Real life...
Kategori: Real life
hos Yohanna handlar denna vecka om mobiltelefoni...
Ja, och om mobiltelefoner och dess betydelse kan det ju sägas en hel del ;-)
Min första mobil var ingen liten lätt sak, inget man stoppade i fickan precis!
Det här var 1992...
Batteriet placerades i bagaget på bilen (för det var just en moBILtelefon), och luren (som verkligen såg ut som en telefonlur) sattes fast i instrumentbrädan...
Dyrt var det att använda den, - skitdyrt!
Man försökte prata snabbt så man inte skulle få en infarkt när fakturan kom!
Sommaren -92 hade jag just träffat en man, han bodde i en närliggande stad och första sommaren hyrde vi därför en stuga mitt emellan våra bostadsorter, på det sättet kunde vi båda sköta våra jobb och samtidigt prova på att bo ihop...
En lååång och dyyyyr kabel inköptes så vi kunde ta in mobilen i sommarstugan, en kabel som låg lite käckt från bilen, över gräsmattan och in i stugan.
Sommaren gick, och till hösten kom så räkningen för vårt telefonerande, kommer inte ihåg exakt, men det var över tiotusen iallafall, och det var jämarns mycket pengar det -92
Samma år men på vintern var jag på väg från min stad till hans stad, snöstormen kom plötsligt och en sträcka som vanligtvis tog ca 45 minuter tog nästan 12 timmar!
Oplogad E4 och en drös med bilolyckor gjorde att det var tvärstopp!
Spelade ingen som helst roll att jag hade en bra bil med bra vinterdäck.
Man tog sig ingenstans!
(som tur var hade jag både varma kläder och vatten med på resan, men inget att äta...)
Eftersom man för att få shabraket till mobil att fungera tvingades ha en antenn skyltandes på bilen upptäckte medtrafikanter att jag faktiskt kunde ha kontakt med omvärlden.
Det knackades på rutan av mer eller mindre desperata människor som ville ringa hem till sina anhöriga för att berätta att de levde. De var bara insöade!
Alltså kan det verkligen inte ha varit så vanligt med mobil vid den tidpunkten!
Självklart lånade jag ut mobilen till de som behövde ringa, trots att jag nästan studsade av stressen för kostnaden ;-)
Den mobilen slutade sitt liv efter något år genom att jag slog sönder den i ilska!
"Pratade" med ex, och dängde på luren!
Krasch!
Efter det har det blivit en och annan modell, minns när man köpte den första med kamera, den första med radio...
Jag är ingen tekniknörd som behöver det senaste, men måste ju erkänna att utan en smartphone skulle livet numera bli bra besvärligt...
Jag kollar FB, mailen, det är Instagram, Wordfeud, träningsappar, läser dagstidningar och en massa annat fullkomligt livsviktigt!
Förutom att jag naturligtvis använder den även för att pladdra och sladdra i ;-)
För ett par år sedan sa jag upp min fasta telefon och kör nu endast mobilt, har inte saknat den fasta en endaste gång!
Ibland lär man ju skratta åt eländet när t ex familjen samlats och ALLA sitter och stirrar ner i sina telefoner. Och det piper och blippas oavbrutet!
Inte minst är det en trygghet med mobilen, den är med mig överallt!
På promenden, till affären, brevid sängen när jag sover, till badrummet när jag duschar...
Jag vet att skulle jag inte svara om ungarna ringer skulle de efter att ha provat ett par gånger komma över för att se hur det är med mig.
Det känns extra tryggt när man lever ensam!
En lustig grej med mågens mobil, som när den ringer säger namnet på den uppringande, och eftersom jag är inlagd i adressboken som "AC1" hörs mobilen alltså säga... ja ni förstår... Aset...
Vilket mågen tycker är vansinnigt roligt!
ja, det var väl mina mobilminnen...
Minns faktiskt mitt allra första mobilnummer, trots att det snart är 22 år sedan...
Bloggadress: http://www.candygirl.nu