mormormu

ankomstdagen...

Några spontana kommentarer om Hajdeby Gård  
Hönapöna; det är som en saga, trodde inte det fanns platser som den här...
Stora Bus; det är så fint så det pirrar i magen...
Dottern M; vill flytta hit...
osv...

Visar några av de foton som tagits...



I det här huser bor jag och min familj, 5 sovrum, matsal, sällskapsrum
dusch, toaletter och kök...


I den här härliga stugan huserar min kusin B under veckan...



Mina gullefjun fångade i blomsterhavet...

Några månader senare är Sandhamn inbäddat i snö och is.
Thomas barndomsvän Nora Linde har av en slump fått reda på att hennes man varit otrogen.
Förtvivlad åker hon ut till ön med sina söner för att få tänka i lugn och ro.
När barnen en dag leker ute i skogen gör de ett makabert fynd.

Det är den förvunna flickan som har bragts om livet och skändats på ett fruktansvärt sätt.
Varför har hon blivit utsatt för sådant raseri?

Thomas och hans kollegor har fått ytterligare ett svårt mordfall att lösa.
Ledtrådarna är lika få som då de försökte utreda flickans försvinnande,
och mötet med hennes föräldrar väcker minnet av då Thomas förlorade sin egen dotter.
Hans före detta hustru, Pernilla, har plötsligt flyttat hem till Stockholm igen.
Och medan han försöker trösta Nora som sörjer sitt havererade äktenskap börjar han
undra om han och Pernilla kanske kan hitta tillbaka till varandra igen.

I grunden utan skuld är Viveca Stens tredje deckare i den populära Sandhamnserien.
Här får vi även följa den unge Thorwald som växer upp på ön i början av 1900-talet.
Livet i ytterskärgården är svårt, och Thorwald lever i ständig skräck för att drabbas av
sin fars vredesutbrott. Men han finner också kärleken i den jämnåriga Karolina.
Slutligen löper historierna samman och det visar sig att det förflutna lever vidare i nuet
på ett sätt som ingen hade kunnat ana.

Betyget blir 4,5 av 5 möjliga

Till dessert blev det pecanpaj och kaffe. Mums!

Till och med Lilla Bus åt riktig mat, pannkaka med grädde och sylt,
det såg ut att vara gott det också! Första restaurangbesöket för henne!
Och i morgon firar hon sin första födelsedag  ;-)

En fantastiskt trevlig eftermiddag med mina nära och kära!! Tack!
Och ett extra stort TACK till mamma som bjöd oss alla!!

Galtströms bruk är ett byggnadsminne av riksintresse som ägs och förvaltas av SCA.
Bruket är Medelpads första, största och sista järnbruk.
Masugn, rostugn, gjuteri, smedja, brukskontor, museum, ånglok och mycket mycket mer.

Ett besök här har något för alla:

• Guidade visningar
• Galtströms Café & Restaurang
• Kor, lamm, höns och kaniner i hagen
• Havsbad
• Fiskemöjligheter i såväl ån som havet
• En av distriktets populäraste bröllopskyrkor
• Klassiskt svenskt midsommarfirande

Ägaren till en  kinesrestaurang har precis gift sig. Och bruden är oskuld.
Sanningen är den  att han inte är så väldigt erfaren han heller.

På bröllopsnatten kryper  hon ner naken mellan lakanen medans hennes
make klär av sig.
Så kommer  även han till sängen och lägger sig jämte sin nyblivna fru.

”Älskling”  säger han, ”jag vet du vala väldig nelvös.
Jag loval, jag jöl vad du vill.  Bala säj vad du vill jag ska jöla.
Vad jag jöla föl dej?”
frågar han och  försöker låta erfaren, vilket han hoppas skall imponera
på den jungfruliga  bruden.

En eftertänksam tystnad följer och han väntar tålmodigt och med  spänning
på hennes önskemål.

Hon svarar slutligen lite blygt och  osäkert: ”Jag? vill? nummel 69″

på 6-årsdagen

Mormors Prins ! !

friskhetskänslan...
(och jodå,- även frihetskänslan...)

Hade helt ärligt talat glömt bort hur det känns att vara mer eller mindre värkfri!
Det är helt fantastiskt härligt kan jag meddela!

Skäll inte på mig nu, snälla...
men jag har idag städat båda källarförråden, tagit en liten cykeltur och även
plockat lite inne... bara lite lite...
(jag HAR försökt tänka att jag verkligen ska hushålla med krafterna...)

Imorgon blir det en tur till Birsta City, ska bl a träffa Helena för att hämta upp
några jättefina kort hon tillverkat åt mig.

Plantagen hade häromdagen de mest ljuvliga buketter med rosa pioner,
så det ska jag slå till på när jag ändå är där... 
(eftersom jag inte längre har någon trädgård att plocka i blev jag så himla glad
över att upptäcka att de finns att köpa som snittblommor nu)



 

eller ödet...

Visst är det så att man då och då, - ganska ofta faktiskt,
tänker att "men det var då en mening att..."

Här ett exempel...

Min mammas nya granne visade sig vara mamma till en kompis
som jag de senaste åren helt tappat kontakten med!
Nu hittade vi varandra igen, tack vare mammorna, och min kompis, M-L,
kom hem till mig på en fika...
Det visade sig att hon nu efter många år ska flytta tillbaka hit till stan
på grund av jobb, men har ingenstans att bo.
Mitt EX, Snusmumrikens pappa, bor i huset brevid mig, men ska flytta
innan 1/8, samma datum som M-L bara måste ha någonstans att bo...

Vi avbryter fikat, går över till Xet och tittar på lägenheten, ringer ett
samtal till min hyresvärd, och så var det fixat!

Kanske M-L och jag nu kan sitta ute i sommar, ta ett glas vin, och prata gamla minnen...

av idag...

Kan inte ens tänka mig att jag när jag var i Hönapönas ålder
(ungefär när förra seklet var ungt...)
hade kunnat skriva små kärlekmeddelande till min pojkvän
på facebook och bloggar...
(om det nu hade funnits, men ni fattar va, man tordes ju knappt säga
att man "var ihop" med någon...)
så att mina föräldrar och mor/farföräldrar kunnat läsa de kära hälsningarna!

Och att pojkvännen kunde vara lika go tillbaka!!

Det är mysigt att se att de är så gulliga och rara mot varandra!
(och så får man hoppas att livet bara bjuder på gulliga söta killar, inga skitstövlar)!!!!


Elvaåringar av idag är nog lite tuffare också...
Inte minst när det gäller klädseln....

Genom kalkstenen vid den öländska kusten löper blodläget,
ett mörkrött stråk som förr sades vara förstenat blod från en
strid mellan trollen inne i berget och älvorna på alvaret.

Ovanför klippkanten vid det övergivna stenbrottet i byn Stenvik
står nybyggda lyxvillor sida vid sida med stenhuggarnas små baracker.

Vid påsk, när snön smält, får flera av husen nya invånare som flyttar in
och måste lära sig att komma överens.
Men grannsämjan fungerar inte alltid som det är tänkt och svartsjuka
och misstänksamhet börjar gro bakom husväggarna.
Den här våren kommer flera personers liv att förändras för alltid.

På andra sidan byvägen har den 83-årige skepparen Gerlof Davidsson
flyttat tillbaka till sin lilla stuga för att se flyttfåglarna anlända och njuta av vårsolen,
kanske för sista gången.
Men friden störs när han återfinner sin döda fru Ellas dagböcker.

Gerlof får ännu mer att fundera över när en förvirrad gammal man från fastlandet
dyker upp på hans tomt och påstår att han är jagad, innan han ger sig av mot stenbrottet.
Det korta mötet drar in Gerlof i en gåtfull historia där gamla synder verkar straffas
av en okänd hämnare.

Blodläge är den tredje fristående spänningsromanen av Johan Theorin.
Liksom föregångarna Skumtimmen och Nattfåk är det en berättelse om konflikter
mellan gammalt och nytt, mellan öbor och fastlänningar, mellan traditioner och turism,
och om hur nästan bortglömd folktro bryter in i det moderna samhället.

Betyg 4 av 5

Det har blivit vinter på norra Öland.
Familjen Westin har nyligen flyttat dit från Stockholm, till en stor gammal ödegård
som de tänker renovera.
Snart får de höra en del ruskiga sägner om stället.
Sådant som naturligtvis bara är skrock och vidskepelse. Eller?
Det dröjer inte länge innan svårförklarliga saker börjar hända.

I Nattfåk får vi stifta bekantskap med en rad nya människor,
men också möta några vi redan känner - inte minst den pensionerade sjökaptenen
Gerlof Davidsson.
Precis som Skumtimmen är det en stark och oförglömlig läsupplevelse,
en blandning av kriminalroman, spökhistoria och familjedrama med originella karaktärer,
fängslande miljöer och en lika sorglig som spännande intrig.

Betyg 4 av 5

blev det ändå tid till igår, började med ett par Reebok walkingskor på Stadium,
fortsatte, och avslutade, med svarta trekvartsbyxor och svarta leggings på Zizzi.

Nu skulle jag behöva några tunikor också...
Men man orkar väl inte hur mycket som helst på en dag!  ;-)
(och inte plånboken heller för den delen...)


Dagen avslutade med middag i Birsta Citys Food Corner,
fantastiskt gott!

jag var på igår tillsammans med Hönapöna, Mormors Prins och Stora Bus!

Lokal var Ikeas restaurang, och det var även de som bjudit in till kalaset,
hela lokalen kryllade av ungar, och det hela leddes av Peter Rylander,
en galen energifylld programledare från SVT:s Amigo.

2 ½ timmes fullständigt ÖS!!! Inte en lugn stund!! Skitkul!!
Det bjöds på härlig 70/80 tals discomusik, ALLA dansade sig totalt svettiga och
otroligt glada och fnittriga! (även vi vuxna naturligtvis)
Frågesport med hysteriskt roliga inslag. Fruktsallad. Mycket bus och röj,
och så en tårtbit och festis. (kaffe och cocosboll till de vuxna)
Ännu mer röj, och så prisutdelning, där alla barn fick påsar med lite av varje i,
och alla fick även var sin rolig hatt i plysch.
Stora Bus hatt ser ut som en jordgubbstårta med ljus på.
Prinsens hatt är dekorerad med olika frukter,
och Hönapöna avstod ifrån just den "barnsligheten"...

En helt sanslöst galen tillställning!
Och det kostade inte en sekin! Tack för det blågula varuhuset!

Tyvärr hade jag bara min dåliga mobilkamera, men bättre än inget...



Mormors Prins tar igen sig lite efter en häftig discodans...



Hönapöna lät sig väl smaka, och hon var vår sekreterare under frågesporten...



Stora Bus käkar fruktsallad, och hon döpte vårt tävlingsteam till Spelevinkarna...

jodå, jag kom upp, och var på plats i god tid för gökottan!

Vi var väl ungefär 30 pers som masat oss iväg till skogsgläntan
vid hembygdsgården.
Soligt, men tyvärr lite väl blåsigt...
Och någon gök hördes då rakt inte, men massa småfåglar kvittrade glatt!

När det var dags för grötfrukost inne i stugan drog jag iväg till nästa
äventyr, mer om det i nästa inägg...


Ingen som såg att det INTE var en gök i förra inlägget om gökottan?!

infördes av Bror Rexed i mitten av 60-talet...
(fast det har väl nu blivit lite populärt att säga Ni bland butikspersonal m fl)

När jag började blogga tänkte jag mig att jag skrev inläggen endast för mina öron/ögon,
möjligtvis att Ejmis skulle läsa något enstaka inlägg ibland...
Så jag började skriva och hänvisa till DIG och DU i inläggen,
men med tiden har jag insett att det ändå är några fler som läser vad jag
krafsar ner i min dagbok...

Därför tänker jag nu göra en omvänd Bror Rexed!

Hädanefter kommer jag alltså kalla mina läsare ni...
(pluralis alltså, inte Ni som till kungligheter och till äldre personer ibland ...)



Några frågor på det?!

av Jonas Moström




Några småpojkar som är ute och leker i skogen hittar en död kvinna.
Kvinnan har blivit strypt, hennes kläder är sönderrivna och allting tyder
på att det är ett sexmord.
Den enda ledtråden efter mördaren tycks vara den röda Golf som setts
lämna området strax efter mordet.
Kvinnans mobiltelefon saknas, och kommissarie Johan Axberg och hans
kollegor vid Sundsvallspolisen har inte mycket att gå efter när de tar upp jakten på mördaren.

Samtidigt har Axbergs bäste vän läkaren Erik Jensen fått personliga problem.
Äktenskapet med Sara har börjat knaka betänkligt i fogarna och Sara,
som har tröttnat på att gå hemma och vara arbetslös, åker på skrivarkurs i Frankrike.
Där har hon en affär med en annan, en affär som det visar sig kommer att stå både henne och familjen dyrt ...

Betyget?! 5 av 5 så klart!!!

När Gerd Ekstedt avlider i sömnen av hjärtstillestånd är hennes son den ende
som misstänker att döden inte kommit naturligt.
En försvunnen klocka gör honom övertygad om att någon varit i hennes sovrum på natten.
Kriminalkommissarie Johan Axberg, som har fullt upp med semesterplaneringen och en
narkotikahärva, avvisar dock misstankarna som ett förvirrat uttryck för sorg.

Samtidigt får Axbergs vän Erik Jensen, läkare på Sundsvalls sjukhus,
in en ung kvinna med hjärtstillestånd på akutmottagningen.
Att en ung och frisk person plötsligt skulle drabbas av hjärtfel verkar märkligt,
och Jensen kan inte få händelsen ur tankarna.
När en nittonårig flicka hittas död i sin säng kort därefter, inser även Johan Axberg
att något är allvarligt fel.
Förutom ett inväxlingskvitto från Sundsvalls kasino är det en speciell detalj som
fångar polisens uppmärksamhet: flickans klocka saknas.
Går en seriemördare lös i staden?

Betyget blir en stark 5:a av 5 möjliga

Ingrid är 35 år och är ensamstående mamma, hon arbetar på ett daghem
och har precis avancerat till föreståndare där.
Ingrid dricker vin, mycket vin.
Hon lyckas ganska väl med att dölja det för sig själv och sin omgivning,
men dottern är inte lika lätt att lura.
På jobbet blir hon motarbetad, närmast mobbad, av sina tidigare arbetskamrater,
numera underordnade, som inte kan förstå att det var Ingrid som fick tjänsten
som föreståndare.
Utanför jobbet försöker hon hålla ihop ett liv som hon sakta men säkert tycks tappa
kontrollen över ju mer hon kämpar för att inte göra det.
Hennes sjuåriga dotter vill bo mer hos sin pappa trots att Ingrid tycker att hon har
gett henne allt vad hon vill ha och lite till.
Och på andra sidan stan ligger en alkoholiserad mormor på knä i badrummet och
kräks upp gårdagens Rioja när ingen ser.
Det är tufft, vilket ytterligare motiverar ett glas vin när Ingrid kommer hem.
Ett gömt glas i kryddhyllan när Ingrid steker blodpudding med bacon en vanlig tisdagskväll
för att döva smärtan och hon får den lilla flykt in i dimman som hon behöver för att orka
vara den hon tror att hon måste vara en dag till.

Betyget blir för min del 4 av 5 möjliga

då helt nöjd...
Bara för att jag idag följde mamma till Birsta Gardincenter
fick jag nya griller i skallen...

VILL ha nytt! MÅSTE ha nytt!


Till sovrumsfönstret, eller köket?!


kanske hänga en grön tassel mellan panelgardinerna i vardagsrummet... ;-)

Sjukhuspersonalen dansar för att bekämpa bröstcancer!

Om filmen visas 1 000 000 gånger på You Tube donerar företaget som tillverkat handskarna pengar till bröstcancerbehandling.

Så titta på filmen och skicka den vidare.

"En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra
års modell.
Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk.
Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan.
Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm.
Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en
polissändare.
En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det
gick inte att få den att tystna.
Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder.
Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa -
över alperna, söderut.
Sedan den resan var inget mera sig likt.
På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo.
Då brydde jag mig inte längre.
Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan
att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en
annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress.
En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken."
Michael Nyqvist


Av mig får boken 4,5 av 5 möjliga

 Jag ger boken en 4:a av 5 möjliga