att jag var sååå snäll var det med min vanliga ironi!
Jag är verkligen ingen proffstyckare, och har inte heller gett sken av det, bara en tant som älskar att läsa, och som bloggar om allt mellan himmel och jord i min "dagboksblogg"...
Antar författaren googlat på sitt namn, och hamnat här hos mig, för jag tror inte hon tillhör de få som följer min lilla blogg i vanliga fall.
På hennes FB-sida står det nu att jag gett henne en riktig käftsmäll, och att mina vänner här på bloggen till på råga håller med mig?! (det vet jag inte, en del har tvärtom sagt att de gillar boken skarpt, men alla säger samma sak, att man har rätt att ha sin egna åsikt) I kommentarerna till hennes status kallas jag både det ena och det andra, och omdömmen om bloggen ges, bl a hur jag kan kalla min katergori för "Boktips". Att jag kan hålla mig till att läsa Mamma Mu, och det gör jag så gärna,- OCKSÅ! En annan författare (som jag gillar skarpt) kallar mig idiot, och det kan väl hända jag är, både när det gäller det ena och det andra...
Så, det är väl OK att skriva om sina åsikter både här och där.
Att jag skulle krupit till korset, eller hur det nu sas, och backat känner jag inte. Jag gillar fortfarande inte boken. Men respekterar naturligtvis att andra har helt andra åsikter! Och är det något jag ev ångrar är det möjligtvis att jag använde så hårda ord... Man lär så länge man lever!
Och imorgon är det en helt vanlig dag här på bloggen!
T ex grannens, - "vill du ha mitt vardagsrumsbord?"
Precis ett sånt bort som jag letat efter på loppisar, och så stod det ett hos raraste grannen, och hon tänkte kasta det nu när hon (tyvärr) flyttar! Men så frågade hon mig först ;-) Var inte det snällt så säg!?
Update, bordet var redan vitmålat, bara att ställa på plats, - och helt gratis! (men på något sätt ska jag banne mig nog lyckas med att betala henne, ännu är inte sista ordet sagt...)
Ni som är uppmärksamma inser att undertecknad inte sovit många minuter i natt, vid halv fem var jag fortfarande ute och svängde i Bloglandia. Ändååå vaknade jag halv åtta, - ej utsövd kan jag väl tillägga...
Förmodligen blir det en något slapp förmiddag, lite lagomt lullig som jag är av diverse medikamenter och för lite sömn, men sedan ska jag försöka komma ut på promenad, lång sådan!
...vänta!
Nu är jag tillbaka, tog bara en sväng bort till den eländiga vågen...
Och veckans resultat äääär.... PLUS ½ kilo!?
Alltså, - vad är det här!? Jag står ju på samma ställe och stampar! Än så går det upp, än så går det ner...
Nu måste drastiska åtgärden tas, - men vilka?
Jag inser att mina sömnproblem inte är bra för hälsan, men vad ska jag göra åt det, såna här vaknätter kommer mer eller mindre regelbundet... Att mina extremt höga värden av kortisol INTE alls är bra för vikten, - det vet jag också, men hur man kommer tillrätta med det vet varken jag eller läkarna...
Motionen är väl inte helt OK, det blir mina stavgångsrundor, och det tycker jag att jag ändå är ganska duktig på... (3-4 rundor/vecka á 2½-3½ timma långa, plus några kortare promenader, alltid med stavar eftersom det är ett utmärkt sätt att hålla sig på banan när man är yr av sig...)
Maten skulle kunna vara, inte bättre, men mer regelbunden kanske... Och säkerligen mindre portioner, sötsaker har jag dragit ner på, men visst - det händer...
Alltså, jag vill inte ta till extrema, svåra och konstiga dieter, inte heller endast dricka måltidsersättningar! Jag vill ha en sund metod för att först gå ner i vikt, och sedan hålla den!
gå till sängs för sin ack så nödvändiga skönhetssömn...
Först tog jag en kvälls nattpromenad i Bloglandia, lämnade några kommentarer, och ibland även verifierade...
Vet inte om det är för att jag är trött, och är ovanligt lättroad eller om jag bara har pinsam humor á la 10-åring, men jag tyckte denna bokstavskombination var vansinnigt rolig just nu...
(för er som ej har samma dåliga humor, här i norr (kanske på andra ställen också?) sätter vi O framför allt som inte är gjort, dvs Ogjort... Oi är samma sak som unplugged osv... sååå nu ska jag sova O******* fattar ni nu då, eller är ni Oroad)?!
Det är möjligt att jag tar bort detta Onödiga inlägg imorgon när jag vaknar och ser att det var Oroligt och bara Ovanligt dumt tröttsnack...
bara så där, - utan någon som helst anledning, av Systrarna Bus...
Två stycken underbart vackra och härligt stora muggar, (de är verkligen stora, rymmer 5 dl, och blir du förtjust i dem finns de att köpa på Indiska) jag tyckte mönstret påminde om något, och jodå, kudden dottern B sydde åt mig i fjol har matchande blommor...
Det har gått sexton år sedan en gravid kvinna försvann i sommaridyllen Brantevik. I dag är fallet nedlagt sedan länge fastän ingen egentligen vet vad som skedde den där fruktansvärda sommarveckan. Men en person har inte glömt och mer beslutsam än någonsin beger hon sig till Brantevik för att äntligen finna svaren på sin familjs mörka hemlighet ... Adlibris
Ja, - vad ska jag säga om den här boken då... Boken, som är en direkt fortsättning på Vecka 36 är nog det sämsta jag läst, - någonsin... Torftigt och nästan barnsligt språk, rena faktafel, ologisk, urfånig och helt osannolik handling, karaktärer som inte känns trovärdiga för fem öre. (t ex ena minuten uttrycker sig 18-åriga dottern som en vuxen och mogen kvinna, nästa minut som en 3-åring som överdoserat socker, ena gången är mamman i familjen klok och sansad, nästa andetag med ett språk som en flåbuse, och någon man absolut inte vill möta i en mörk gränd, och det är bara några av alla exempel på hur okonsekvent personerna i boken beter sig...) Det finns inte en person i boken som jag gillar! Vare sig offer eller förövare! Jag läste ut boken, helt förundrad, - skulle den verkligen vara så dålig rakt igenom. Det skulle den... Min dotterdotter på 12 år hade diktat ihop en bra mycket trovärdigare historia! Och använt minst lika bra språk... Betyget blir en svag 2:a av 5 möjliga, och det bara för att jag är sååå snäll!
P.S Förlåt! Detta är ju bara min högst personliga åsikt om boken, det finns säkerligen andra som tycker den är toppen!! Och som har helt rätt i det!
den lilla högen med vackra papper, spetsar, små blommor och andra prydnader, tillsammans med foton på barn, barnbarn och barnbarnsbarn, ska förvandla det där lilla bruna albumet till en uppskattad julklapp till min mamma...
Alltid svårt med klappar till just henne, för det första har hon ju "allt", och det hon inte har, - det köper hon när hon behöver... för det andra brukar vi vuxna bara byta klappar av ringa ekonomiskt värde, och det är nästan svårare (men ganska roligt) med utmaningen att köpa något passande till var och en för liten slant!
Foton är det som mamma brukar uppskatta allra mest! Ett album att ha liggande framme med familjefoton samlade BORDE vara perfekt! MEN, - nu är det moi som ska skapa, med tvivelaktigt resutat...
Det är absolut första gången jag ger mig på något dylikt projekt, och jag har som sagt inte så höga förväntningar på resultatet, men prova kan jag ju... Med stort stöd och oändligt tålamod från Helenaborde förutsättningarna vara de bästa, men det är ju det där med pyssel och mig...
Tips och hejarop från övriga tas även tacksamt emot...
Lägger till och med upp en ny "pyssel" kategori här på bloggen, så om ni har (o)tur får ni följa processen, (och troligen läsa om när jag dagen före julafton springer på stan för att ändå köpa klapp till mamsen)!
Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt?
Gåtan har aldrig fått någon lösning.
Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin lille son, och i ett försök att övervinna sorgen och gå vidare har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.
När Erica Falck får höra om parets planer blir hon både överraskad och nyfiken. Hon har tidigare forskat en del i mysteriet med den försvunna familjen utan att hitta någon förklaring. Nu söker hon upp Ebba för att höra vad hon vet. Dessutom har hon själv en del att berätta om kvinnorna i Ebbas släkt - en historia fylld av tragiska öden och hemligheter.
Ebba och Mårten inleder sitt renoveringsarbete, men knappt har de börjat förrän de blir utsatta för ett mordbrandsförsök. Och då de några dagar senare bryter upp matsalsgolvet finner de intorkat blod under plankorna. Det tycks som om ondskan i det förflutna har hunnit ifatt dem. Under utredningen av branden börjar Patrik Hedström och hans kolleger gräva i det gamla fallet igen. Vad var det egentligen som hände Ebbas familj?
Spännande enellanåt, - jodå, men ändå är det något med Läckbergs böcker som gör att jag varken fastnar för karaktärerna eller rycks med i handlingen. Att Läckberg enligt uppgift ska vara Sveriges mest läst författare är något som egentligen förvånar mig, - är det verkligen så? Personligen tycker jag att det finns många svenska författare som är betydligt bättre! Och googlar man runt bland recetionerna ser man att jag är långt ifrån ensam om åsikten...
Änglamakerska får av mig en 3:a av 5 möjliga, lättläst och småspännande, men inte så mycket mer... Ingen bok jag kommer att fundera över, eller minnas speciellt länge!
OCH, fortfarande tycker jag att det är fullständigt osannolikt att polismannens fru Erica, ÄNNU en gång är den som ramlar in i fallet, samarbetar med polismännen, och är den som är med i den något dramatiska upplösningen, - IGEN!
De kommer inte så ofta, - men det händer att de kommer, dagarna då jag verkligen är sur, bitter, arg, frustrerad, irriterad och allmämt jäääävligt ful, - jäääävligt ful på såväl insidan som utsidan!
Det började direkt jag vaknade, kände mig som en riktig bitterfitta (ursäkta) och det skulle inte förvåna mig om det håller i till sovdags...
Jag drar täcket över huvudet och håller mig undan mänskligheten, mest för att skydda andra...
USA:s utrikesminister dödas i ett attentat vid ett statsbesök i Ukraina. Tillvägagångssättet är lika enkelt som effektivt, en radiostyrd helikopter bestyckad med sprängämnen spränger hela bilkortegen i luften. Ingen tar på sig ansvaret för attentatet och överste Nicholas Shy vid SSG, en enhet direkt underställd presidenten, får i uppdrag att leda jakten på de skyldiga.
Snart sker ytterligare attentat, fast på helt olika ställen i världen, en gasledning sprängs i Ukraina, elnätet i Brasilien saboteras och en kemisk fabrik sprängs i Indien.
Ett mönster börjar framträda, men utredningen rör sig alltför långsamt framåt.
Samtidigt jobbar Nicholas flickvän, svenska Jessica Björk som arbetar på CNN i Atlanta, med att rapportera om samma händelser. Deras förhållande blir alltmer ansträngt när de båda försöker hålla isär sina yrkesroller och sitt privatliv.
Först lite slötittande/lyssnande på Idol, de första säsongerna av Idol följde jag slaviskt, numera får programmet mest vara bakgrund till annat, kanske medan jag läser de sista kapitlen i Jordens Väktare...
Kl 21 är det dags för Skavlan som ikväll gästas av Noomi Rapace, Carl Bildt, Tony Bennet och forskarna May Britt och Edvard Moser, ska bli intressant vad det kan bli för samtal mellan de gästerna.
Sist, men absolut inte minst, ännu ett avsnitt av Modern Family (TV4 22.40), serien som bl a prisats och belönats med Golden Globe och Emmys, en serie som man bara måste älska...
Ja, det får bli början på min helg det! Booooring enligt en del, - lugnt och skönt enligt mig ;-)
Dagens promenad, inte mycket att skryta med... från min dörr till mammas dörr...
och mysig eftermiddag, som alltid när Ejmis dyker upp...
Och som vanligt massor och åter massor att prata om, nu var det dessutom länge sedan vi träffades, så vi hade extra mycket att avhandla... Tänk hur det är med vissa människor, man kan verkligen prata om ALLT! (vårt samtalsämne under lunchen var kanske inte helt rumsrent, men vad gör väl det...) ;-)
Raringen hade med sig en godispåse med doftande ljus från Partylite! Gissa om jag blev glad?! Jag har lyxat till det genom att tända ett av dem, (vilken skillnad mot t ex Ikeas doftljus...) de övriga ligger så vackert i den lilla skålen med lock (vad heter det igen?) som jag fick av min mormor för en väldans massa år sedan...
Jag läser bloggar, - men kan inte kommentera hos alla! (vet inte hur många och långa kommentarer jag skrivit, och så blir de inte godkända) Nu har Ann-Sofie varit snäll och via FB-gruppen Bloggisarna förklarat, och jag är inte ensam... Tydligen är det så att när man använder explorer kan man inte längre kommentera hos er med blogspot. Hos de med s k popupruta funkar det, men inte de övriga...
Så ni blogspotare, jag läser och vill så gärna skriva lite hos er, - men det går banne mig inte!
Och jag som hade listat ut vem min hemliga bokvän är, och ville tacka ordentligt, skrev en låååång kommentar... Ja, - ni fattar! Det gick liksom inget vidare!
Update Maya tipsade om jag skulle hämta hem Google Chrome, och nu funkar det!! Tack rara du!
bokbussen numera endast kommer 1 gång/månaden gäller det att ladda upp...
Jag knappar in vad jag vill läsa på bibliotekets hemsida, när bokbussen kommer är det bara att hämta påsen med läsgottat ;-) (och snacka lite med personalen, ibland tipsar de mig om någon bok, ibland är det jag som får ge tips. Och ibland säger personalen åt andra besökare att fråga mig om böcker...)!
Nååå, kommer jag att klara mig en månad nu...?!
Jag har redan börjat med Buthler & Öhrlunds Jordens Väktare, 665 sidor olidlig spänning...
Förutom en pocketbok fanns där vaniljstång och strössel (med ett tips om vaniljmuffins med strössel) rosa bandet fin och god chokladkaka, mmmmm en påse sura nappar (som jag älskar)! Dessutom ett jättefint kort med den raraste hälsning från min hemliga vän!
Tusen tack för paketet!
Nu ska jag snurra runt lite bland deltagarna i paketbytet, måste ju försöka lista ut vem raringen är! Några små ledtrådar fanns i paketet... ;-)
utmaningen hos Yohanna denna vecka är kylskåpet...
Idag en ganska sorglig och anskrämlig syn hos mig!
Inget ätbart alls, förutom grönsaker, och tro mig, jag lever inte endast på det! (hade det varit så hade jag knappast behövt kämpa med vikten jämt och ständigt...)
Tvärtom, jag älskar att laga mat, lagar nästan alltid från grunden, använder väldigt sällan halvfabrikat och liknande. Lagar alltid för mycket mat, äter gärna samma rätt 2-3 dagar i rad... (Fryser sällan in resterna, det blir inte lika gott enligt mig, och så har jag ju ingen micro att tina i... Ja, det finns folk utan micro)!
Anledningen till den tomma kylen är väl egentligen (minst) två, * jag hade tänkt handla lite idag, men ännu inte kommit iväg * jag har för nära till affären
Visst, - man kan ha för nära, * jag behöver inte planera och storhandla * affären finns drygt 100 meter bort och är öppen alla dagar till 22.00 (så skulle sötbegäret drabba mig finns tyvärr alltid lösningen nära...)
Ev fördelar med närheten? * jag kan efter att ha besökt butiken äta det jag för dagen är sugen på... (så skulle sötbegäret drabba mig finns tack och lov alltid räddningen nära...) * "min" affär är en sån som annonserar nästan varje dag med lockvaror, och jag nappar! (ofta finns varor med kort datum till superlåga priser, flera dagar innan bäst-före, hur bra som helst)
Vad som alltid finns i kylen är bregott, smör, buljonger, bönor, hemkokt lingonsylt samt diverse mystiska ingredienser som jag behövt testa till något nytt recept... Och så grönsaker och lök!
Det mest överraskande i min kyl är väl kanske den blå plastlådan med batterier och en liten flaska med kolloidalt silver...
Kan tillägga att det är först sedan jag blivit ensam som skåpet ser ut så här, när jag hade familjen hemma var läget ett helt annat... Receptläsning, planering, storhandling och långkok! Men då hade jag också större kylskåp... Ibland blir längtan efter gamla tider för alltför stark, då ringer jag efter familjen, och så börjar jag planera och långkoka ;-)
Update: Såg nu att man även ska nämna två saker som bara MÅSTE finnas i kylen, en nyttig och lite mer onyttig... Den nyttiga blir, - lök Den onyttiga blir, - Pepsi Max (fast jag just för tillfället inte har någon hemma, och det är illa)!
Det blir (upplever jag det som) allt längre mellan gångerna, men den vill tydligen inte släppa mig helt.
Så fort som jag ens börjar fundera på att kanske kanske skulle jag så småningom kunna börja arbeta någon timme... (nej, jag har inte kvar anställningen, fick hel sjukpension för några år sedan, men visst finns tanken där ibland, - kanske man ändå skulle...) DÅ kommer värken som en påminnelse...
ALLT värker! Muskler, leder, hud, skelett, - varenda cell i kroppen stormvärker! Och även huvudvärken a la tempolaris arteriken lurar i bakgrunden...
Fast, - att det värker precis överallt, det är inte riktigt sant! Jag har INTE ont i magen! Och det är ju en väldans tur det, - så jag kan stoppa i mig min cocktail av piller... För övrigt finns det bara en sak att göra i detta läge, - vila på elitnivå! (inga problem, blir lullig och extremt trött av både värk och medcinintag)
Vis av erfarenheten vet jag att imorgon har jag "bara" vardagsvärken kvar, och den kan jag hantera på ett helt annat sätt, d v s jämna intag av mina värktabletter och lagom dos av aktiviteter, och då menar jag inte så mycket de fysiska aktiviteterna, där vet jag var gränserna går. Det är mer det andra, att ha tyst, lugn och ro. Inget som stressar. Kontroll... (vilket jag tror är mig i nötskal, - kontroll... det måste jag bara ha...)
Imorgon ska jag skjutsa en kusin till grannstaden Hudik, där hon ska på behandling, och jag ska försöka hinna träffa Stintan! Så, tur helvetesvärken kom idag! Om den nu nödvändigtvis måste komma...
Foton från gårdagens promenad, även idag ser det ut att vara en fin höstdag!
Vilken lycka att kunna vara ute, att få njuta av det vackra vädret, vilken förmån att själv kunna ta mig i stort sett dit jag vill...
Välgörande för både kropp och själ!
Mina tankar gick till dem som inte kan ta tillvara solljuset och den friska luften, gamla och sjuka som kanske är bundna till sina rum, och som måste lite till andras tid och vilja för att få njuta av detta. Till alla som jobbar under dygnets ljusa timmar, mörkt när de åker till jobbet, mörkt när de kommer hem...
Snart nog är den riktigt mörka årstiden här, det gäller att få sig ett litet överskott av ljuset, lagra lite inför kommande månader...
men att starta Cardio Trainer i samma sekund jag börjar stavgånga är som starta ett dataspel...
Sååå spännande att se resultatet när jag kommer hem, blir småsur om jag måste stanna till och byta några ord med andra gångare, - det sänker ju min medelhastighet...
Tar gärna en extra sväng runt kvarteret bara för att få några extra "poäng"
Halleluja! Jag är spelberoende!
Dagens runda startade hemma hos mamma, bara för att jag skulle mäta upp hennes runda också... (och den var nästan exakt 6 km, inte dåligt för en 76-åring att gå den sträckan flera gg/v)
I ett dike i Zambia förblöder en 14-årig flicka. I USA dör en domare i Högsta Domstolen under mystiska omständigheter. I en svensk lägenhet möts tre aktivister för att ta emot beskedet om en katastrof. I en amerikansk buss försöker en ung kvinna fly från sin historia. I gräset utanför en barnmorskas hus bygger någon en häxpyramid.
Och i händelsernas centrum står Ellen Elg, - svensk läkare med oklart uppdrag i Afrika.
Den här är den första boken i serien om Ellen Elg, och den handlar om sexualitet, kvinnoförtryck och död i miljöer som sällan beskrivits i svensk spänningslitteratur. Som alltid är det de mest utsatta som drabbas, och de flesta av dem är kvinnor. Och som vanligt är det de som styr världen, med ekonomisk eller ideologisk makt, som står för hoten. Av dem är de flesta män.
I bokens förord skriver författaren; "Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga."
Det betyder inte att det inte är diktat. Men sant.
Jag upptäckte ju ganska nyligen böckerna om Ellen Elg, och det slumpade sig så att jag har läst dem i oordning... Men det fungerar alldeles utmärkt, - trots att historien om hennes privatliv blir lite hipp som happ... (men vems privatliv är inte det...) ;-) Ger boken 4,5 av 5 möjliga
Trots massor av stavgångsrundor stannade vågen på + - 0, jaaa, jag vet att när man börjar motionera mer än tidigare innebär det muskler, muskler som tydligen nödvändigtvis ska envisas väga mer än fett... Och jag känner på byxorna att jag åtminstone inte ökat, men det hade ju varit roligt om det synts på vågen också... (om jag jämför med vikten jag kånkade på för 1 år sedan, bär jag numer på 27 smörpaket mindre, - inte sååå dåååligt jobbat ändååå)
Och jag fortsätter på instakad (!) bana! Så dags för långpromenad, med stavar naturligtvis!
Försökte igår räkna svanarna i Selångersfjärden, drygt 20 kom jag fram till plus massor massor av andra fåglar...
känns det trots allt, - att man 2:dra oktober möter joggare med endast shorts (nåja, och med skor) på... (näää, något foto tog jag inte på männen ifråga, DET hade varit underligt det...) Och om någon undrar, själv hade jag min "joggingdress på, (hmmm, - trots att jag aldrig joggar...) och det var alldeles på tok för varmt! (innebär väl att jag egentligen klär mig efter almenackan istället för termometern...) Sååå, är det höst nu, - eller är det sommar!? Temperatur dagtid runt 20, nattetid runt 10... (ännu en vecka tills brittsommar infaller, indiansommar kallas det först om värmen kommer efter första frosten, men om man bara tar ordet "höst", efter att hösta/skörda, då är det höst, för skördat är det...)
Bibel-John var en fruktad seriemördare i Skottland på 1960-talet och han är fortfarande på fri fot. Nu - tre decennier senare - dyker en ny mördare upp som kopierar Bibel-Johns mord. Av pressen kallas han Johnny Bibel. Samtidigt undersöker kommissarie John Rebus en oljearbetares våldsamma död. Men fallen med de båda seriemördarna tränger sig oundvikligen in i hans utredning, samtidigt som han tvingas göra upp med korrumperade kollegor och sitt eget förflutna.
Mitt betyg blir 4 av 5 möjliga Tack Marie Louise för att du skickade mig den spännande polisromanen!
att jag glömde sparka igång appen Cardio Trainer efter att jag besökt matkontrollen hos min mamma idag... (vid gröna pricken bor jag, vid den röda bor alltså min mamma)
Nu vet jag ju inte hur långt jag stavgångat idag! (man kan ju nästan misstänkas ha fuskat på hemvägen, och nej, det är inte bara att dubbla sträckan, inte samma väg, och inte rakaste vägen heller...) Och, - jag borde lära mig att trycka på "paus", (t ex när jag stannade några minuter för att njuta av en clementin) det sänker min snitthastighet väsentligt...
Ni hör ju, - är helt såld på den här appen!
Vill egentligen inte ligga här med laptopen på magen, - jag vill ju ut och nordic walka... ;-) (kan man bli appberoende?!)
för tro inte att jag glömt det är månadsskifte och dags att presentera, ...trumvirvel.... - Mr Oktober!
Det har sagts förut, och det tål att sägas igen... - Väldans vad månaderna svischar förbi!
Dröjer inte länge innan man måste börja fundera över julklappar och julmat... För att inte snacka om advent! Snart nog måste man ner i förråd för att inventera bland stakar och stjärnor ...
Men först, - oktober alltså! Och vad händer då, för min del? Faktiskt gapar det ekande tomt (och innehållslöst) i min agenda, dottern M fyller 39, och så har jag en tid hos tandläkaren...
That´s it!
"Men skaffa dig ett liv människa" kanske ni tänker, - men jag är nöjd jag!
Bli nu inte helt däckade, - här kommer han... Hoppas ingen tror jag gör löje över månadsgrabbarna, - för det är verkligen INTE meningen! Tvärtom! Jag tycker gubbarna är tuffa som verkligen bjuder på sig själva, och vem vet, nästa år kanske det är månadsdamer här IGEN, för som en del kanske minns hade jag både och ifjol...
