En sak ska du ha klart för dig.
Att här vill jag inte se några sura miner.
Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår.
Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning.
Men i hemlighet har hon fått något tillbaka.
Och det vet hon inte om.
Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog.
Ändå en flock.
Papporna blev fyra.
Men bara en mamma.
Världens bästa mamma?
Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv.
Och Felicia försvann, men ingen kunde säga hur.
En skildring av en barndom och de spår den har satt i den vuxna kvinnan...
Kathryn Dance är expert på att avläsa kroppsspråk
- en förmåga hon som specialagent vid Kaliforniens särskilda utredningsenhet ofta får
användning för.
I Blunddockan tar hon sig an en mördare, ondskefull som få.
Daniel Pell kallar sig för "Mansons son"
- inspirerad av mördaren och galningen Charles Manson som satte skräck i Kalifornien på 70-talet. Liksom många andra psykopater är Pell en mästare i konsten att dupera sina offer.
Bara en har undkommit med livet i behåll
- nioåriga Theresa, också kallad "Blunddockan",
som överlevde när resten av hennes familj blev mördad.
Endast en har hittills lyckats knäcka honom i ett polisförhör: Kathryn Dance.
Daniel Pell svär att hämnas det svidande nederlaget och hans hämndbegär skyr inga medel.
Ännu en av dessa thrillers som är sååå jäkla obehagligt spännande att jag ALDRIG
skulle komma på tanken att se den på film,
- men läsa går tydligen bra...
Sista delen av boken är otroligt spännande och oförutsägbar.
Betyget blir 4,5 av 5,
och som sagt, jag skulle aldrig klara av att se eventuell filmatisiering... ;-)
En kväll blir Eric Moores tonårsson Keith ombedd att sitta barnvakt åt grannens
åttaåriga flicka Amy.
Nästa morgon är Amy spårlöst borta.
Plötsligt är Eric en av de föräldrar som han har sett på teve,
de som bedyrar sitt barns oskuld.
Det är bara det att han själv inte är övertygad om att sonen är oskyldig.
Och om Keith är skyldig - och kanske skulle göra samma sak igen -
hur ska då Eric som pappa handla?
Kanske inte den allra bästa bok jag läst, men stark historia om en familj som faller isär...
Och slutet var långt ifrån det jag förväntat mig!
Mitt betyg blir 4 av 5
och fick tillbringa dagen med mig, till min stora glädje!
För att fördriva tiden lite fick de material till en tavla var,
här är resultatet...
Lilla Bus, 2½ år
Stora Bus 6½ år
Senare i veckan blev även Vilde Bill dålig och var med mormor,
dock gjordes ingen tavla denna gång...
Måste skaffa lite tuffare färger enligt honom! ;-)
Jacob Hunt är en helt vanlig tonåring, i alla fall utifrån sett.
Han är begåvad och humoristisk.
Men Jacob har svårt att förstå sig på andra människor och är helt beroende av att hans
dagar följer samma rutin.
Han har ett extremt ordningssinne, kläderna i hans garderob måste vara organiserade
efter regnbågens färger.
Jacob tränar sig i att möta andra människor, han försöker lära sig förstå dem,
men det går inte.
Han kan inte.
Jacob är inlåst i sin egen värld han har Aspergers syndrom.
Jacobs mamma har ägnat all sin tid åt att försöka få hans tillvaro att bli så lik andra barns
som möjligt och lillebror Theo har alltid tvingats stå i skuggans av Jacobs sjukdom.
När Jacobs handledare plötsligt hittas död blir kännemärkena för Jacobs tillstånd tydliga tecken
på skuld hans oförmåga att möta någons blick, hans ticks och oförutsägbara utbrott.
Till slut måste hans mamma ställa sig den svåraste frågan i världen:
Är hennes son en mördare?
Jacobs värld är en gripande roman som insiktsfullt utforskar hur en sjukdom som Aspergers syndrom påverkar en familj, där en till synes vanlig dag plötsligt vänds till en verklig mardröm.
En helt fantastisk bok!
Den ökar verkligen förståelsen för hur en familj lever när en av familjemedlemmarna har
Aspberger.
Men framför allt, boken får mig att förstå hur det kan vara att själv leva med syndromet.
Boken får 5 av 5 av mig.
Jacob kommer att följa mig länge i tanken...
Nu hade jag tänkt att kort berätta lite om mig själv;
Jag är ett utav barnbarnen som kallas "Sockerböna".
Jag är en tolv (snart tretton) årig tjej som bor med mina båda föräldrar och min lillebror "Vilde Bill".
Min skola är en liten naturvetenskaplig friskola som jag trivs på. Det är väldigt lite mobbing och undervisningen är bra. Jag har även jättefina vänner där som jag tycker om att umgås med.
Mina intressen är att sjunga, dansa och på somrarna spelar jag fotboll med ett härligt gäng.
Jag har drömmar om att bli känd och flytta till någon storstad, helst New York.
Bland det värsta sakerna jag vet är när min lillebror eller någon i min närhet mår dåligt eller är ledsen.
Bland det bästa sakerna jag vet är choklad, "Sex And The City" och samt lyssna på musik från mina största idoler och förebilder bl.a Justin Bieber, Rihanna, Nicki Minaj. Som jag nämde förut så gillar jag och dansa. Jag dansar balett och streetdance. Eftersom jag dansar streetdance ibland så gillar jag också att lyssna på hiphop/R&B musik, exempelvis Lil Wayne, Chris Brown osv.
Nog om det!
Vi började med en liten introduktion på morgonen om vad kriget egentligen handlade om.
Senare såg vi en film om en kvinna som överlevt, men som dock förlorat många familjemedlemar.
Efter lunchen pratade vi lite om hur man kan förebygga att det inte någon ska bli orättvist behandlad på skolan.
En ganska hyfsad skoldag, även fast jag blev mulad på rasten. haha.
När jag kom hem så var mamma hemma, och ett tag senare kom mormor och Vilde Bill hem.
Strax före fyra åkte jag och mamma in mot stan eftersom jag hade klipptid. Klippte topparna och blev nöjd!
Pappa är i Björnrike och jobbar, så det blir tyvärr lite mys utan han ikväll.
Ikväll har vi ätit tacos och inte gjort något speciellt.
Imorgon ska jag kanske vara med någon kompis tror jag, och på söndag ska jag nog kanske hitta på något med min pojkvän. hihi!
En bild på mig :)
jaja, nu ska jag dra.
ha det bra!
kram
Det har inte hänt mig, eller de mina, något speciellt.
Det är inte därför bloggen tagit time out...
Jag har bara tappat lust och energi till att blogga,
- eller till det mesta som har med datorn att göra egentligen...
Knappt kollat mailen, inte speciellt aktiv på FB,
och varken kommenterat eller läst bloggar!
Men massor massor av tack för era kommentarer, frågor om vart jag tagit vägen,
och till och med en award!
(den tar jag tag i så snart som möjligt...)
Så här gjorde jag innan jag blev "utbränd" också,
kände att det var för mycket och blev mer eller mindre "rädd" för datorer och telefoni!
Drog mig undan allt och alla.
Fortfarande, efter 10 år, har jag otroligt låg stresströskel...
(kanske jag klarat mig den här gången för att jag "klev av" tidigare...)?
Nu har jag iallafall "vilat" i en månad och ska försöka mig på att komma igång igen...
(MEN jag kommer INTE att kunna läsa ikapp hos er alla, det skulle bli alldeles för stort för mig,
jag börjar iställer från scratch nu...)
Det kommer väl att bli lite hipp som happ med tidsperpektiven i inläggen från början,
bl a har ju både jul och nyår passerat,
startar upp med att visa ett foto från min och barnbarnens traditionella "julgodisdag"...
Vilde Bill, Sockerböna, Stora Bus och Lilla Bus kladdade glatt ihop en mängd olika
godissorter innan jul...
Hilda Glas är snart färdig läkare och har återkommit till sin hembygds trakter för att göra
AT-tjänst på Oskarshamns lasarett.
Väl där inser Hilda att hon kanske undermedvetet dragits till det sjukhus där hennes mamma
avled, och när hon råkar komma över sin mors journal inser hon att hon måste ta tag i sin
outredda bakgrund.
Vad var det för mystisk sjukdom som tog moderns liv och var hennes pappas död
verkligen en olycka?
Claes Claesson har åkt till den lilla glasbruksorten Hjortfors med familjen för trivsamt och traditionsenligt valborgsmässofirande.
Trängseln runt majbrasan tilltar och stämningen stiger.
Men idyllen rämnar hastigt och mycket olustigt när man plötsligt känner doften av bränt kött
och i ljuset från lågorna urskiljs så en makaber syn: en död manskropp.
Glasklart är Karin Wahlbergs åttonde bok om kriminalkommissarie Claes Claesson och hans fru Veronika Lundborg, överläkare på Oskarshamns lasarett.
Adlibris
Jag hade lite svårt att komma in i handlingen de första kapitlen,
men sedan ryktes jag med och den blev riktigt spännande
och med en, för mig, något oväntad upplösning...
Av mig får boken 4:a av 5 möjliga
vi hämtar julegran
och alla barnen räknar
dan före dan före dopparedan...
Sirila gentlemän sökes.
Vi är två ensamstående damer, 81 och 79 år, varav en är lite halt.
Vi söker var sin manlig vän.
Vi vill gärna att ni bor i Tomelilla eller dess närhet och har bil så ni kan köra oss
till Kivik när fruktträden blommar.
/ Sista försöket /.
Nu börjar äventyret!
Alma och Margit vet inte riktigt vad sirila betyder, men det ser bra ut i kontaktannonsen,
och nu väntar de ivrigt på svar.
I väntan på trevliga män vänder Alma och Margit upp och ner på Solgläntans
äldreboende där de bor temporärt.
Deras hus ska jämnas med marken av Tomelilla kommun och i väntan på lägenheter
bor de på pensionärshemmet.
Där väntar utmaningar:
Den bitska föreståndaren Ulla vet inte vem hon tampas med när hon trilskas med damerna,
och oppositionsrådet Kjell får också sina fiskar varma.
Vilken söt, snurrig och charmig berättelse, á la skröna!
Gamla damer sitter verkligen inte där man sätter dom!
Betyget blir 4,5 av 5 möjliga, - en riktig må-bra-bok...
(kommer inte ihåg vem som tipsade mig om författarinnan, - men tusen tack för tipset!)
Juli 1942: Sarah, en 10-årig judisk flicka,
gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen brutalt arresteras av den
franska polisen i den beryktade hopsamlingen av judiska familjer VeldHiv.
Hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan,
övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar.
Men timmarna blir till dygn och Sarahs desperation växer
Maj 2002: Inför 60-årsdagen av VeldHiv ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel om
denna svarta dag i Frankrikes historia.
Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon över Sarahs nedtystade familjehistoria.
Julia känner sig manad att skriva om flickans öde,
och under sina efterforskningar av det förflutna börjar hon ifrågasätta sitt eget liv.
Sarahs nyckel är en roman som tar upp de tabun och den tystnad som omger denna
smärtsamma episod i Frankrikes historia.
En betydelsefull liten bok om vikten av att minnas.
Om sanningen, och hur vi människor misshandlar den.
Det är förrädiskt lättläst prosa som först efter en bra stund ger sig till känna med all sin
tyngd och uppriktighet.
Först då upptäcker vi de omutliga banden mellan generationerna,
glömskans makt och den absoluta nödvändighet det är att berätta historien om oss människor.
Om och om igen.
Adlibris och Hudiksvalls Tidning
Jag kan egentligen bara sammanfatta min läsupplevese med två ord,
- LÄS den!!
5 av 5 möjliga
En möhippa som tar en oväntad vändning.
En högt uppsatt forskare som hittas död.
Anonyma brev med pengar och dikter från döda poeter.
Återigen står Västgöta universitet i centrum för en spektakulär mordutredning.
Denna gång blir rektor Emma Lundgren indragen i intrigerna kring tillsättningen av
en ny chef där den mördade är en av huvudkandidaterna.
Kriminalkommissarie Filip Alexandersson försöker först undvika att ta sig an fallet,
men som befäl är det svårt att hålla sig helt utanför utredningen när fler mord begås.
Liv i överflöd är en spännande och välskriven pusseldeckare för alla som gillar Maria Lang
och Morden i Midsomer.
Kristina Appelqvist arbetade tidigare med press- och informationsfrågor på Högskolan i Skövde, bland annat som kommunikationschef och presschef,
men är numera frilansskribent, kommunikationskonsult och författare.
Liv i överflöd är den tredje boken i serien om Emma Lundgren och Filip Alexandersson.
De två tidigare titlarna är Den svarta löparen och Den som törstar.
Adlibris
Ser att jag gett de två tidigare böckerna ganska höga betyg,
(se de blåfärgade länkarna här ovan)
vet inte om det är för att jag nu ledsnat lite på bokens karaktärer,
men den här boken gillar jag inte fullt lika mycket,
småmysig och spännande historia, och liknelsen med en Maria Lang deckare stämmer
väl ganska så bra.
Boken får av mig nöja sig med 3,5 av 5 möjliga...
är snart Lucia här,
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär...
Och om nu detta är sant,
att romanen om Madame Bovary i själva verket var Flauberts självbiografi,
så är denna berättelse om min egen klassresa en roman om mitt liv och eftersom jag
ännu en gång är fri att välja är det i vart fall ett sätt för mig att återförsäkra mig i min
roll som författare, trots att det mesta som står här säkert är sant.
Vad det nu spelar för roll, den här gången....
Ur inledningen av Gustavs grabb -- en roman om min klassresa.
Med det dåliga minne som jag själv har blir jag till början mest faccinerad över alla
klara bardomsminnen författaren har.
Och vilka minnen har har! Vilket liv han levt, - och lever!
Här utelämnar han både familjen, vänner och kollegor på ett, som det känns, ärligt sätt.
Men framför allt berättar han på både gott och ont om sig själv!
Även i skrift "hör" man inom sig GW:s röst, hans kluriga uttryck och skarpa kommentarer.
När man kommer så långt som till Geijeraffären blir det riktigt spännande,
och jag måste erkänna att jag inte ens mindes att GW hade så stor betydelse i den härvan...
Av mig får boken en 5:a av 5 möjliga, helt klart!
