Real life...
Kategori: Real life
denna vecka handlar om händer...
Okey!
Mina händer är verkligen stora som dasslock!
(fått höra att jag ärvt min farmors händer och fötter, dvs korta och breda)
Jag HAR varit jättestark i nyporna, arbetat som servitris och barmästare,
och hade inga som helst problem bära ut fyra (stora/tunga) tallrikar (läs modell tunga fat) fullastade med mat i vänster hand.
Var det mindre tallrikar, typ förrätter eller desserter blev det fler i nypan såklart!
Att stapla all disk från ett större sällskap på vänster hand medan jag fortsatte plocka med höger.
Inga som helst problem!
Bära ölbackar, eller fullastatade brickor med glas och flaskor, osv...
Jag var verkligen jättestark!
(ni vet den där som folk ber om hjälp att öppna svåröppnade burkar med mera...)
Och jag älskade att vara stark i kroppen, - och jag älskade mitt jobb!
(googlad bild)
Men det var då det!
Numera är det väl inte mycket att direkt skryta om...
Uselt svag, - nu är det jag som måste be om hjälp att öppna de enklaste burkar och flaskor.
(och mycket annat...)
I höger hand har jag Dupuytrens kontraktur, vilket är på en förtjockning av bindvävnaden under huden i handflatan.
Det gör att fingrarna successivt böjs in mot handflatan.
Det är en helt ofarlig sjukdom (vanligare hos män och oftast börjar den i 40-årsåldern).
Kan opereras om det blir alltför besvärligt.
Jag fick "vikingasjukan" (som det också kallas) för några år sedan.
Än så länge har inte fingrarna börjat böja sig inåt
Känns bara, och syns kanske, som knölar under huden i handflatan,
från början hade jag två stycken, nu är det fem knölar, men bara de första två som alltså växt så de syns...
Min vänstra hand jävlas på annat sätt den,
där får jag något slags kramp eller vad jag ska säga, i fingrarna,
(nää, kramp är inte rätt ord, de hakar fast på något mysko sätt, kan inte bättre förklara)
de fastnar i läget som på bilden nedan, ibland hårdare, ibland lättare.
(på bilden är det ett lätt tillfälle, ibland ligger fingrarna platta jämns med handflatan,
detta inträffar väl kanske 15-20 ggr/dygn)
Gör satan i gatan så ont innan jag med hjälp av andra handen kan dra loss läget.
(även andra delar av eländes kroppen fastnar, t ex tår, höft, axel, ingen har ännu kunnat förklara varför det blir så, antagligen polymyalgian som endera är i ett skov eller som helt enkelt blivit sämre...)
Men ibland uppstår ganska roliga situationer med de klor jag får...
Kan man bjuda på ett gott skratt så må det vara hänt :-)
Nu är det ju inte bara eländes eländes med händerna!
Jag försöker sköta om dem lite grann, handkräm är jag noga med,
och ibland får naglarna något stärkande lager på sig...
Någon enstaka gång får naglarna sig även lite färg, då endast svagt svagt rosa...
Ringar använder jag i stort sett aldrig!
Anledningen är att jag sväller så mycket i fingrarna och att det känns obehagligt med smycken då!
Usch och fy vilket deprimerande inlägg!
Bara sjukdom och eländes elände när jag ska göra veckans real life, - vecka efter vecka!
Nu får jag allt ta och skärpa mig!!
Det finns mycket positivt jag kan, och gör, med mina händer...
Det allra viktsigaste,
jag kan smeka mina nära och kära över deras goa kinder!
Men det finns sååå mycket annat också, framför allt att jag kan klara mig själv!
Och det gäller väl i princip allt med kroppen, - den fungerar!
Något att verkligen vara tacksam över, och det är jag!
På riktigt!
Även om jag får utarbeta egna metoder för att göra vissa saker så får jag ännu så länge till det!
Är du sugen på att se på vad andra har för tankar om händer, - kika in hos Yohanna
Hon är värd att besöka av flera anledningar! :-)
Bloggadress: http://yohannailaspalmas.webblogg.se