mormormu

om att vi alla åldras...
(alternativet är ju inget vidare)
Och ikväll såg jag det så oerhört tydligt på en närstående,
inte det att kroppen blivit äldre och orken emellanåt sinar lite,
nej, det känns som om en bit av något större försvunnit...
Glädjen, stoltheten, nyfikenheten, jag vet inte riktigt vad det är som fattas,
men det känns så ledsamt och sorgligt...

är en afton som jag inte har några speciella traditioner kring...
(kanske för att jag arbetat en hel del nyårsaftnar)?

I år blir det lite gott att äta tillsammans med min mamma,
champagnen får jag avstå eftersom jag ska köra hem...
(tyvärr, för jag, som väl de flesta andra, fullkomligt älskar den äkta varan...)
Så blir det väl lite tevetittande och en del läsande av en ny bok...
(en ganska vanlig kväll med andra ord)!

Döttrarna med familjer är som oftast i Vemdalen över nyårshelgen,
och Snusmumriken åker, också som vanligt, till Hudik så fort han slutar jobba idag...

Sitter och grunnar över eventuella nyårslöften,
- är det någon större idé tro?!
Brukar inte bli så mycket med dom där löftena...

Kommer iallafall att fortsätta projektet med att få bort något av
allt fett runt kroppen...
Fortsätter med onsdagsvägningarna så fort det är slut på alla helger!

Och så ska jag lova att skratta mer under kommande år!
Göra roliga saker helt enkelt!
(det borde inte vara så svårt att uppfylla det löftet iallafall...)

Önskar er ett riktigt skönt avslut på det gamla året,
och att vi alla får ett riktigt...

Lena (Noomi Rapace) och Johan (Ola Rapace) lever ett myspysigt kärnfamiljsliv
med radhus och två söta döttrar när Lena kontaktas av sin mamma från dödsbädden.
Johan tvingar med Lena och familjen till sjukhuset i Skåne för att Lena ska kunna ta
farväl av sin mamma som hon inte sett på flera år.
I tillbakablickar får vi följa Lenas uppväxt med sina finska, invandrade föräldrar
och tragedin som slet dem isär.

Man får följa en ung, oförstörd flicka omgiven av vuxna, trasiga själar vars instabila
känslor till slut går ut över barnen.
Det är jobbigt att titta på men samtidigt finns där även en strimma ihop i form av den
kärlek som kämpar i en långsamt raserande familj.

I Hittebarnet har Cecilia precis upptäckt att hon är gravid.
Sommaren står i full blom och det är mycket som ska ordnas.
Barnkalas, semester och en weekendresa på tu man hand med maken John.
Graviditeten är lika oväntad som förvirrande för Cecilia.
Är äktenskapet tillräckligt stabilt för att klara av ännu ett barn?

Privatlivet är turbulent, men mycket händer även på förlossningen.
En sen kväll hittar Cecilia ett övergivet barn på marken utanför sjukhuset.
Vem har lämnat barnet och varför?
I sina försök att besvara gåtan utsätter sig Cecilia själv för stora risker.
Både kroppsligt, men även känslomässigt.

Mitt betyg på boken blir 4,5 av 5 möjliga,
och jag kan verkligen rekomendera serien, - men läs dom i rätt ordning!

för årets julgodisverkstad tillsammans med barnbarnen...

Barnen har doppat marsmallows i choklad och i olika slags strössel,
de har gjort chokladbollar och de har dekorerat pepparkakor...

Jag har gjort senapssill och löjromssill,
jag har lagt in gurka, och jag har rullat tryffel med smak av chili och havssalt...

Men mest av allt har jag njutit av barnbarnens sällskap!

Nej, se det snöar,
Det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter,
Som vi har önskat, hurra!
Då tar vi kälkarna fram och vantarna på,
Och sen vi åker i backen, hej, vad det ska gå!

Och fram med skidan, och fram med skidan,
Och se'n på backarna opp!
Vi står på näsan, vi står på näsan
Ibland, när vi gör ett hopp,
Men inte lipar vi, nej, det gör ingenting
Om man i drivan, den mjuka, ett tag rullar kring.


Igår skottade jag snö vid fem tillfällen,
hann bara vända ryggen till så låg det en dm och skräpade där igen...

Idag har jag skottat tre gånger,
och nu ger jag fullständigt f*n i resten!
Vill grannarna ut ikväll får de banne mig ta och använda skoveln...
Mormormu strejkar!

I förmiddags tog jag bussen till mamma för att hjälpa henne
skotta fram bilen som stått parkerad hela helgen...

Tur att snön är lätt som dun  ;-)


Tur att det syntes iallafall lite grann av karossen,
annars hade vi kanske inte hittat rätt på bilen ännu...

Tillsammans med Sundsvalls Kammarkör, Kören Confetti,
KFUM-kören, diverse solister och Nordiska Kammarorkestern
fyller Kjell Lönnå GA-kyrkan, för 44:de året i rad, med sitt arrangemang Julton...
(försökte snabbt räkna körmedlemmarna, ca 200 pers kom jag fram till,
orkstern satt i sitt dike och sågs knappt till, - men hördes desto mer tack och lov)!
Kyrkan är STOOOR, så körerna syns bara som små prickar där framme...

5 konserter i helgen, - knökfullt... Vi satt som packade sillar...

Trots förköp fick vi köa i en halvtimme för att ens komma in i kyrkan,
väl inne ålade jag mig fram i folkhavet och lyckades komma åt bra platser...
(slutsålt sedan månader...)

32 stycken framfördes, bl a Händel, Rydberg, Cohen, Adam och B Andersson.

Jag är inte direkt någon älskare av körsång, men måste erkänna det var bra!
(absolut fotoförbud rådde, och dåligt med bilder på Google, kanske hemligstämplat...)





Och nu blir det Fredspriskonserten från Oslo större delen av kvällen...
Vilka artister!

1970- talet	2010- talet
Ville ha en BMW	Vill ha ett hyggligt  BMI
Slog runt i en hippiekula	Behöver en ny höftkula
Rolling Stones	Njurstenar
Blev kallad till   rektorsexpeditionen	Ringer till rektorsexpeditionen
Klarade körkortstestet	Klarar syntestet
Rökte gräs	Rensar ogräs
Krossa systemet!	Uppgraderar datasystemet
Hårdrock	Hård mage
Fri sex	Sexfritt
Trimmade bilen	Får allt fler bilringar
Surt godis	Sura uppstötningar
Sjöng protestvisor	Behöver tandproteser
Vaken till 5	Vaknar 4
Hår på bröstet	Hår i näsborrarna
Hängde på disco	Det mesta på kroppen hänger
Kollade 'Den sista färden'	Ringer efter färdtjänst
Rockband	Bråckband
Solade naken	Ligger påklädd under parasollen
Brände flaggor	Bränner CD skivor
Ute och röjde	Hemorrojder
Rödstrumpor	Stödstrumpor
Ville resa till alla jordens  kontinenter	Vill ha hjälpmedel mot inkontinensen
Fick recept på p-piller	Får recept på sömnpiller

 

 

 

När tredje ljuset brinner
är snart Lucia här,
hon bjuder oss på kaffe
och bud om julen bär





Under advent och jul tänds många levande ljus i våra bostäder.
December och januari är de mest branddrabbade månaderna under året,
och orsaken är oftast att man glömt släcka levande ljus.
Så, för att slippa otrevliga överraskningar,

Croque monsieur är en varm smörgås med skinka och ost
(gärna gruyère), som steks eller grillas.
Ibland doppas brödet i vispat ägg innan tillagningen.
Croque monsieur har sitt ursprung i Frankrike som snabbmat
på kaféer och barer.

Det finns varianter där smörgåsen täcks av mornay- eller béchamelsås.
Om man lägger ett stekt ägg ovanpå rätten kallas den Croque madame.

Ursprunget till namnet är osäkert, men kommer från det franska 
verbet croquer ('knapra', 'mumsa').
Croque är även franskans ord för 'att steka'.
Namnet skrevs första gången ned på en parisisk kafémeny år 1910.



Och... jodå... jag har en påse smågodis att plocka fram senare ikväll...
Är det helg så är det!
(och så är jag förvånad att jag gått upp i vikt senaste veckan...)

tacka er för alla goa kommentarer!
Gulle er!
Det betyder verkligen jättemycket med dessa hälsningar!
(korta eller långa spelar ingen roll, blir lika glad vilket som,
och ändå gladare om ni anonyma läsare någon gång lämnar ett litet spår)  ;-)
Nu menar jag inte att man måste kommentera varendaste inlägg,
det är helt orimligt.
Själv läser jag allt, och skriver ibland några rader...

Helena skrev i en kommentar, så sant och så klokt,
att när man har kanske 2-3 dagar/vecka som är "bra",
och de dagarna består av kanske 2-3 "bra" timmar,
då måste man lära sig att planera in tid för även
de sämre dagarna, dagarna när inget alls fungerar...

Jag är ändå tacksam över förmånen att få vara hemma,
inte som bl a Ingrid och Mammakero,
som trots svår värk måste ta sig till sina arbeten...
Hur i all världen orkar ni?!
Och alla ni som tvingas brottas med arbetsträningar
och olika åtgärder, trots att kroppen på alla sätt skriker "NEJ"!
Och alla som kanske inte har smärta,
men som mår dåligt av andra orsaker,
(eller till och med både och...)
oro över barn, sjuka familjemedlemmar, arbetslöshet,
ekonomi, ensamhet, trassliga relationer osv osv...

Mina första år som sjukskriven var hemska!
Jag bråkade med min kropp på alla tänkbara sätt,
- för jag skulle bara tillbaks till arbete!
Något annat kunde jag inte tänka mig...

Jag tvingade läkaren att skriva sjukintyg på max ett par veckor i taget,
(och vid varje tillfälle grät jag floder över "ytterligare 14 förspillda dagar")
även om hon senare berättade att hon varit fast övertygad om att
det skulle ta många år, om det ens skulle bli mer arbete för mig.
Men att hon förstod att jag psykiskt inte klarade av den informationen,
- och hon hade nog helt rätt...

Visst händer det fortfarande att jag kör slut på mig helt i onödan,
men tycker att jag oftast har en bra strategi för att ransonera energin.
Väljer vad som får "kosta", och försöker lägga in vilodagar mellan
dagarna då det "händer" något, och då snackar vi att t ex umgås med
familjen, veckohandla, fika med god vän, dammsuga, tvätta ett par maskiner,
ett lite längre telefonsamtal...
Inga stora åtaganden alltså!
Bara vardagslivet, och det får väl kosta både smärta och trötthet då...
Men max en sak/dag, och minst en vilodag efteråt!
Så kommer då de här skoven, och de kan jag tydligen inte påverka...

Jag har enbart haft goda relationer med läkare och försäkringskassan.
Aldrig fått orimliga krav på mig, aldrig blivit misstrodd eller på
annat sätt behövt kämpa emot dem.
Vilket jag är så oerhört tacksam över!
Det var faktiskt på handläggarens inrådan jag sökte, och beviljades,
sjukpension för drygt 1 (?) år sedan!
(bedömdes ha så försvinnande liten arbetsförmåga, "så den skulle jag lägga på
att klara av vardagen, och livet består inte endast av att jobba", så sa han...)

Dagsläget då? - liknar gårdagen,
måste strax försöka få på mig kläder.
(värst är att ta på kläderna på överkroppen,
och dagarna jag kunde gå bland folk bh-lös är liksom förbi...)
Borde ta åtminstone en kort promenad i det vackra, men kalla vädret.
(undrar om kattpisslukten är borta, hela landet verkar stinka. Varifrån kommer odören?!)
Dessutom finns risken att grannpojken dyker upp med jultidningar,
han kan ju få men för livet om jag öppnar i detta tillstånd!  ;-)

Nu lovar jag på heder och samvete att det ska dröja med dessa gnälliga
och långa inlägg!
Nu får det vara färdiggnällt för ett bra tag framöver!

Tack för att ni lyssnade  ;-)


Visar, - igen, denna bild på mina gofisar!
(kanske lyckas fånga dem på ett nytt gruppfoto under julhelgen, men det är ju inte
så ofta de alla sitter stilla samtidigt...)
Fotot påminner mig om en underbar Gotlandsvecka tillsammans med hela
min familj, - och hela Systerysters familj!
Den semesterveckan slår alla andra semestrar med hästlängder!

kommer väl aldrig direkt lägligt...

Men nu, när julen närmar sig är det ett elände,
- direkt olämpligt!

Värk, värk och helvetesvärk,
i leder, muskler, hud, skelett,
- från hårbotten till fotsulorna...
Varendaste cell bultar av smärta,
och värktabletterna hjälper inte i detta läge,
naturligtvis inte heller spikmattan.

Blir galen!

Orkar inte ens vrida ur disktrasan,
hur ska man då klara av julbak och annat ...
Att besöka köpcentrat finns inga tankar på,
och julklapparna är inte klara ännu...

Tur det finns många olästa böcker i traven,
och många tevekanaler att välja mellan!
OCH bloggar att läsa  ;-)

OCH jul blir det iallafall!

Den framgångsrike arkitekten Peter Mansons (Trevor Eve) hela
värld raseras efter att hans dotter Prue (Imogen Poots) fallit för,
och blivit gravid med, sin lärare.

Läraren, den mystiske Gavin Sorenson (Tom Riley).
verkar också driva ett personligt korståg mot Peter som nu kan
tvingas se sitt förflutna stiga till ytan.

Plötsligt står han själv när både hans dotter och fru tillsammans
med Gavin, rör runt i Peters mörka hemligheter.

I denna mörka psykologiska thriller i tre delar om sexuell besatthet
och svek får tittarna följa den spännande och skrämmande jakten
på vad Peter verkligen har i bagaget.
Och ju närmre sanningen vi kommer desto mörkare blir det.
Peters verkliga känslor för sin egen dotter börjar att sippra fram
och allt mer kommer att kretsa kring den okända Paula,
vars namn Peter har tatuerat på underarmen.

Presidentens hustru är, liksom författarens tidigare romaner, en berättelse om
klass, förmögenhet och ras, men främst är det en kärlekshistoria.

Romanen bygger delvis på presidenthustrun Laura Bushs liv, vilket gjort den
mycket kontroversiell och omdiskuterad i hemlandet USA.

Betyget av mig blir 4 av 5 möjliga

att jag aldrig är hungrig på morgonen
- när man ska äta dagens viktigaste mål...?!

Och hur kan det komma sig att jag alltid
är hungrig sugen på kvällen,
- när man inte alls bör äta...?!



Och eftersom jag är rädd att gravlaxen hinner bli
dålig under natten är det bäst jag tar mig en laxmacka nu...
Inget får ju förfaras  ;-)