mormormu

Boktips, matrecept, barn och barnbarn, hälsa vs ohälsa.. Kort sagt, - en salig blandning

Real life...

Kategori: Real life

denna vecka handlar om hur vår vardag egentligen ser ut...
 
Ska jag då vara helt ärlig liknar min dagar gesällens, ni vet...
 
Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting.
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring. 
Onsdag går jag ut och vankar. 
Torsdag sitter jag i tankar.
Fredag gör jag vad jag vill. 
Lördag stundar helgen till.
 
Det är i vanlig ordning Yohanna som ger oss real life uppdragen, kika in hos henne!
Var med i real life vet ja!
 
Det vi nu skulle fundera över var: 
- Hur är din vardag?
- Vilka tider måste du passa?
- Hur gör du för att det ska gå ihop?
- Vad brukar skita sig?
- Tips
 
Ja, jag börjar väl då med hur min vardag ser ut nuförtiden,
(- men kommer att göra en liten jämförelse om hur det var då, - då när livet var helt annorlunda...)
 
Mina vardagar, och helger, är egentligen väldigt lika varandra, jag sover länge, först vid 9-tiden brukar jag så sakteliga börja röra på kroppen.
(beror på hur nattsömnen varit, efter en vaknatt kan jag sova ännu längre, efter en bra natt blir det tidigare)
Schavar omkring i pyjamas så länge som möjligt, tar morgonmedicinen, kollar tidningen och gör kanske upp någon liten plan för dagen...
Tar eventuellt ett tag med dammtrasan, eller en vända med dammsugaren...
(Eftersom jag bor ensam är det knappast någon stor insats som krävs för att hålla lägenheten i schack.
Tvätten ska vi inte heller prata om, brukar bli ett par maskiner i veckan...)
 
Kanske hör någon vän eller någon i familjen av sig och vi bestämmer att ses över en fika eller så...
 
När jag så blaskat av mig lite snabbt och fått på mig kläder är det dags för en stavgångsrunda, brukar oftast vara ute mellan en och tre timmar.
Går helst ensam, och går mestadels bara rakt ut i naturen, jag kan gå en mil utan att möta en endaste bil, och möter knappt någon människa heller.
Bara jag och mina tankar!
Efter promenaden blir det oftast inte så mycket mer gjort, duschar, lagar mat, skickar ett sms till sonen för att höra om han vill äta med mig. 
Och det vill han oftast, jättemysigt att få en stund då vi äter en bit, snackar om allt och ingenting. Umgås!
Eftermiddagen så... ja, då är oftast min energi helt slut, läser lite, vilar, ser på teve, och så fortsätter det även kvällstid...
 
Blitt en riktig latmask!
 
Tider att passa har jag verkligen inte många, till veckan ska jag till exempel ta prover på tisdag morgon.
Passa bokbussen på onsdag.
Och så ska jag städa trapphuset innan helgen...
(passar på att tvätta mina maskiner medan jag städar trapphuset, när jag liksom ändå "springer" i trappan)
Nästa helg tävlar Hönapöna och hennes pojkvän (måste bloggdöpa honom ju) och det ska jag försöka komma iväg att se så klart!
 
Thats it! 
(ovanligt aktiv vecka faktiskt, - det säger väl en hel del)
 
Jag är mer än gärna tillsammans med barnbarnen, är de sjuka eller lediga från skola/dagis blir jag överlycklig om jag får äran att tillbringa tid med dem.
I höstas var måndagar vikta åt att träffa Hönapöna och hennes pojkvän, de kom då efter skolan, åt middag tillsammans med mig och åkte sedan på sin träning.
Nu är träningstiderna ändrade, så det är inget "schemalagt" umgänge, - det blir när det finns en lucka för de aktiva ungdomarna!
Jättekul att Hönapöna Sockerböna nu är så stor att hon tar sig till mig själv när hon vill och har möjlighet.
Så roligt när hon (och hennes pojkvän)  dyker upp hos mormor (svärmormor)
De mindre barnen får jag lyckligtvis fortfarande vara barnvakt åt emellanåt!
Och rätt vad det är knackar något av barnbarnen på med övernattningsväskan i högsta hugg!
 
Var var jag, - jo kvällarna...
Ja vad gör jag då, ser väl oftast på teve, läser, pratar i telefon, chattar, går på bio, teater eller konsert så ofta jag orkar och kan.
Vilar!
 
några tips för att få det hela gå ihop är jag knappast rätt person att ge!
Dels för att jag inte har några problem med att få tiden att räcka till numera, dels för att när jag hade problem lät jag det gå åt pipsvängen totalt, och det är därför jag sitter där jag sitter idag...
Skulle nog själv behövt en massa tips!
(om jag sedan lyssnat på dem är en annan sak...)
 
För er som nu blir provocerade, eller kanske rent av avundsjuka, över mitt slöa/ostressade liv kan jag bara säga, - det har varit annorlunda!
Väldigt annorlunda mot för nu!
 
, var jag anställd på heltid (hade kontoret i bostaden, men var ofta ute på jobb, och det blev många timmar i bilen), tog på mig att täcka upp för en kollega som skulle vara tjänstledig, så det blev ytterligare en halvtid, stort hus, trädgård, barn, man (som jobbade ännu mer än vad jag gjorde) med eget företag som jag också hjälpte till i, stort socialt umgänge med aktiva helger, lagade all mat från grunden, syltade, saftade och bakade...
Hade ett tag städhjälp, men när jag kom på mig själv med att städa för att städhjälpen skulle komma lade jag den hjälpen åt sidan...
Jag kan fortsätta i (vad det känns som) evighet med att beskriva mina dagar då...
Jag blir banne mig stressad av att bara tänka på det nu!
Hade då inga problem med hälsan, ingen värk, - ingenting!
Kan till och med erkänna att jag kunde sucka lite lätt över de krakar som sjukskrev sig och inte kunde göra det de förväntades göra...
Gissa om jag nu fått tillbaka för de åsikterna!
Tvingades förändra hela mitt liv, skilsmässa, flytt, sjukpension...
You name it!
Jag kan inte säga att mitt liv är sämre nu, absolut inte!
(ekonomin är mycket sämre så klart)
Men det mesta är sååå mycket bättre!
 
Sååå, 
jag tänkte på måndan
jag skulle på tisdan
gå till dig på onsdan
och säga till dig på torsdan
att du skulle på fredan
komma till mig på lördan
och dricka kaffe på söndan.
 
Min fina, men slitna,Filofax, jag fyller troget på den varje år med nya tomma blad...
Förr blev den fulltecknad, timme för timme, - så icke nu....
 
 

Real life...

Kategori: Real life

är tydligen vad som behövs för att jag ska komma igång med ett inlägg...
Den här veckan vill Johanna att vi funderar lite kring att slappa
Hur fungerar du?
- Känner du att det blir för mycket ibland?
- Säjer din kropp ifrån när du behöver vila?
- Har du speciella slappar-stunder/-dagar?
- Nån annan typ av regel/vana/trix för att inte "gå in i väggen?
- Hur gör du för att slappa?
- Har slappandet ändrat sig med livets gång?
- Tycker du om att slappa eller blir du stressad av det?
 
Ja, när det gäller att slappa är jag numera något av expert på ämnet  *harkel harkel*
 
Om jag känner det blir för mycket ibland, - nejdå... inte ibland, - ofta!
För att inte säga - alltid
Mina marginaler är små, mycket små, nästan obefintliga...
Blir kanske inte så stressad om det är mycket att göra rent praktiskt, det funkar någolunda bara jag får beta av det i egen takt, men om fler människor är inblandade, eller om det finns en tidsram...
DÅ skiter det sig!
Rejält!
Men allra mest stressad blir jag av folk, det kan vara att jag umgås med flera personer (en person i taget går oftast bra), det kan vara att det är folk i min närhet, t ex på bussen eller på ett evenemang av något slag.
Allra värst om det är ljud och ljus, eller folk som rör sig, t ex på ett köpcentrum...
 
Om min kropp säger ifrån... lita på det!
Jag blir utslagen!
Både psykiskt och fysiskt!
Vill bara vara tyst, svarar knappt telefonen, umgås inte med någon, orkar inte hålla kroppen uppe, utan vill bara lägga mig raklång, och det "behovet" kan komma direkt!
Innan jag lärde mig att läsa signalerna hände det många gånger att jag liksom säckade ihop vid matbordet när jag satt med familj eller vänner, till allas förskräckelse...
Därför planerar jag numera in vilodagar mellan de dagar då jag faktiskt måste, eller vill, göra något, beroende på vad jag gjort kan det behövas både en, två och tre vilodagar innan nästa händelse
(och nu snackar jag inte om stoora händelser, det kan vara att jag efter att ha lyssnat på en konsert måste ha två dygn i tystnad, eller ett besök i köpcentrat kräver en dag för mig själv efteråt..)
 
Om jag har speciella slappardagar, jajamen, numera är de schemalagda!
På söndagar brukar jag skriva en enkel lista över veckan som väntar, skriver in eventuella måsten, t ex läkartid, skriver sedan in sånt jag vill göra, umgås med en vän, biobesök, och så det jag nog borde försöka hinna med också, städa och tvätta t ex...
Och så däremellan ser jag till att det ligger vilodagar!
Så det blir ju inte så mycket gjort för mig som ni kanske förstår  ;-)
 
Trick för att inte gå in i väggen, ja det är ju lite för sent för mig, det är nu ganska precis elva år sedan jag gick in den s k väggen, och fortfarande har jag ganska svåra symtom, är bland annat oerhört ljud och ljuskänslig, stressallergisk, att passa en tid stressar upp mig till den milda grad så jag är klar i timmar i förväg, och att jag faller ihop när det är över...
Jag har värk i varenda cell i kroppen, svår yrsel, kramper och diverse konstiga symptom...
Allt för att jag inte värdesatt och prioriterat slappandets ädla konst!
 
Hur jag gör för att slappa, - här snackar vi om en expert på området
Jag sover jättemycket, jag går ut och går i naturen, jag läser, jag lyssnar på musik... Ensam!
 
Om slappandet har ändrat sig under livets gång, - om det har!?
Förr såg jag nog mer eller mindre ner på de stackare som måste slappa, vara lediga eller till och med   vara sjuka!
FY så besvärligt med såna människor!
Ställde inte minst till med problem på jobbet, då suckade jag troligen lite lätt och tog på mig att jobba extra istället för den kraken...
Lugn, bara lugn! Jag har allt fått äta upp detta senare i livet!
Tänka sig att jag trodde mig vara mer eller mindre oersättlig...
Så arrogant!
Men jag fullkomligt älskade mitt arbete! Och jag fick kickar av att jobba...
Mitt sätt att "slappa" då var nog mer att bjuda hem en massa folk på middag, arrangera en fest, storstäda klädkammare (detta var innan det hette walk in closet...) eller garaget...
 
Tänk om jag vetat då vad jag vet idag...
 
Idag värdesätter jag helt andra saker, är väl mer eller mindre fattig som en kyrkråtta, men lider alls ingen nöd.
Jag har tid för familj och vänner (även om inte alltid orken finns)
Jag är lyckligare idag än då, - det törs jag påstå!
Även om min kropp bråkar med mig på alla möjliga, och ibland omöjliga, sätt, så mår jag så mycket bättre nu!
 
Varför jag skriver allt detta trams?!  - skulle jag bara få en enda person att tänka sig för, att inse vikten av att slappa så vore det underbart!
 
Snälla, - ta inte allt för givet och snälla, tänk igenom vad som är viktigt i livet!
Låter som floskler, men är trots det viktigt och sant, glädjande nog tror jag utvecklingen gått framåt och kanske arbetsgivare också börjat se sambandet mellan stress/stor arbetsbelastning och sjukskrivningar. Det kanske inte leder till sjukdom den första månaden eller året, men till slut säger kroppen stopp och belägg...
Nu var det i mitt fall inte endast jobbet som låg bakom kollapsen, mindre bra äktenskap, stora krav på mig själv om att allt skulle vara perfekt! Trädgård, bilar, hus, matlagning, motion... allt skulle vara perfekt!
Och bara genom att skriva om det här gör mig stressad och jag får en obehagskänsla i kroppen.
Dags för lite slappande....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Real life...

Kategori: Real life

även denna vecka, och denna gång vill Yohanna veta:
- Vad tycker du om alla hjärtans dag?
- Brukar du fira?
- Om ja, hur brukar du fira?
- Brukar du bli besviken?
- Brukar du bli överaskad alt. glad?
- Och VAD skulle den ultimata firningen vara?
- Har du kanske redan upplevt den, den ultimata?
 
Alla hjärtans dag är trevligt, - om man inte slår på för stort, inga dyrbara presenter och stora pådrag behövs enligt mig.
Bara visa att man älskar och uppskattar sina nära och kära, - och det kan bli precis vilken dag som helst under året,  t ex med ett litet kort i brevlådan, ett telefonsamtal till en vän, något litet på affären som man tycker ska passa någon speciellt bra och därför köper för att överraska, erbjuda sin hjälp till någon man vet behöver ett handtag...
Den ultimata firningen?
Ja, det skulle väl vara om jag lyckades samla hela skaran för en god middag tillsammans, då är jag som allra lyckligast! (men det blir när det stämmer med arbets- och skolscheman, inte för att det är ett speciellt datum utsatt i almenackan)!
Brukar jag bli överraskad och glad? 
Samma sak där, när jag träffar mina nära och kära! Oavsett om det är alla hjärtans dag eller inte...
Det kan vara allt från att få följa barnbarnet till simskolan, eller se ett annat av barnbarnen uppträda med sin dansgrupp.
Eller som imorgon när jag bjudits till ett av barnbarnens dagis på fika med semlor ♥
Eller när det dimper ner en teckning med kärleksförklaring till mormor, eller när döttrar/son/mamma oförhappandes kommer med en tulpanbukett eller en liten pryl de hittat och tänkt ska passa och glädja mig. 
Eller ett sms med en go hälsning som visar att någon tänker på mig precis då!
Eller någon ringer för att höra vad jag gör!
Eller som idag, en kär vän ringde och bjöd mig till henne över en helg...
 
Jag skulle kunna fortsätta ge exempel i all evighet...  ;-)
Så, alla hjärtans dag borde vara årets alla dagar! 
 
 
Jag har så otroligt mycket som gör mig lycklig!
Och jag uppskattar det precis varendaste dag!
(kan vara för att jag haft det väldigt jobbigt under många år, och därför värdesätter detta livet ännu mer...)
Kan låta underligt och knäppt, jag har fortfarande en bråkande kropp, har sjukpension som inte minst påverkar ekonomin. 
Men jag är genuint lycklig och rik på sååå mycket annat! 
Jag har riktigt goa vänner, jag har en kär familj ♥
 
 
Men för att återgå till alla hjärtans dag, det allra roligaste av allt är ändå att man har möjlighet att glädja andra, låter som klyscha, men det är ju helt sant!
Så - jag brukar försöka överraska lite, skickar t ex biobiljetter eller godis till barnbarnen, i år blir det detta, en liten ask med chokladhjärtan ♥♥♥
 
 
 
Fyra paket är färdiga och väntar på att postas, ytterligare ett ska jag slå in och lägga i sonens brevlåda under torsdagspromenaden.
I övrigt blir det säkert något telefonsamtal till någon jag bryr mig extra mycket om ♥
 
Jo, - jag har precis bakat några goa muffins som väntar ifall någon dyker upp för en fika under veckan...
Bakat lite extra som döttrarna ska få hämta, det är också en kärleksförklaring på sitt lilla sätt ♥
 
 

Real life...

Kategori: Real life

denna vecka vill Yohanna att vi ska fundera över
 
- Är du teknisk? 
- Vem är mest teknisk i dina familj?
- Vem får ha hand om att räkna ut saker? (räkna uträkningar, läsa karta, läsa intruktioner osv)
- Vem GÖR de tekniska uppgifterna? (spika, meka, skruva osv)
- Vad är att vara teknisk?
- Om du INTE är detta, vad är du BRA på och hur kompletterar det att INTE vara det? (och vice versa, om du ÄR det hur kommpletterar det den som INTE är det)
 
Jag anser mig inte vara speciellt teknisk egentligen, men nu när jag ska skriva om det inser jag att jag nog trots allt kanske är det...
Kanske för att jag mer eller mindre tvingats till det, ingen av mina män har nämligen haft den teknikska ådran (åtminstone inte hemma, för är man ingenjör borde man ju vara teknisk... eller hur)
Och nu är jag ju enastående ensamboende singel och det som ska göras lär jag ju fixa själv i möjligaste mån...
 
Jag är en hejare på att montera t ex Ikeamöbler, att läsa och följa instruktioner, att installera dataprogram och att formatera, jag hjälper både min mamma och min son med såna saker också.
Min yngsta dotter är ett strå vassare ändå, henne kan man fråga om nästan vad som helst, - och hon fixare det!
Jag är ganska bra på att se lösningar på olika problem, och på att ta tag i det också.
 
Jag har dock en riktig brist i min teknikdel av hjärnan, - läsa kartor kan jag INTE!
(men jag hittar väldigt bra - utan den kunskapen...)
Elinstallationer är inte heller någon favorit...
Och så är det där med bilar, - de ska bara fungera!
Tanka går bra, men där går gränsen för vad jag klarar i den branchen... 
 
Tur jag har döttrar, son och mågar som hjälper mig med det som jag absolut inte klarar av!
Men, först ska jag försöka själv!!
 
 
Nu lägger jag ut det här utan att korrläsa, ska in till stan på något som jag väljer att kalla after work, för jag har jobbat och målat i hallen hela långa dagen och ska träffa mina döttrars barnflicka, som nu är nästan jämnårig med mig, hur nu det gått till..., och hon kommer direkt från sitt jobb...
Alltså är det väl after work  ;-)
Kanske det kan bli ett glas vin!?

Real life...

Kategori: Real life

hos Yohanna handlar denna vecka om mobiltelefoni...
 
Ja, och om mobiltelefoner och dess betydelse kan det ju sägas en hel del  ;-)
 
Min första mobil var ingen liten lätt sak, inget man stoppade i fickan precis!
Det här var 1992...
Batteriet placerades i bagaget på bilen (för det var just en moBILtelefon), och luren (som verkligen såg ut som en telefonlur) sattes fast i instrumentbrädan...
Dyrt var det att använda den, - skitdyrt!
Man försökte prata snabbt så man inte skulle få en infarkt när fakturan kom!
Sommaren -92 hade jag just träffat en man, han bodde i en närliggande stad och första sommaren hyrde vi därför en stuga mitt emellan våra bostadsorter, på det sättet kunde vi båda sköta våra jobb och samtidigt prova på att bo ihop...
En lååång och dyyyyr kabel inköptes så vi kunde ta in mobilen i sommarstugan, en kabel som låg lite käckt från bilen, över gräsmattan och in i stugan.
Sommaren gick, och till hösten kom så räkningen för vårt telefonerande, kommer inte ihåg exakt, men det var över tiotusen iallafall, och det var jämarns mycket pengar det -92
 
Samma år men på vintern var jag på väg från min stad till hans stad, snöstormen kom plötsligt och en sträcka som vanligtvis tog ca 45 minuter tog nästan 12 timmar!
Oplogad E4 och en drös med bilolyckor gjorde att det var tvärstopp!
Spelade ingen som helst roll att jag hade en bra bil med bra vinterdäck. 
Man tog sig ingenstans!
(som tur var hade jag både varma kläder och vatten med på resan, men inget att äta...)
Eftersom man för att få shabraket till mobil att fungera tvingades ha en antenn skyltandes på bilen upptäckte medtrafikanter att jag faktiskt kunde ha kontakt med omvärlden.
Det knackades på rutan av mer eller mindre desperata människor som ville ringa hem till sina anhöriga för att berätta att de levde. De var bara insöade!
Alltså kan det verkligen inte ha varit så vanligt med mobil vid den tidpunkten!
Självklart lånade jag ut mobilen till de som behövde ringa, trots att jag nästan studsade av stressen för kostnaden  ;-)
Den mobilen slutade sitt liv efter något år genom att jag slog sönder den i ilska!
"Pratade" med ex, och dängde på luren!
Krasch!
Efter det har det blivit en och annan modell, minns när man köpte den första med kamera, den första med radio...
Jag är ingen tekniknörd som behöver det senaste, men måste ju erkänna att utan en smartphone skulle livet numera bli bra besvärligt...
Jag kollar FB, mailen, det är Instagram, Wordfeud, träningsappar, läser dagstidningar och en massa annat fullkomligt livsviktigt!
Förutom att jag naturligtvis använder den även för att pladdra och sladdra i  ;-)
För ett par år sedan sa jag upp min fasta telefon och kör nu endast mobilt, har inte saknat den fasta en endaste gång! 
 
Ibland lär man ju skratta åt eländet när t ex familjen samlats och ALLA sitter och stirrar ner i sina telefoner. Och det piper och blippas oavbrutet!
 
Inte minst är det en trygghet med mobilen, den är med mig överallt!
På promenden, till affären, brevid sängen när jag sover, till badrummet när jag duschar...
Jag vet att skulle jag inte svara om ungarna ringer skulle de efter att ha provat ett par gånger komma över för att se hur det är med mig.
Det känns extra tryggt när man lever ensam!
 
En lustig grej med mågens mobil, som när den ringer säger namnet på den uppringande, och eftersom jag är inlagd i adressboken som "AC1" hörs mobilen alltså säga... ja ni förstår... Aset... 
Vilket mågen tycker är vansinnigt roligt!
 
ja, det var väl mina mobilminnen...
 
Minns faktiskt mitt allra första mobilnummer, trots att det snart är 22 år sedan...
 

Real life...

Kategori: Real life

denna vecka handlar om händer...
 
Okey! 
 
Mina händer är verkligen stora som dasslock!
(fått höra att jag ärvt min farmors händer och fötter, dvs korta och breda)
 
Jag HAR varit jättestark i nyporna, arbetat som servitris och barmästare, 
och hade inga som helst problem bära ut fyra (stora/tunga) tallrikar (läs modell tunga fat) fullastade med mat i vänster hand.
Var det mindre tallrikar, typ förrätter eller desserter blev det fler i nypan såklart!
Att stapla all disk från ett större sällskap på vänster hand medan jag fortsatte plocka med höger.
Inga som helst problem!
Bära ölbackar, eller fullastatade brickor med glas och flaskor, osv...
Jag var verkligen jättestark!
(ni vet den där som folk ber om hjälp att öppna svåröppnade burkar med mera...)
Och jag älskade att vara stark i kroppen, - och jag älskade mitt jobb!
 
(googlad bild)
 
Men det var då det!
 
Numera är det väl inte mycket att direkt skryta om...
Uselt svag, - nu är det jag som måste be om hjälp att öppna de enklaste burkar och flaskor.
(och mycket annat...)
I höger hand har jag Dupuytrens kontraktur, vilket är på en förtjockning av bindvävnaden under huden i handflatan.
Det gör att fingrarna successivt böjs in mot handflatan. 
Det är en helt ofarlig sjukdom (vanligare hos män och oftast börjar den i 40-årsåldern).
Kan opereras om det blir alltför besvärligt.
Jag fick "vikingasjukan" (som det också kallas) för några år sedan.
Än så länge har inte fingrarna börjat böja sig inåt 
Känns bara, och syns kanske, som knölar under huden i handflatan,
från början hade jag två stycken, nu är det fem knölar, men bara de första två som alltså växt så de syns...
 
 
Min vänstra hand jävlas på annat sätt den,
där får jag något slags kramp eller vad jag ska säga, i fingrarna,
(nää, kramp är inte rätt ord, de hakar fast på något mysko sätt, kan inte bättre förklara)
de fastnar i läget som på bilden nedan, ibland hårdare, ibland lättare.
(på bilden är det ett lätt tillfälle, ibland ligger fingrarna platta jämns med handflatan,
detta inträffar väl kanske 15-20 ggr/dygn)
Gör satan i gatan så ont innan jag med hjälp av andra handen kan dra loss läget.
(även andra delar av eländes kroppen fastnar, t ex tår, höft, axel, ingen har ännu kunnat förklara varför det blir så, antagligen polymyalgian som endera är i ett skov eller som helt enkelt blivit sämre...)
Men ibland uppstår ganska roliga situationer med de klor jag får...
Kan man bjuda på ett gott skratt så må det vara hänt  :-)
 
 
Nu är det ju inte bara eländes eländes med händerna!
Jag försöker sköta om dem lite grann, handkräm är jag noga med, 
och ibland får naglarna något stärkande lager på sig...
 
 
Någon enstaka gång får naglarna sig även lite färg, då endast svagt svagt rosa...
Ringar använder jag i stort sett aldrig!
Anledningen är att jag sväller så mycket i fingrarna och att det känns obehagligt med smycken då!
 
Usch och fy vilket deprimerande inlägg!
Bara sjukdom och eländes elände när jag ska göra veckans real life, - vecka efter vecka!
Nu får jag allt ta och skärpa mig!!
 
Det finns mycket positivt jag kan, och gör, med mina händer...
 
Det allra viktsigaste,
jag kan smeka mina nära och kära över deras goa kinder!
 
Men det finns sååå mycket annat också, framför allt att jag kan klara mig själv!
Och det gäller väl i princip allt med kroppen, - den fungerar!
Något att verkligen vara tacksam över, och det är jag!
På riktigt!
Även om jag får utarbeta egna metoder för att göra vissa saker så får jag ännu så länge till det!
 
 
Är du sugen på att se på vad andra har för tankar om händer, - kika in hos Yohanna
Hon är värd att besöka av flera anledningar!   :-)

Real life...

Kategori: Real life

uppgiften denna vecka hos Yohanna handlar om medicinskåp...
 
Och jodå... jag har väl "några" gömmor, i och för sig inget skåp, snarare lådor och andra ställen...
Så sjuk är jag  ;-)
I den här lådan ryms mitt lilla lager, högst personligt, - sånt som bara jag får ta av!
 
Den andra lådan innehåller sånt som är bra att ha, kan användas av förkylda och hängiga gäster/familjemedlemmar....
(ser nu att jag måste fylla på med receptfria värktabletter...)
 
En börs i handväskan med akuthjälp, finns inget värre än om värken slår till med orkanstyrka och jag inte har något smärtstillande med.
En trevlig kväll på "lokal" kan då lätt förvandlas till helvetet...
En liten tub med salvan som hjälper mot småskador som insektsbett etc är också med, har själv aldrig behövt använda den, men kan vara bra att ha, liksom allt möjligt annat som ligger i den lilla innerväskan... sax, pennor, pincett, tejp, ficklampa, tändare, handkräm, tandkräm och tandborste... 
Rena rama överlevnadskitet!
 
Och så mitt mest använda medicinskåp, - korgen som står vid sängen.
På morgonen kan jag bara sträcka ut handen för att plocka upp morgondosen,
och på kvällstid och nattetid plockas det smärtstillande därifrån... 
Tyvärr, för jag önskar jag kunde sluta ta så mycket smärtstillande, men icke...
 
Men det absolut viktigaste för en mormor är naturligtvis lite häftiga plåster och så den smärtstillande salvan, som jag tack och lov ännu endast behövt använda när ett av barnbarnen klev på en geting...
 
Så, precis som i Real Life när det gällde linneskåp inser jag att jag spridit ut mina ägodelar över hela lägenheten...
Insikten när det gällde linneskåpet ledde till att jag genast gav mig på att strukturera om det hela och nu för tiden finns linnet på endast två ställen  ;-)
Kanske kanske blir det ommöblering även när det gäller apoteksvarorna, - vem vet!
 
 

Real life...

Kategori: Real life

denna vecka hos Yohanna har temat "Mys"
 
Det var väldigt länge sedan jag var med i Real Life,
- känns som dags att försöka hoppa på tåget igen!
 
Just "fredagsmys" är väl något av en svunnen tid för mig,
- visst självklart blir det extra mys när jag har besök av t ex barnbarnen...
Vilket ofta är just på fredagar eller lördagar (skolplikten gör ju att det numera är helger som gäller)
Då hyr vi film, fyller skålar med godis, popcorn eller fruktsallad.
Vi pysslar gärna lite, kanske målar en tavla, fixar med foton etc...
Även då hamnar vi så småningom i min favorithörna som är sovrummet och min sköna 120:s säng.
Soffan och teven i vardagsrummet används inte alls lika ofta,
- nej min kropp fullkomligt gormar - Lägg dig!! - LÄGG DIG!!!! - L.Ä.G.G. DIG SA JAG!!!
När jag flyttade in här gjorde jag mig av med min dubbelsäng, - vad skulle jag liksom med den till...?!
Men har nu insett att en större säng är precis vad en mormor behöver!
Dels är jag liksom bra på att breda ut mig själv, det ligger både det ena och det andra brevid mig,
böcker, tidningar, fjärrkontroller, almenacka, block och pennor, telefon med mera...
Dels spelar det ingen roll hur jag bäddar i bäddsoffan i vardagsrummet,
- barnbarnen kommer in till mig...
Spelar ingen roll att jag bäddar på madrasser i sovrummet,
- barnbarnen kryper ner hos mig...
Och det är såååå mysigt, och såååå varmt och trångt  ;-)
 
Faktum är att jag nog försöker ha "mys" även till vardags, jag tänder massor av ljus, gör iordning en god kopp te, spelar kanske lite skön musik 
- och så däckar jag i sängen!
 
Eftersom min kropp alltså börjar knorra redan på eftermiddan blir det oftast så att jag gör kväll tidigt.
Väldigt tidigt! Inte alls ovanligt, snarare regel, att jag redan vid 18-tiden gjort kväll!
Teven står på, mobilen ligger brevid mig (bl a spelar jag lite WF, pratar med någon vän eller någon av barnen)
 
Även om det låter som ALL min tid tillbringas i sängen är det naturligtvis inte alldeles sant...
Jag älskar att gå mina mysiga stavgångsrundor, gärna ensam, tänker så bra då, blir en form av meditation. Mina stigar går längs vatten, genom skog, över ängar... Återhämtning...
 
Mysigt även när en god vän kikar in på en enkel fika och timlslånga samtal,
- det goda samtalet kan inte nog överskattas! 
Det är mys!
 
"Designat vs kaosmys" undrade Yohanna,
måste nog erkänna det lutar åt det förstnämda, det måste vara undanplockat, ingen disk, inga kläder slängda över en stol, - och brickan med kvällsfikat måste vara fint dukad...
Vardagslyx  :-)
 
Tvätthögen var något Yohanna också undrade över, - når man någonsin botten?
Jodå, - vänta bara tills barnen flyttat hemifrån!
Nu har jag fullt sjå att få ihop en ljus och en mörk tvätt...
Lakan och frotté tvättas varje vecka, OCH jag hinner med sånt som duschdraperier, möbelöverdrag etc.
Så lugn, - du kommer hinna ikapp tvättberget!
 

 
Här är alltså mormormu:s lilla favorithörna, överkastet läggs sällan och aldrig på...
 
Jag ber om ursäkt för rörigt och osamanhängade inlägg, säker även många stavfel.
Jag har legat hela natten och läst, sovit max ett par timmar...
Detta i kombination med några värktabletter gör nu att ögonen kippar och jag ska faktiskt dra mig tillbaka en stund  ;-)
Du undrar kanske vart, - hallååå!?
Till min myshöra så klart!