hjärta är väl ett välkänt litet faktum... (i extrema fall kan det ju till och med orsaka dödsfall)
Lightversionen av broken heart har tyvärr drabbat barnbarnen, - efter att de fått tillbringa en hel helg tillsammans med sin älskade mormor (= moi...)slog idag den bistra verkligheten till...
Ingen mormor!?
Hur ska då detta gå?
Och så kom sjukdomarna som ett brev på posten!
Lilla Bus blev magsjuk, Vilde Bill drabbades av förkylning med svår hosta, Sockerböna, även hon blev förkyld med svår hosta... (Sockerböna är Hönapönas nya bloggnamn, efter tips från Mamakero) Det är bara Stora Bus som fortfarande tappert står på benen...
Här kommer några bildbevis på att vi gjorde vad vi kunde för att mixa och blanda bacillerna...
Och ni kan inte ana hur många goa kramar och pussar jag fick denna underbara helg...
Såååå söt liten (10 cm i diameter) ugnsform med lock och handtag. Perfekt för att servera portioner med gratänger, varma tapas, desserter m m... (Tål ugnsvärme upp till 250 gr)
efter en härlig helg tillsammans med barnbarnen...
Vi har verkligen haft det hur mysigt som helst, - även om det innebär en del jobb att vara ensam med fyra ungar ;-)
Vi har haft underbart vårväder, sol och tö, så en stund ute varje dag var naturligtvis ett måste, sen blev det ju såklart också en hel del lek och bus...
Frukost, lunch och middag med allt vad det innebär. Kvällsmys framför teven, Hönapöna och jag är fortfarande upprörda över Melodifestivalen och speciellt Lasse Stefans medverkan... Har inte haft en stund över för att vare sig skriva egna inlägg, eller att besöka era bloggar... (men Hönapöna gjorde ett par gästinlägg som ni kanske sett...)
Det är inte säkert jag orkar kommentera hos er kväll, luften gick liksom ur mig när jag kom hem och såg min sköna soffa... Men ska absolut ta en runda för att kolla hur ni haft det den här helgen ;-)
Får jag presentera, Hönapöna Sockerböna, världens underbaraste elvaåring!
Hejhopp allihop! tyckte det var så roligt att få göra ett litet gästinlägg på mormors blogg , så jag gör en till. Har blivit smittad utav Vilde Bill, som har haft en förfärlig hosta i en veckas tid, och nu var det tydligen min tur att bli sjuk :( Hoppas på att bli frisk så snabbt som möjligt, eftersom vi har tema : hälsa , på skolan. På tisdag är det redovisning om hälsan. Jag och två andra ska berätta hur man ska träna beroende på om man är högpresterande, normal eller om man är på väg att gå ner i vikt. Ganska intressant egentligen, tillexempel med tallriksmodellen. Jag vet inte hur ni gör , men för mig så är det inte precis så att jag kollar så att jag har visst många% grönsaker, proteiner och kolhydrater.
Hela morgonen här har vi tillbringat till att städa. Lilla Bus rum var ett helt projekt, men med lite teamwork så gick det bra. Jag och Stora Bus som "gillar" att städa gjorde rent och fint där ganska så snabbt, medans Vilde Bill och Lilla Bus lekte lite.
Idag körde även jag och Stora Bus samma variannt. Hon blev så nöjd med håret igår, så jag gjorde samma sak idag. Tyvärr fick jag ingen bild på henne idag! Stora Bus fick välja kläder själv idag. Ha ingen bild på det heller men hon valde en rosa "Hello Kity"-tröja, svarta leggings och en svart kjol och rosa ballernia skor (samma skor som igår).
Helst hade jag velat att hon använde min "gamla" röda klänning, men den tyckte hon var så fin, så hon bokade in att ha klänningen på hennes självaste födelsedag! :D
Senare kommer gammelmormor, med nybakta semlor! Om jag känner Lilla Bus rätt, så kommer det finnas grädde utsmetad från topp till tå! Hon har så fint bordsskick, haha ni får se själv: Haha, hon är ju bara lilliten än så att det stör en inte så mycket!
Senare idag ska jag åka hem... Ska iochförsej bli rätt skönt, men samtidigt kommer jag sakna dem här små goungarna, men jag får ju med mig Vilde Bill hem (det är ju bror min satt).
Jaha, då får vi väl se om jag blir hemma från skolan imorgon eller så...
Nu tänker jag bjuda på lite bilder på oss barnbarnen och så :)
Jag och Stora Bus hjälpte mormor med maten.
I jul fick vi göra julgodis hos mormor. Jag & Lilla Bus.
Stora Bus, Lilla Bus och Vilde Bill myser i sängen.
Nu ringer det på dörren! Gammelmormor kommer med semlor. Mums!
Hej! såkallade hönapöna här och bloggar som sagt! Det första jag bara vill tillägga är att min mormor är underbar! Älskar henne.
Har haft tur och fått tillbringa min helg med mormor, Lilla Bus, Stora Bus och Vilde Bill ! Vi har haft så mysigt! först kollade vi på barnprogram där alla, tillochmed jag satt däckad framför tv:n. Efter ett tag, dök Lilla Bus favorit Pippi fram! - Pippi! Pippi! tjöt Lilla Bus. Igår (fredag) kollade vi på Let´s Dance . Satt och gosade med allihopa :) Men, småbarnen hade lite svårt att hålla fötterna i styr, så de sprang runt överallt här. Tillslut kom Lilla Bus och satte sig, men sen såg hon ju dem där leksakerna som låg där borta... Nä, nu dög inte tv:n längre, så då vart det lek och bus i stället!
Efter några varv runtsprungit i rummen, kommer alla tre (Vilde Bill, Stora Bus & Lilla Bus) hjäspande och gnuggandes i ögonen. En timme senare låg alla små liven och snarkade i sina små sängar ! :')
Imorse, vaknade jag 08.20 , vilket jag tycker är överdrivet tidigt på en helg speciellt! O det är inte varje morgon man vaknar utav skrikande barn!
Tio minuter senare hade jag kämpat mig upp ur sängen. Medans jag gick morgontrött omkring och halvsov, gick Stora Bus och klädde på sig. Kläd/modeintresserad som jag är, gick jag gärna och hjälpte till och valde kläder och fixade håret på henne. Ja, fast hon fick så klart hjälpa till. Dagen till ära andvände Stora Bus sitt "Hello Kity"- läppglans!
Så här är "dagens outfit" : Gulligt :)
Lite mer poser:
En till:
och sist men inte minst:
Håret gjorde jag så att igår innan hon gick och lade sig till sängs gjorde jag två flätor. Imorse släppte jag ut flätorna och sedan satt jag bara upp det i en hästsvans. Med Stora Bus blonda, underbara hår fick hon små änglalockar!
Idag så har vi bara tagit det lugnt. Vilde Bill och Stora Bus gick ut och lekte ett tag. Medans dem var ute så gjorde jag om en bild till kära mormor, på oss barnbarn. Ett slags collage. Här är det: hihi:)
Nu blir det Melodifestivalen och mys i soffan ikväll igen!
Jag vill bara berätta att jag måste ha en av de bästa mormödrar som finns i hela världen! Hon ställer upp på allting, och jag vill tacka hon för det.
och redan kl 07 ringde min klocka! Okristligt tidigt om ni frågar mig...
Döttrar och mågar är på väg mot sin lillsemester ;-)
Jag, Systrarna Bus och Vilde Bill startade upp med havregrynsfrukost...
Nu har vi nyss kommit in efter en stund ute i det vackra vädret, det är strålande SOL, blå himmel, kritvit snö, nollgradigt, fågelkvitter och takdropp!
Strax kommer Hönapöna, som Gammelmormor just nu hämtar på skolan...
Godispåsar inköpta, videofilmer beredda och bästa humöret på plats!
Joråsåatt, - jag festade till med en kulinarisk upplevelse vid middagstid!
Pulvermos, som jag piggade upp lite med bl a nymald vitpeppar och en klick smör. (viktigt att det är riktigt smör och inte margarin) Bullens Pilsnerkorv, perfekt i smaken, behöver inga extra tillsatser. (varför förstöra så fina råvaror...) Nykokt senap... (kokade en stor sats, så nu har jag senap resten av året... tror jag...) Till detta serverades en skiva knäckebröd, räksallad och ett glas pucko vatten. Så kan man alltså med ganska enkla medel skapa en festlig torsdagsmåltid!
OBS!!! Efter kommentar från fantasifyllda Stattinskan bör jag kanske förtydliga, det är INTE en snopp som slängts överst på tallriken! Det ÄR Bullens Pilsnerkorv... (fast jag erkänner, det ser ut som om fotografen slängt upp sin *** på fatet, redo att serveras...)
Drabbats av äkta, stark och innerlig kärlek, ja - ren och skär åtrå, längtar och trängtar tills vi äntligen ska ses IRL. För som så vanligt i dessa dagar fick vi kontakt via nätet, och det klickade mellan oss direkt!
Tyvärr säger väl förnuftet att det inte finns plats i mitt hem, och speciellt då inte i sovrummet, där jag helst skulle vilja placera mig i knät på min älskade... (jag skulle till och med nöja mig med att vara den andra kvinnan, OM någon i min närhet blir den lyckliga kan jag åtminstone få träffas i smyg...)
Det skulle kanske bli svårt att matcha våra olika personligheter, den pråliga och brokiga stilen med min mer lugna och tråkiga beige stil...
Jag ogillar starkt fördomar, men måste erkänna att färgen spelar en viss roll! Och storleken! Men det är något med allt det där som tilltalar mig så...
Imorgon bitti drar döttrar och mågar iväg på äventyr, (kommer hem igen söndag eftermiddag/kväll) kvar lämnar de fyra små försvarslösa barn i händerna på mormor... (eller snarare, - mormor i barnens våld...)
Vi ska tillbringa helgen hemma hos familjen Bus, där finns gott om utrymme för lek och egna sovrum till var och en. Vi får hoppas på något mildare väder (idag -30,2) så vi kan vara ute en del! Om inte så hittar vi säkert på en hel del att göra inomhus...
Kyl och frys är enligt uppgift välfyllda, min mamma står beredd om hjälp av något slag behövs, vi kommer ha det hur bra och mysigt som helst!
Jag packar ner dator och böcker, någon lugn stund ska det väl kunna bli ;-)
färgade rosa av förlägenhet, sitter jag här och vet inte hur jag ska få fram det jag vill, är både glad och generad!
Trots dryga 30 grader minus utomhus känns det bara värme inombords!
Tack alla goa vänner ;-)
Som vanligt en kvällsrunda igår i Bloglandia innan dator och lampa släcks, ett besök hos Kati fick mig att hoppa till! Hon skrev ju om mig?! OJ, vad överraskad jag blev! Glatt överraskad!
Efter det kikade jag i vanlig ordning in hos Viola, samma sak där! Hon skrev om mig!
Jag blev alldeles varm i hjärtat, blank på ögat, röd på kinden.
Tack för era gulliga rader, och tack alla ni raringar som kommenterar mina inlägg. Och tack ni sötnosar som läser, men inte lämnar några spår efter er! (men ingen blir gladare än jag om även ni säger "pip" ibland...)
Jag blir lika förvånad varje gång jag ser besökssiffrorna, tänk att någon överhuvudtaget ens orkar kika in på den här spretiga sidan, jag har ingen foto-, mode- recept-, bok- eller annan specialämnesblogg.
Här är det huller om buller, ditten och datten och hoven droven!
Precis som mitt liv... ;-)
Även om det var trevligt, får det nu verkligen räcka med beröm! Jag kommer att bli odräglig och stöddig som få... Nu återgår vi till vardagen, - tack!
För tolv år sedan lyckades deckarparet Patrick Kenzie och Angela Gennaro söka reda på en försvunnen flicka, den fyraåriga Amanda McCready, och återbördade henne till modern trots att de båda visste att Amanda skulle få det bättre hos sina kidnappare. Det är ett beslut de ännu inte lyckats förlika sig med. Nu är Amanda försvunnen på nytt och både Patrick och Angela ser en möjlighet att ställa saker till rätta. För att hitta henne tvingas de ta itu med psykotisk rysk maffiaboss och hans obalanserade fru, deras lika obalanserade underhuggare och en vit makt-ledare med skjutglada anhängare. Med risk för sina liv tvingas de in i en härva av identitetsstölder, olagliga adoptioner och en jakt på ett ovärderligt ryskt krucifix. Jakten leder dem till en värld där gott är ont och ont är gott...
En amerikansk deckare, med ett äkta par som till yrket är privatdeckare och som även när knäskålarna krossas är tuffa nog att käfta emot och skämta.
Inte min favorit genre, men författaren är absolut en av de bättre i den.
onsdag det här plötsligt och oväntat förvandlades till... :-)
Raraste Nettan hade skickat ett spännande paket till mig, - och dagen förvandlades till rena rama julafton!
En härligt doftande tvål, - den hittade snabbt till sin nya plats... ett stift med mjukgörande för mina fnasiga läppar, - ligger nu i min jackficka för att alltid finnas till hands under promenader...
Men inte nog med det! I paketet låg även FYRA (4) stycken pocketböcker! Inte en endaste av dem har jag tidigare läst!
Och jag som nyss beklagat mig att jag inte hade något att läsa!
och jag med dem... (eller kan det möjligtvis vara tvärtom...)?!
Förr var BOKREAN oerhört viktig för mig, lite av årets höjdpunkt, jag längtade, lusläste kataloger, förbeställde och jag köade...
Belöningen var kassvis och åter kassvis med läsning! (och tom pengpung...)
Under ett stort antal år tillhörde jag dessutom den utvalda skaran som packade upp böckerna inför rean. Fick vistas innanför repen... fick smussla med fynden under skynken... (det var knappt jag behövde lön, förmånen var att vistas bland dessa dyrgripar) Det var vansinnigt hemligt alltihop!
V.I.P.
Kände maktens tjusning när övriga, simpla lässugna, var tvugna vänta på startskottet... (och som de hängde över repen för att skymta titlarna, värsta hyernorna, de hade ingen som helst skam i kroppen, som de lusläst katalogerna, som de förbeställt, som de köade...Pinsamt)!
I år har jag endast bläddrat lite slött i någon bokkatalog, tittat på min bokhylla och konstaterat att, trots att jag både skänkt och slängt, finns ingen som helst plats för fler böcker... De böcker jag vill läsa levererar bokbussen snällt varannan tisdag, kostnadsfritt.
Tyvärr är läget just nu lite akut, lånade alldeles för få böcker förra tisdagen!
Slut läsning kvar!!
Hur ska det gå, det är många lästimmar kvar innan det blir tisdag igen...?!
Måste det trots kylan bli en promenad till stan, och blir det isåfall till biblioteket, - eller bokrean ändå...?!
TREDJE (3:dje) veckan i rad som inte ett smack hänt på vågen! (får väl vara tacksam att jag inte ökat i vikt iallafall...) Har jag "fastnat" på något sätt?!
En sak är säker, idealvikten är INTE uppnådd på tunga långa vägar!
NÄR ska denna kyla egentligen ge med sig, tänk när det går att ta långpromenader utan att riskera förfrysningsskador...
och ett riktigt bra och lättarbetat recept... (det finns väl lika många som det finns hushåll, - minst, men det här är min favorit...)
400 gr valfri färs 3 skivor färskt bröd (fast igår hade jag endast mörkt hemma, funkade jättebra) 1½ dl mjölk 1 ägg
Blanda ägget och mjölken i en skål Skär bort kanterna på brödet och lägg brödet i skålen så att det suger åt sig vätskan och blir mjukt
Blanda i färsen, salta och peppra
Tillsätt ev smaksättning (se nedan)
Låt färsen vila ca 10 min och forma sedan biffar, köttbullar etc... (köttbullarna gör jag jämnstora genom att ta upp färsen med ett msk:mått)
Förslag på smaksättningar;
1. hackad lök, smulad fetaost och hackade svarta oliver (serveras gärna med tzatziki) 2. riven parmesan, rivet citronskal och vitlök (inte såå dumt till tomatsås och pasta) 3. hackad ansjovis, skånsk senap och hackad purjolök (våra julköttbullar)
Igår blev det biffar med smaksättning 1 när jag bjöd på mutmiddag ;-) Jag virade baconskivor runt biffarna, in i ugnen ca 20 min, klart!
(klyftade bakpotatis, därav den gigantiska potatisen...)
Mutmiddag?! När jag bjuder ungarna på middag, och har en liten liten baktanke ;-)
Igår behövde jag få några tjuriga skruvar på plats... Att få jobbet gjort, att samtidigt få umgås en stund, och kanske även underlätta för några som kommer från jobb och dagis och då slipper tänka på matlagning och disk...
Många flugor på smällen ;-)
Update! Plåten behöver inte smörjas, och biffarna ska inte vändas under gräddningen
Sommarsäsongen i det lilla fiskeläget Brantevik är över för den här gången. För familjerna Winter och Malm har det varit en regnig semestervecka och stämningen är inte på topp. De bästa vännerna Johanna och Agnes är båda gravida och inom några få veckor kommer de att vara mammor.
I ett försök att ändå avsluta vistelsen på ett bra sätt bestämmer sig paren för att gå och sjunga karaoke på den lokala hamnkrogen. Men något går fruktansvärt fel och på morgonen när de andra vaknar är Agnes borta.
Agnes försvinnande blir veckans stora nyhet och polisen och media arbetar var och en på sitt håll för att finna en lösning på gåtan. Men det blir en kamp mot tiden och allt tar en oväntad vändning när en död kvinna hittas uppspolad på en strand ...
En spännande och lättläst deckare, redan från början anade man vad som hänt och även vem som kunde vara skyldig. Trots att aningarna stämde slutade historien inte helt som förväntat, och jag kommer definitivt att läsa uppföljaren när den kommer i april...
Redan som barn reflekterar Alex över att hans pappa inte kastar upp honom i luften och busar med honom som kompisarnas pappor gör. Och som ung vuxen bär han en ständig oro för att pappan ska gå upp mitt i natten och råka trilla. Mer än en gång har det hänt att han fått lämna krogkön för att i ilfart åka hem och hjälpa pappa. Och istället för att komma hem på den årliga kräftskivan får han och fadern vänja sig vid att ses på ålderdomshemmet med insmugglade kräftor och whisky.
Allan Schulman gick bort 2003, Alex var då 27 år, Allan 84. Efter begravningen kämpar Alex med sina egna känslor och han blir en mästare på att stänga av dem, tills en dag då det inte går att hålla dem tillbaka längre.
I Skynda att älska får läsarna möta en ny sida av Alex Schulman. Det är ett slående ömsint, vemodigt och kärleksfullt porträtt av en far. Vemod och sorg blandas med humor och oceaner av kärlek.
En helt underbar berättelse!
Helt klart en 5:a av 5 möjliga (kan inte riktigt förstå att jag missade lägga in den under mina boktips när jag läst den, nu när jag läste Alex:s andra roman dök den här upp i tanken igen)
är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött...
av Alex Schulman
En sommardag i juli 2008 separerar Alex Schulman från kvinnan han levt med i sex år. Med en resväska i vardera hand lämnar han förvirrad deras gemensamma lägenhet och beger sig ut på Stockholms gator. Han inser att han står inför en ny tillvaro, framför en ny sorts resa - han ser inte alls fram emot den.
På dagen ett år efter separationen föds hans dotter Charlie på BB i Visby.
Det här är den brokiga, underbara historien om allt som hände däremellan.
Det här är Alex Schulmans andra bok.
Den självbiografiska Skynda att älska blev en stor försäljningsframgång, omtyckt av både läsare och kritiker. Jag fullkomligt älskade första boken (varför har jag inte lagt in den som boktips förut...?!?) och gav den tveklöst en 5:a.
Hade så klart höga förväntningar på den här boken också, och jag blev inte besviken!
4,5 blir betyget, boken hade gärna fått vara längre...
Mycket av texten är hämtad ifrån Schulmans blogg, eftersom jag inte läst så mycket i den var det allra mesta i boken nytt för mig. S k kändisar är bara människor de också, med nojor, misslyckanden och mindervärdekomplex. Alex är modig nog att blotta sina svaga sidor också!
Dold av mörkret iakttar han kvinnorna. Han har en överenskommelse med dem, och så länge de är trogna beskyddar han dem. Men när de syndar straffar han dem med döden. En kvinna hittas död på en kyrkogård, strypt och paketerad i plast. Kroppen är omsorgsfullt rengjord och mördaren har inte lämnat några spår efter sig. Några dagar före mordet har kvinnan fått en blomma sam ett kort med obegriplig text och ett fotografi på sig själv. Kriminalinspektör Irene Huss och hennes kollegor i Göteborg har varken ledtrådar eller motiv och när ett liknande mord begås strax därefter börjar jaktken på mördaren bli desperat.
För all del bitvis spännande, men OJ OJ OJ - vilket snopet avhugget avslut! Ungefär som om författaren ledsnat på boken och avslutar väldigt abrubt... "Äsch, nu skiter jag i det här, mördaren får fångas lite snabbt, på kanske 10 rader, så jag får gå på toa istället..."
Ger boken en 3:a av 5 möjliga, och då har jag varit ganska snäll...
Måste bara få tipsa om en helt underbar liten film...
2009 såg jag för första gången den norska dokumentären "Våren med pappa" som handlar om den charmige 6-årige Ragnar som tar chansen att tillbringa, och uppleva, en hel vår ute i naturen tillsammans med sin pappa som är känd naturfotograf...
Imorgon kl 20.00 på SVT24 går den i repris, jag ska absolut se den igen...
testa olika (oftast nya) produkter, men paketet jag hämtade dag förvånade mig...
Jag ska alltså testa och ge ett omdöme om en produkt jag använt i närmare 40 år...?! (för övrigt det enda diskmedlet jag använder, köper ALDRIG något annat märke)
Jag kan alltså ärligt säga att jag testat medlet!
Nu slipper jag iallafall köpa diskmedel på ett tag ;-)
Måste säga att det är lyxigt att bokbussen kommer var 14:de dag, trots att jag bor bara 2 km från centrum och rätta biblioteket. Dessutom kan jag logga in på deras hemsida, knappa in böcker jag vill låna, och så tar grabbarna på bussen med läsningen till mig. Kostnadsfritt.
Vi ger varandra tips på bra läsning, och inte så sällan tar de med något de tycker jag ska läsa...
Vilken härlig Alla Hjärtans Dag det blev, jag som (nästan) satt och tyckte synd om mig själv... Fick fixa med blomster och middag i min ensamhet (sanning med modifikation, ensamheten är självvald, dessutom fick jag MASSOR av MMS, SMS, mail och telefonsamtal med Alla Hjärtans Hälsningar..., FB-hälsningar och för att inte snacka om alla goa kommentarer här på bloggen) och så slutar dagen dessutom med en massa vinster!
Först kom det ett mail ifrån rara Nettan med beskedet att just jag vunnit Aloe Vera produkter OCH ett par böcker i hennes utlottning!
En timme senare kom mail om att jag vunnit en recepttävling hos Kalasgott Vinsten bestod av Zetaprodukter till ett värde av 300:- (receptet jag tävlade med hittar du här)
Förra veckan vann jag Goodiebags utlottning av ett par exlusiva hörlurar, ett par veckor före det vann jag underkläder för 500:- av samma företag...
Nu väntar jag bara på den STOOOORA vinsten ;-) (fast för att få den måste man förmodligen spela, köpa lotter eller på annat sätt satsa...)
Av rättighetsskäl visas nämligen den amerikanska dokumentären (från 2008) endast under sju dagar i SVT Play.
En hyllad och flerfaldigt prisbelönad dokumentär om kärlek, mord och tveksamma domstolsbeslut. En tragedi såväl som en thriller, om man ser till antalet överraskningar som väntar tittaren.
I november 2001 blev Andrew Bagby mördad i Pennsylvania och hans före detta flickvän, Shirley Turner, var huvudmisstänkt för dådet. Efter att ha flytt till Newfoundland i Kanada meddelade Shirley att hon väntade sitt och Andrews barn, Zachary. Då bestämde sig Andrews barndomsvän, Kurt Kuenne, för att göra en film om Andrew för att hans son skulle lära känna sin pappa. Men Dox: Dear Zachary kom också att få en lite annan inriktning.
Kurt Kuenne har haft rikligt med material att ta av, eftersom han började amatörfilma i unga år, ofta med polaren Andrew framför kameran. Kompisarna som vittnar om Bagbys goda sidor är många och de avlöser varandra med en hastighet man kanske inte är van vid i en dokumentär av det här slaget. Ett medvetet grepp från Kuennes sida, för att återskapa den känsla av förvirring som drabbade vännerna när dödsbudet kom.
Shirley Turner var tretton år äldre än Andrew Bagby och vännerna uppfattade henne som inte helt tillräknelig, speciellt efter att förhållandet tog slut. Dox: Dear Zachary skildrar Andrews föräldrars kamp för vårdnaden om sitt barnbarn, parallellt med att USA försöker få Turner utlämnad från Kanada, så att hon kan ställas inför rätta.
Längst in i grytskåpet stod lergrytan bortglömd och skämdes, - nu har jag förbarmat mig över den stackarn, kommer inte ens ihåg varför den hamnade där i mörkret, - allt är hur som helst nu förlåtet och den får arbeta nästan dagligen igen!
En bit benfri fläskkotlett (extrapris 35:-/kg), lök, morötter, broccoli och blomkål, grovkrossad svartpeppar och en skvätt soja, allt ner i grytan, två timmar i ugnen. Voilá! En välsmakande måltid, - 6 portioner till en kostnad av ca 60:-
visade vågen inte någon förändring alls denna vecka...
Jag trodde nämligen att jag ÖKAT i vikt, men stod alltså still...
Känner mig stel och svullen, har gjort några sämre matval de senaste dagarna, och när jag har stresspåslag funkar inte något riktigt som det ska... (men har varit relativt noga med stavpromenaderna) Döttrarna simmar några gånger/veckan, min plan är nu att haka på! (för simma gillar jag, och det sliter ju inte på kroppens leder...)
Dottern M och Hönapöna dansar Zumba, dels i grupp, dels hemma med hjälp av DVD, (grupparbete är absolut inget för mig). de säger att det är så kul att de inte vill sluta när passet är slut!
Peston; 2 krukor basilika 2 dl parmesan, riven 50 g pinjenötskärnor 1-2 dl olivolja svartpeppar salt
Salladen; frisésallad 1 st granatäpple, kärnorna 25 g parmesan 50 g pinjenötskärnor
Dressingen; 1 msk balsamicovinäger 2 msk olivolja salt chili
Tillbehör; rönnbärsgelé
Kyckling Lägg kycklingen i en ugnsfast form. Pressa vitlöken över. Häll på ketjap manis. Krydda med chili och salt. Ugn ca 60 min 175 grader. Efter ca 60 min häll av ketjap manis i en kastrull och tillsätt grädden. Låt koka tills såsen tjocknar.
Potatis Skala och dela (beroende på storlek). Lägg på en plåt, strö över flingsalt och olivolja. Sätt in i ugnen ca 70 min 175 grader.
Pesto Blanda alla ingredienser i mixer el med stavmixer. Börja med hälften av oljan och häll sen på för önskad konsistens.
Sallad Ta ur kärnorna ur granatäpplet. Dela salladen. Rosta pinjenötterna i stekpannan.
Dressing Hyvla pamesan, blanda med olivolja och balsmivinäger.
Vid servering Blanda ner potatisen i peston. Lägg upp kycklingen . Ös över några matskedar sås. Servera med salladen och rönnbärsgelé.
Låter ju jättesmarrigt!!
Update; FORTFARANDE stresspåslag i kroppen. Har tagit värktabletter i förhoppning om att jag ska bli trött och kunna sova bort några timmar... Tittar in hos er senare under dagen!
Ända sedan jag blev sjuk (-02) har jag haft skyhöga kortisolvärden, och idag är det troligen extra fullt i blodomloppet av de fulingarna!
Hela kroppen är en enda jättelik orosklump!
Det bara kryper av en fruktansvärd oro och nervositet, ta en långpromenad kanske kan kapa toppen, alternativet är väl annars att ta en näve värktabletter, krypa ner under täcket, sova bort dagen, och hoppas det blir en ny (och bättre) dag snarast!! (jag brukar verkligen försöka ta tillvara på varje dag, Carpe Diem You Know... men snälla... låt det här dagen gå fort)!
Såna här dagar inser jag att jag ännu inte klarar av någon som helst stress, som läkaren säger; kronisk stressallergi och överkänslighet... (förmodligen har jag dessutom en värkdag att vänta imorgon på grund av anspänningen...)
total paltkoma behöver jag förslag på lätt förrätt/drinktilltugg...
Mitt "Halv-åtta-hos-mig-gäng" ska nästa helg samlas hos mig, (men vi tävlar inte, vi bara turas om att bjuda varandra på god mat någon gång om året) det enda jag med säkerhet vet är att jag ska bjuda på äggtoddy som dessert.
Eftersom jag de senaste gångerna bjudit på fisk är jag också ganska säker på att det den här gången ska bli kött, och det jag funderar på är några riktiga "retrorätter"...
Fondue med hasselbackspotatis och olika såser och tillbehör (trevligt att plocka ihop sina egna spett, och jag gör världens goaste tartarsås till) Raclett med massor av olika grönsaker, och kanske hasselbackspotatis (även här plockar man ju själv sina favoriter, känns lite nyttigare är fonduen...) Plankstek (som jag vet är något av en favoriträtt för två av gästerna)
Då var det starters då! Eftersom varmrätten blir mäktig behövs något riktigt litet och lätt, även om kvällen är lång finns annars risken att vi ligger som slagna hjältar långt innan vi skiljs åt...
Så, förslag mottages tacksamt!
Den här äggtoddyn bjöd Mika på i teveprogrammet Halv Åtta Hos Mig, någon som redan testat den?
4 st äggulor 4 msk socker 2 dl grädde, vispad 4 tsk florsocker 4 tsk nescafé 4 tsk kakao 4 msk konjak 4 st halva äggskal
Koka äggskalen. Vispa äggulor och socker. Vispa grädden och häll ner i äggblandningen. Häll upp i portionsglas. Ställ in i frysen (flytta in till kylen ca 30 minuter innan servering) Precis innan servering - lägg på florsocker, nescafé och kakao i små "öar". Häll 1 msk cognac i äggskalet och placera mitt på. Servera. Låt gästerna hälla konjaken över desserten och blanda ihop allt.
Som pojke drömde han om att bli en framgångsrik backhoppare. Men en kronisk sjukdom gjorde det omöjligt.
Tjugo år senare bor han i en lägenhet med sin hund Sala. Han har blivit historiker med medeltiden som specialitet, men han isolerar sig i takt med att hans sjukdom gör det allt svårare att få livet att fungera.
Så en dag ringer en kvinna på dörren. Hon heter Nina och är en kärlek från ungdomstiden. Hon forskar numera och frågar om han kan tänka sig att följa med på en studieresa i vikingarnas spår i österled till Konstantinopel. Resan blir ett närmande mellan två individer som båda har haft svårt att släppa någon inpå livet.
Det längsta hoppet är en fristående fortsättning på Snökristallers tyngd, och jag hade höga förväntningar på den här romanen, men den blev något av en besvikelse, och jag ger den endast en 3:a av 5 möjliga.
Den bäste av de bästa har alldeles för tidigt gått bort...
Mitt främsta minne (naturligtvis) är konserten i Sundsvall 1990, det var sommar, utomhuskonsert, vi hade picknick framför scenen och Hanne Boel var förband...
Startade med loppisbesök tillsammans med Stora Bus, där var gräsligt mycket folk, gick knappt komma fram till borden, så vi drog vidare till församlingshemmet för lite kyrkkaffe (fick med mig 4 bitar smörgåstårta, så nu har Snusmumriken fått sig lite kvällsfika) och för att hämta upp min mamma.
Sammanstrålade efter det med Vilde Bill och Hönapöna på Filmstaden, vi såg Walt Disneys nya film, Trassel, och jag säger bara, - SE DEN! Vi skrattade så vi kiknade, och på slutet satt vi alla med en tår i ögonvrån! (till och med Vilde Bill och tuffa Stora Bus blev "snuviga" ett tag... )
Till biobesök hör ju hamburgermiddag, det brukar bli MAX, men idag röstade ungarna fram McDonalds... Att de yngsta fick i sig burgare efter all popcorn fattar jag bara inte! Hönapöna nöjde sig med en strips, för mamma och mig blev det kaffe...
Dagen avslutades med kaffe hemma hos Familjen Bus, Lilla Bus var extra givmild med pussar idag, samtidigt som hon sa "pyss pyss"...
Såna här dagar innebär ren och skär LYCKA!!
Men det blev en jädrans massa kaffedrickande för mig alltså! Får väl se om jag kan komma till ro ikväll...
Nu ska jag lägga mig och läsa fortsättningen på Thorvald Steens självbiografiska roman, Det Längsta Hoppet...
Ser ut som om det här håller på att förvandlas, sakta men säkert, till rena rama läsecirkeln/bokbloggen! Och det var inte meningen... Jag gör ju trots allt lite annat än läser också, och har en och annan tanke om annat än böcker...
Så, här kommer ett helt vanligt ditten datten inlägg!
Kan ju börja med att berätta om veckan som gått, - i måndags fick jag besök av en gammal (jodå, hon hade blivit gammal hon också) vännina från krog & partytiden... Härligt när man bara fortsätter samtalet där det slutade senast, - för ca 20 år sedan... Trots att samtalsämnena kanske (förhoppningsvis) blivit lugnare och klokare, lite annat än karlar på tapeten så att säga ;-)
I tisdags var Helena, Ejmis, Tossan och jag till Timrå Gårdsbutik. Det är en liten (om jag skulle uppskatta, - kanske 60 kvm) butik, belägen i mitten av ingenting, - en liten by... men en butik man kan tillbringa oceaner av tid i... Jag tror vi var där i ca 3½ timme denna gång! Tossan hade ringt dagen innan och specialbeställt lunch för sällskapet, och när vi kom till butiken stod bordet dukat för oss, vi serverades en god kycklinggryta med sallad. Kaffe och kladdkaka som dessert. Allt till det humana priset 70:- (och så sägs det att Sundsvall har de högsta lunchpriserna i landet)?!
Onsdag tog jag igen mig... Torsdag likaså... (men fick ihop några långpromenader iallafall)
Fredag fick jag besök av Vilde Bill som var lite hängig och behövde vila från skolan... Jag är riktigt glad över att han ville göra det hos mormor, inte så ofta man får rå om ungarna en och en så att säga...
Jag fixade en ordentlig veckostädning, - vilket var ett tag sedan ;-) Inser att det borde beställas fönsterputs snart, men först ska jag vänta in VÅREN. (och när våren kommit bör jag vänta tills de sopat gården, annars är fönsterputsen helt bortkastad... Det är mycket att tänka på när man ska leja hjälp)
Jag ska nu strax hämta upp Stora Bus, hon ska följa med mig på en storloppis, (jag behöver verkligen ingenting, men det är skoj att kika på alla pryttlar och ting) och efter det möter vi upp Vilde Bill, Hönapöna samt min mamma. Vi ska nämligen gå på bio, Walt Disneys Trassel, och så blir det antagligen pizza eller hamburgare som avslutning...
Det var min vecka det!
Och om någon skulle ha missat det, - så har jag läst en och annan bok ;-)
Jag fotade dukningen på tisdagslunchen för att jag skulle minnas servettvikningen... Har ändå glömt hur man gjorde den! Suck...
Äntligen har jag fått läkaren att inse att med den medicindosen jag ska äta räcker pillerburken i 11½ dag. Att det då ska gå 14 dagar mellan varje uthämtning, - det funkar ju bara inte! Det fattar till och med eleverna i (SVT1:s) Klass 9A !
Och jag säger bara det, INGEN vill vistas i min närhet de 2½ dagarna jag är utan min medicin, inte ens jag kan vara i närheten...
Mailade farbror doktorn, och som sagt, äntligen fattade han felet i receptet! ("farbror och farbror", han är för f*n jämnårig med mina bästa raggsockar...)
Nu har han skrivit om receptet, pillren räcker i 25 dagar, och jag får hämta var 21:a dag.
(ja, jag vet... Ännu ett boktips! Men är man inne i en läsperiod så är man...)
Thorvald Steen har hämtat inspiration från sitt eget liv till sin nya roman om en pojke med högtflygande drömmar. Drömmar som släcks av en oväntad och grym sjukdom.
Han drömmer om att bli en stor backhoppare. Det är vintern 1970 och den fjortonårige pojken sätter iväg utför hoppbacken för att försöka sätta nytt personligt rekord. Men benet viker sig på ett illavarslande sätt och ett besök hos läkaren blir en fruktansvärd chock. Han visar sig nämligen lida av en obotlig sjukdom och bara ett enda hopp till kan vara livsfarligt för honom.
Hemma är det som om mor och far lever i en värld för sig och försöker skyla över något. För sin egen skull, och för deras, bestämmer sig pojken för att hålla sin sjukdom hemlig för dem. Men ändå försöka flyga en sista gång ...
Thorvald Steens Snökristallers tyngd är en klok och tankeväckande roman om en ung människas ensamma kamp i ett liv som inte blivit vad han tänkt sig. Särskilt gripande är skildringen av en far och son som på grund av lögner och tystnad riskerar förlora varandra för alltid. Det är en berättelse om ungdomlig hängivenhet och oro, om den första kärleken och om norrmännens känsla för snö.
En hjärtskärande berättelse! (som tur är har jag fortsättningen på boken väntandes i hyllan, för jag vill verkligen veta...) Betyget blir 4,5 av 5
Ännu en sömnlös natt på grund av alldeles för bra bok ;-)
En kall och snöig nyårsafton försvinner sextonåriga Hedda Losjö från sitt hem utanför Hagfors i Värmland. Hennes föräldrar är förtvivlade. Vad kan ha hänt deras skötsamma dotter? När poliserna Petra Wilander och Christer Berglund får fallet på sitt bord visar det sig snart att Hedda har levt ett dubbelliv.
En tid senare hittas en ung flicka mördad i en jordkällare i skogen några kilometer från familjen Losjös hem. Flickan är naken och har dödats med ett skott i bakhuvudet. Kan det vara den försvunna Hedda? Den lilla polisstationen står nu inför en av sina största utmaningar.
Journalisten Magdalena Hansson har lämnat Stockholm och flyttat hem till Hagfors med sin sexåriga adoptivson Nils efter en uppslitande skilsmässa. Hon är trött och deprimerad och hoppas att lugnet på landsbygden och tryggheten i uppväxtstaden ska ge henne livsglädjen tillbaka. Magdalena engagerar sig känslomässigt i den försvunna Heddas öde och börjar undersöka fallet närmare. Snart inser hon att den fridfulla bygden bär på hemligheter som vissa gör vad som helst för att dölja.
det fungerar skapligt med mitt hälsoprojekt, trots flera s.k "speciella" tillfällen under veckan som gått visar vågen på minus 0,5 kg. Det är jag (nåja... skapligt) nöjdmed!
Alvtegens tidigare böcker, kriminalromanerna, Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga, har alla varit jättebra.
Men denna roman! Helt underbar! Har sträckläst den... Personerna i boken tycker jag emellanåt mycket bra om, sympatiska, trevliga, emellanåt tycker jag de är patetiska och ömkliga... De är riktiga människor helt enkelt, - med fel och brister, och helt underbara!
Tack Stintan för tipset :-)
Helena uppfyller en gammal dröm när hon och hennes man köper en liten gård i Norrland för att driva hotell. Men äktenskapet knakar i fogarna och snart är skilsmässan ett faktum. Kvar står Helena med hotellet, en förlorad tillvaro och en olycklig tonårsdotter.
Finansmannen Anders karriär har varit framgångsrik. Men i takt med att pengarna strömmat in har tillvaron känts alltmer meningslös. På en raksträcka i Norrland utmanar han ödet och gasar och tänker att nu får det gå som det vill. Han vaknar upp på ett sjukhus. Efter sjukhusvistelsen tar han in på ett litet hotell i en norrländsk by. Där möter han Helena.
I byn bor också den gamle Verner. Han lever utanför gemenskapen och uppfattas som en kuf. Ändå blir det han som får Helena och Anders att inse att det som de försöker förtränga i sina liv istället kan ge dem kraft att bryta gamla tankemönster och gå vidare.
Karin Alvtegens roman handlar om relationer, sorg, konflikträdsla, fördomar och kärlek. Och innehåller inte ett endaste litet mord...
Betyget blir givetvis en 5:a av5 möjliga
Update; har drömt om personerna från boken hela natten!
med hot och skrämselpropaganda kommer man långt...
Regnade igårkväll när bokbussen kom till "byn", det och någon minusgrad gjorde det mindre trevligt att ge sig ut... Skithalt! (det är kanske 500 meter att gå, och lika långt tillbaks... mörkt var det också...) Och jag var trött... lat... bekväm... Och smart ;-)
Ringde sonen, underströk hur besvärligt det är med halkan för oss äldre, hur lätt det är att bryta armar, ben och lårbenshalsar... Men betonade också hur tacksam jag är som har honom så nära, att han säkert skulle hjälpa gamla mamma med allt som behövdes under min kommade tid med gipsade kroppsdelar...
Döm om min förvåning när han helt frivilligt erbjöd sig att ge sig ut i regnet och mörkret för att hämta mina beställda böcker!
Så rart av honom!
Nu har jag både böcker och tidskrifter som lockar!
det liksom bara hopar sig, och jag är bara såååå stressad ;-)
Just nu massor jag skulle vilja se på teven, bl a Sofias Änglar, Hemliga Miljonären, Klass 9A, Jakten På Lyckan, En Idiot På Resa... På bio går några filmer jag inte vill missa...
Alla bloggar jag följer som jag vill läsa, och gärna kommentera ibland. (Tack söta Kati för dina kommentarer, jag följer din blogg men kan INTE kommentera, provat på alla tänkbara sätt, massor av gånger, - det fungerar bara inte)!
Alla glansiga magasin jag fick av Ejmis ska det bläddras och läsas i, bokbussen levererade fyra spännande böcker igår... Radioprogram jag vill lyssna på, Kropp & Själ, Karlavagnen m fl...
Alla vänner man så gärna vill träffa, och via Facebook dyker fler och fler upp som man så gärna vill återse...
Familjen, barnbarnen!
Tiden räcker inte till allt... Och ändå tillhör ju jag ledighetskommitéen, HUR fasen gör ni som dessutom jobbar?!
Jaa, det är en tuff värld man lever i ;-)
Strategin för dagen; bortse från dammråttor och skitiga fönster, låång promenad i solen och sedan en kopp kaffe med semla tillsammans med vännina jag träffar allt för sällan...
♥
