Varför tar jag så himla hårt på...
Kategori: Sån är jag..
I fredags mötte jag av en händelse en kvinna i min ålder,
har aldrig sett henne tidigare,
men tyvärr inte omöjligt vi kommer råkas igen...
(hon ska nämligen flytta in ett hus strax brevid mitt)
När jag mötte henne tog hon tydligen fel på vem jag var,
(jag antar hon trodde jag var fastighetsägaren)
och började formligen stormskälla på mig! Aggressivt!
Jag fick inte en syl i vädret, utan jag gick till slut bara därifrån!
Varför är det så viktigt för mig,
varför kan jag bara inte konstatera "tokiga kärring" och glömma händelsen?
Nejdå, jag vänder och vrider på allt hon "sa",
och hennes pekande, gastande och domderande...
Jag ringde senare upp fastighetsägaren,
och hon skulle ta kontakt med kvinnan för att höra vad hon egentligen ville och menade,
och så påpekade fastighetsägaren gång på gång, - "glöm det där"!
Men så fungerar jag ju inte!
Det är alltid så viktigt för mig att reda ut, att försöka förstå,
och att få kvinnan ifråga att inse att det var inte jag som var den rätta "måltavlan"
Jag blir liksom onaturligt kränkt, och tar åt mig onödigt mycket!
Nu har den här händelsen förstör hela helgen,
och jag får ont i käkarna, axlarna åker upp till öronen och alla muskler i kroppen
knyts ihop hårt hårt så fort jag bara tänker på hennes ilskna påhopp!
Intaget av värktabletter har varit större än vanligt...
Det är inte så att jag vill ha hennes ursäkt!
Det är mer att jag vill bevisa för henne om att jag är "oskyldig" till hennes anklagelser!
På något skruvat sätt får jag det till att det är mitt fel!
Jag hör ju själv hur tokigt det är, men känslan är precis så!
Det här sättet att reagera måste jag sluta med!
Den som far mest illa är jag själv!
(det är ju tack och lov väldigt sällan/nästan aldrig man utsätts för sånt,
men andras ilska gör mig helt enkelt sjuk! Oavsett om ilskan är riktad mot mig eller andra...
Jag är medveten att mycket hänger ihop med min egna ryggsäck,
men nog sjutton ska man väl lära sig att inte behöva ta ansvar för andras humör och mående)?!
Jag fullkomligt HATAR konflikter, är troligen en av de mest konflikträdda i världen ;-(
Jag var bjuden till familjen Bus i fredagskväll,
och hade en riktigt mysig kväll tillsammans med Systrarna Bus,
ändå gnagde det i bakhuvudet mest hela tiden!
Vaknade på natten och ältade...
Nu väntar jag att Snusmumriken ska hämta mig efter sitt jobb
för vi är bjudna på grillmiddag.
Ska det gnaga i min skalle då också?!
Kanske kanske kan jag släppa det här nu när jag skrivit ner det?!
Ni som kan bortse från sånt här, - hur gör ni?!

Tack för alla tips jag fick angående min hortensia!
Som ni ser lever den fortfarande ;-)
Rekord när det gäller blommande växter för mig!
GLÖM INTE ATT DET ÄR SISTA DAGEN ATT DELTA I MIN LILLA VÅRTÄVLING!!!
Klicka på den blå länken ovan och delta!
Imorgon presenteras vinnarna ;-)
Bloggadress: http://madredetres.blogg.se/