mormormu

Boktips, matrecept, barn och barnbarn, hälsa vs ohälsa.. Kort sagt, - en salig blandning

Ibland fullkomligt...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

flyger man fram under promenaden, - andra gånger är det som att gå med extra tyngder på sig i kletig tung äcklig gyttja...
 
Idag var det en sån där flygardag :-)
 
Mådde så himla gott av den friska höga fräscha höstluften, tog mig trots det (för mig...) ganska höga tempot ändå tid att njuta av naturen, och inser att ju äldre jag blir ju mer värdesätter jag min hembygd, - det här är hemma för mig
(även om jag emellanåt behöver pulsen från storstan också)
 
Jag fick ihop 9,67 kilometers stavgång, och de regelbundna rundorna ska förhoppningsvis fortsätta visa sig på vågen, är (peppar peppar) inne i en viktminskningsperiod nu.
Kilon bara rinner av mig!
Tro mig, det finns att ta av så jag håller tummar och tår på att det ska fortsätta, för jag känner mig inte bara lättare för varje kilo jag tappar, jag känner mig dessutom både piggare och friskare!
 
Hann bara innanför dörren så kom störtregnet och åskan!
 
(i förrgår hann jag INTE hem innan regnet kom, - jag hade SEX kilometer hem... i regnet...
Gissa om jag var dyngsur?! Det tjippade om skorna, jag kunde vrida ur kläderna, och jag var blöt ända in på skinnet... Men det vara bara att skratta åt eländet)!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Nu står jag inte ut längre...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

 
dag efter dag, faktiskt vecka efter vecka, - ingen långpromenad!
Detta endast på grund av denna brännande sol och denna torra värme
(jodå, jag vet att man kan gå på morron, men jag har aldrig tillhört de som studsar upp innan solen och tuppen. Och på kvällarna är jag endera upptagen av annat trevligt, eller så är det bara teven och slöheten som slår till...)
 
Anyway, nu har jag klätt mig så svalt jag bara kan, tagit fram de halvfyllda vattenflaskorna ur frysen (de ska bara fyllas upp med mer vatten, och vips har jag förhoppningsvis svalt vatten under hela promenaden)
 
Planen går ut på att gå ca fyra kilometrar, göra en paus vid sommarcaféet för kaffe med doppa, och så lika långt hem igen...
Får väl se hur jag klarar det, lägger ner busskortet för säkerhets skull, i värsta fall får de sista tre kilometrarna bli fusk med buss...
 
Håll gärna en tumme för mig, längtar så att få komma igång igen med mina stavgångsrundor!
 
 
Har något mindre kläder på mig än detta gäng, tack och lov...
OCH går ensam... tack och lov!
Jag tillhör de som helst går ensam, eller tillsammans med till exempel min mamma, någon som man kan vara tyst tillsammans med...
Jag låter väldigt osocial, - jag vet!
 
 
 

I och för sig...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

sover jag inte lika länge på morgnarna nu när det ljusnar tidigare,
men fortfarande är det något av ett större projekt att få kroppen starta upp för dagen.
Stelhet och svullnad i lederna är ju ett av problemen,
vilket jag råkade nämna för min läkare när han ringde härom kvällen
- "svårt veta om det är det reumatiska, eller om det är åldern" (!) svarade slyngeln!
Va?!
Ringer min (för övrigt väldigt trevlige) läkare upp mig bara för att vara oförskämd?!
 
Ja, tydligen, för han bara skrattade åt min upprördhet,
i samma sekund slog tanken mig,
- ja jag blir ju sextio (60) nästa år...
 
Jag är ju en dem som skulle omnämnas som "äldre kvinna" i tidningsnotisen...
 
Förresten, när är man medelålders?
 
 
 

I och för sig...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

vaknar jag tidigare på morgnarna nu när det ljusnar lite tidigare,
men fortfarande är det något av ett större projekt att få kroppen starta upp för dagen.
Stel och svullen i lederna är bara ett av problemen,
vilket jag råkade nämna för min läkare när han ringde härom kvällen
- "svårt veta om det är det reumatiska, eller om det är åldern" (!) svarade slyngeln!
Va?!
Ringer min (för övrigt väldigt trevlige) läkare upp mig bara för att vara oförskämd?!
 
Ja, tydligen, för han bara skrattade åt min upprördhet,
i samma sekund slog tanken mig,
- ja jag blir sextio (60) nästa år...
 
Jag är ju en dem som skulle omnämnas som "äldre kvinna" i tidningsnotisen...
 
Förresten, när är man medelålders?
 
 
 

Det händer...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

att man emellanåt slås av en insikt,
ibland på gott - och ibland på... mindre gott... på ont...
 
Insåg plötsligt att jag kommer dras med den här smärtan resten av mitt liv...
(förmodligen blir det så iallafall, om inte något litet "under" sker.
Det är klart att det är något jag vetat även tidigare, men inget som jag ändå går och grunnar över varje dag.
Det är som det är. Jag vet det finns många som har det så mycket värre än vad jag har, och det finns andra problem i världen som är mycket mycket allvarligare och betydligt viktigare.
Men just i dag insåg jag det så klart och tydligt, det är så här jag kommer att ha det även fortsättningsvis.
Och just nu känns det ganska hopplöst)
 
Bli vän med din smärta var det något ljushuvud som för länge sedan sa på smärtrehab,
nähä, - skulle liksom inte tro det!
 
Ärligt talat, jag börjar faktiskt bli lite less på den här så kallade rumskompisen,
- efter att ha kilat stadigt i dryga 13 år, hängt tillsammans mer eller mindre dygnet runt, vore det väldans skönt med en åtminstone kort paus från varann!
Några bästisar tvivlar jag starkt på att vi blir!
Och någon skilsmässa lär det heller inte bli...
Ibland är umgänget lite väl intensivt och hårt, upptar all tid,
ibland är det något lugnare vid fronten och man passar på att vila sig lite från uppmärksamheten...
 
Det är då jag passar på att umgås med familj och andra vänner, de som nu fortfarande orkar med alla inställda träffar som orsakas av att den andra, ständigt närvarande, vännen pockar på full uppmärksamhet...
 
Så, några riktiga kompisar lär vi ju inte bli,
inte heller är det en fiende som jag lägger någon större energi på att föra krig mot,
vi har mer som ett slags vapenstillestånd,
- kanske vi lovat att acceptera varandra,
och att inte göra alltför stort väsen av varandra...
 
Ibland fungerar överenskommelsen, ibland inte!
 
Idag har ännu en gång vapenvilan brutits, det är istället bomber och granater,
och jag är sååååå less och sååååå trött på hela skiten!
 

 
 LOVAR att nästa inlägg ska vara positivare!!
Men var ska jag gnälla ifrån mig om inte här...  
                                                                           
 
 
 

Ibland...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

eller varör inte säga ganska ofta, OFTA, blir jag bara såååå in i bängens trött på mig själv!
(du som ogillar gnäll och självömkan omebedes genast hoppa vidare bland bloggarna, jag måste bara få skramla ett tag, och vill inte göra det IRL)
 
Speciellt när jag förvandlas till en riktig gnällfia, och det är jag nu, så pass upp!
 
Det behövs verkligen inte mycket för att jag ska kliva över gränsen, 
den dagliga värken i all ära,
de värktoppar som kommer några dagar i veckan är också ganska OK...
De har jag lärt mig leva med, och vet hur jag ska tackla under tiden,
- men... när något extra klampar in, då brister tålamodet och humöret!
(i ärlighetens namn ska det sägas att det inte behövs inte mycket, en förkylning, en finne på näsan... Det blir liksom droppen)
 
Som just nu, har efter en gammal ryggskada vissa problem med ryggen,
och vissa gånger sker något i den skadan, kanske jag lyft något tungt, klivit snett,
följden blir då skarp smärta, svullnad (både invärtes och på utsidan), känns som en blödning, svårt att röra mig, kan inte gå i trappan (och blir därför instängd i lägenheten) och så vidare...
 
Och blir jag Gnällfian med stort GNÄLL!
Åtminstone inombords, tycker synd om mig, är förbannad på allt och alla...
Ja du vet, - en allt igenom osympatisk person!
 
Fy, vad jag ogillar mig själv just nu!
(är nu inne på tredje dagen, så förhoppningsvis blir det en bättre början på den nya veckan)
 
Nu har jag gnällt av mig!
 
 
 

Eländes, - eländes...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

dag igår, hoppas verkligen den här blir bra mycket bättre!
 
När man ätit sin kombination av värktabletter under så många år, 
och ställer till (måste på något sätt blivit av med en pillerkarta, det är ju så uträknat så det ska stämma i stort sett på dagen tills jag beviljas hämta ny laddning...) så man blir utan under ett helt dygn,
- då reagerar kroppen vill jag lova!
(jooodå, jag är fullt medveten om att jag är beroende, och det är ett elände i sig, men nu är det tyvärr så, och jag gör allt för att försöka hålla nere doseringen, - har åtminstone inte ökat den på kanske 13-14 år)
 
Värken från helvetet, skakade som ett asplöv och mådde allmänt jämarns dåligt...
 
I morse hängde jag på låset hos apoteket, och har nu stoppat i mig dagens första "återställare"
 
Har som vanligt ett uppdrag, - städa trapphuset, och innan det är gjort kan jag omöjligt koppla av,
så lika bra ta tag i det så jag snabbt som ögat kan lägga mig och låta kroppen hämta sig från pärsen!
 
 

Konstigt...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

hur gamla minnen kan ploppa upp, - och blixtsnabbt orsaka ett stort gråtanfall...
 
Hände mig bl a häromdagen, en kvinna på teve berättar om hur hon när hon blev sjuk (utbränd) och inte ens kunde gå uppför trappan utan att hennes make hjälpte henne, - precis där var desom att trycka på en knapp!
En "starta-gråt-knapp"
För jag har själv varit i samma situation, inte orkat kliva över en trottoarkant, inte veta hur man får vatten ur kranen i köket, inte veta att man behöver en nyckel för att starta en bil, inte orkat svara telefonen, inte veta hur man byter kanal på teven...
Mem vad som gör mig så himla ledsen är att min make inte alls var intresserad av att hjälpa mig, inte att stötta mig, inte att trösta... Inget alls!
Tvärtom fick jag höra, - "vad bra att du inte kan jobba längre, då kan du ju sköta det där och det där, och det där...", eller " skärp dig för faaan"
Att det där "i nöd och lust" faktiskt endast gällde i lust!
Någon nöd vill vi absolut inte ta i eller veta av!
Den som borde stå en allra närmast visar sig vara den som inte alls gör det...
 
Det här är ju många år sedan (ca 12-13 tror jag det blivit nu...), och ledsen har jag inte varit förut, arg ja, men inte ledsen, så varför kommer det här nu då...?!
Just det här gråtillfället var det tredje på några dagar, så något är absolut på gång i mig, kan det vara så att jag först nu börjar bearbeta det jag varit med om?!
Jag fattar nada!
 
 
Nu minskar snön för varje dag, - men törs nog inte riktigt lita på att våren är kommen, vi har hela mars och april framför oss...
Njuter av att ta långa promenader!
 

Min nya

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

fredagsvana...
 
Det var bara så otroligt skönt, 29 grader i vattnet, 15 damer (och en man), bra musik och en timmes vattengympa!
När de övriga drog sig mot bastun valde jag att stanna kvar i bassängen och hann dessutom simma 300 m innan det var dags att bege sig hem igen...
Första, men absolut inte sista gången!
 
 
 

Dukandieten...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

visade sig inte vara något för mig trots allt, - jag minskade i vikt, - men mådde inte bra!
Jag mådde bara illa och blev så otroligt yr...
Så, jag fortsätter med min egna lilla metod där jag inte avstår helt, men minskar på kolhydrater.
Inte minst på grund av min mage inte alls uppskattar för mycket bröd pasta etc!
 
Sakta men säkert (?) minskar jag något kilo här och något kilo där...
Totalt har jag sedan min cortisonuppblåsta tid minskat drygt 20 kg, men en hel del återstår av de kilon jag ätit mig till... Inga undanflykter, - ätit mig till!
Tror det går lite lättare nu när vädret tillåter långa promenader igen, jag älskar ju att vara ute på dagarna!
Går helst ensam och passar då på att rensa hjärnan samtidigt, blir lite medtiativ tid också!
Har dessutom bestämt mig för att börja motionssimma igen, det är skam att jag inte kommit iväg när simhallen ligger ca 20 minuters promenad bort!
Styrketräning, som jag älskade förr, är inte längre något för mig och för mina onda leder och muskler, jag får inte bara träningsvärk, jag får en annan värk som inte alls är bra för mig  :-(
 
Men, - man får göra det bästa av det hela och ändå se vad jag faktiskt fixar!
 
Undrar om jag når fram till min hälsosammare vikt innan sommaren...
 
 
Det vänstra fotot visar min startvikt, så där har faktiskt redan en hel del kilon försvunnit.
Det högra fotot visar min målvikt...

Nu är det sköna...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

dagar minnsan!
 
Runt 0 grader, vindstilla och till och med sol (åtminstone en liten liten stund av dagen)
Just de här "mellandagarna", inte för varmt och inte för kallt är de dagar då jag faktiskt mår allra bäst!
Och allra mest bråkar kroppen med mig under sommaren, svala svenska sommardagar är ganska ok, men de dagarna då det är lite varmare...
Tänk, jag som förr fullkomligt älskade att ligga på stränderna och vrålsola!
Vilket gör att jag nu drar mig till minnes en sak, jag har vid två tillfällen semestrat på Jersey, och där har jag mått som en prinsessa!
Samma känsla får jag även när jag är i fjällen...
Eftersom det för mig är omöjligt att bosatta sig på Jersey, har bl a inte tillräckligt många miljoner..., får det väl bli så att jag drar till fjälls!
Bosätter mig på någon härlig topp!
 
Hur som helst, idag har jag skolkat från målandet och istället tagit, inte en, utan två promenader!
Det märkliga är bara att jag på den här rundan brände 345 kalorier, medan jag den andra rundan lyckades bränna 75 extra, fast det var precis samma runda och nästan exakt samma fart...
 

Varning...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

för m-y-c-k-e-t gnälligt inlägg...
 
Jag mämde tidigare att jag haft en eländig fredagskväll, tänkte jag skulle säga lite om den.
Även om jag hoppas att ingen känner igen sig direkt så kanske jag ändå hoppas på att någon vet vad det handlar om...
(Nä, - har inte kontaktat min läkare, för när det nu är borta är det ju mer eller mindre glömt också, minns ju knappt hur jag mådde igår, och tur är väl det - att man har förmågan att bara ruska av sig och "gå vidare")
 
Jag satt iallafall i soffan när jag plötsligt fick en stenhård kramp i höger höft, det strålade ut i hela benet, spred sig snabbt till skulderblad, tår och allt där emellan...
Hela kroppen, tyckte till och med att det spände och drog i kinderna!
(men var helt klar i knoppen, - så klar som jag nu brukar vara...)
Gjorde så satan i gatan ont!
Kunde absolut inte förflytta mig, och naturligtvis låg inte telefonen brevid mig...
Det höll väl kanske i en halvtimme, eller lite mer, svårt att säga när man är fullt upptagen av att bara kunna andas, - och att inte vråla rakt ut!
Det enda jag tänkte var att jag var övertygad om att någon av ungarna säkert skulle ringa, och att om jag inte svarade på ett par samtal skulle någon av dem säkert dyka upp...
(ett tag ville jag bara vråla till grannen att han skulle ringa ambulans...)
När det sakta avtog fick jag frossa, mådde illa och fick till och med träningsvärk i musklerna, det höll i sig hela lördagen också.
Frånsett att frysandet övergick i att jag hettade...
 
Jag har ju sedan tidgare problem med bland annat fingrarna som blir som klor, (de lägger sig platt in mot handflatan) jag måste då bända upp dem med hjälp av andra handen, det smärtar väldigt den stund det håller i sig!
Höften vill också haka i på något mysko sätt, - liksom fastna i ett läge.
Igår fick jag den där krampen igen, men då endast i skulderbladen...
Gör skitont men håller inte i sig så länge.
Men fredagens pärs var något helt annat.
Nästan som om en gummisnodd i hela kroppen spändes...
 
Har googlat lite, och jag "fastnar" för EDS, mycket bland symtomen stämmer med allt annat, ni som har det, - hur började det för er, och låter det här som något sådant?
 
Slut på gnället för denna gång! Lovar!
 
 
P.S  Inne på sista dagarna i min TÄVLING!
Du är väl med  ;-)

Vaknade...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

av att jag grät, - och det verkar inte bättre än att känslan följer mig hela dagen...
 
Trodde det här var över sedan flera år, - men tydligen inte!
 
För ett antal år sedan kallades jag av försäkringskassan till en utvärderingsvecka på en rehabanläggning söder om Stockholm.
En riktigt bra vecka, jag fick bl a en dag tillsammans med läkare, en dag med sjukgymnast, en med arbetsterapeut... och en dag med en psykolog...
Jag fick under stress testa att arbeta i olika miljöer, mäta styrka och uthållighet i muskler, provtagningar och en massa annat.
Det var jobbigt, jag har alltid ansett mig vara en stark männsika, både pyskiskt och fysiskt. 
Förr ja, - men inte då och inte nu!
Det var väldigt jobbigt psykiskt att tvingas inse att jag inte längre klarade av det jag tidigare både klarat och älskat att göra!
Samtidigt var det skönt att få ett slags bekräftelse på att något var på tok med kroppen...
Alla var så proffsiga, vänliga och uppmuntrande, även om de betonade att det var en massa på tok i kroppen, och deras utlåtanden framfördes med både medkänsla och med konkreta förslag på hur jag skulle gå vidare!
Även när min identitet inte längre skulle vara "jobbet"
 
Så återstod den där dagen då psykologen och jag skulle träffas, och det visade sig att sjukhusets egna psykolog fått förhinder så de tagit in en ny konsult.
 
En fullständigt vidrig människa!
 
Det började med att hon fullkomligt läste lusen av mig, jag var inte vatten värd!
Redan i väntrummet där hon hämtade mig fick jag mig en känga...
Hon behövde egentligen inte prata med mig, för bara genom att se mig så visste hon vad jag var för typ, - det var så hon började vårt samtal...
ALLT var fel med mig, ALLT!
Om jag ens inbillade att någon tyckte om mig hade jag fel, - jag var en riktig skit!
När jag låg som en blöt fläck på golvet och storgrät föreslog hon att vi skulle ta uppehåll för lunch.
Jag lade mig i en soffa i ett ensligt rum, grät som jag aldrig gråtit, varken förr eller senare.
Kontorspersonal på anläggningen hörde mig och kom för att höra vad som hände, jag som alltid på den tiden skulle vara "duktig flicka" och sa att det var lugnt, trodde på något knäppt sätt att det ingick i utvärderingen...
Efter lunch fortsatte kärringen (ja, jag kan inte kalla henne annat...sorry) att hoppa på mig!
Hopp hopp hopp!
Jag var helt klar över att jag skulle ta livet av mig efter den här dagen, hur skulle en så usel människa som jag kunna fortsätta leva?!
Sista kvarten av vår dag bytte hon plötsligt metod, då ville hon sälja böcker till mig som hon skrivit, för hon var "väääärldsberömd" hon. Haa! 
Efter det gav hon mig en prisuppgift, kommer inte ihåg men det var närmare hundratusen, om jag kunde komma till hennes klinik i Stockholm så skulle hon "bota" mig!
 
Den kvällen låg jag på hotellet, fortsatte gråta och ville faktiskt bara dö, men någonstans började äntligen en ilska gro. Jag blev fruktandvärt arg! Det här kunde verkligen inte vara OK!
Ryktet om det inträffade hade spridit sig bland övriga patienter, och de slöt upp vid min sida.
(det vara bara jag som haft "turen" träffa denna fantastiska expert...)
De tog kontakt med personal och berättade vad som hänt, och jag kände att alla brydde sig, och att alla var fruktansvärt upprörda över vad jag utsatts för.
Morgonen efter satt all övrig personal och väntade på mig när jag kom till anläggningen, och de var förtvivlade!
Psykologen hade fått packa och redan lämnat sjukhuset, och jag erbjöds hjälp på många sätt.
Men nejdå, - jag skulle klara av det själv jag!
Duktig kicka!
 
Sista dagen sammanställdes vistelsen, alla var överens om att min arbetsförmåga var lika med noll, och en del vidare utredningar remiterades.
(bl a röntgen av olika slag, mer ingående yrselutredningar)
Självklart ville de även att jag skulle ha en samtalskontakt efter påhoppet, men jag bet ihop...
Det psykologen sagt om mig var i stort sett att jag saknade förmåga att stoppa en pågående kränkning...
Var det syftet från henne? Att se hur långt hon kunde gå innan jag flög på henne, eller vad?!
Och om det finns en behandlingsform som är så krävs säkert en pågående behandling, inte kan det vara rätt att knäcka en person för att sedan lämna henne?!
 
Det här är väl ca sex år sedan, och i natt vaknade jag alltså av känslan att jag satt i stolen mitt emot denna kvinna som bara öste skit över mig...
Hur djupt sårade hon mig?!
 
Till och med nu när jag ska försöka skriva av mig det här så grinar jag!
Känns i kroppen som om jag har en riktigt djup sorg, och med den här eländiga kroppen jag har så yttrar sig det direkt med värken från helvetet...
Inte bara inombords, utan i varje cell.
Hud, muskler, leder, skelett, huvud...
Överallt utom i magen konstigt nog!
Ingen bra dag alls!
 

Äntligen verkar det som om jag...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

hittat den metod som fungerar för mig, för efter vissa ändringar så är Dukan för perfekt mig!
 
Jag kan inte hålla den dieten strikt, för helt utan kolhydrater mår jag inte bra, på flera sätt, men värst är den starka yrseln!
 
Hur som helst, - 2.5 kg!
 
Om jag tänker på min allra högsta vikt, när jag var uppblåst av cortison, har jag fakiskt minskat hela 22 kg, men det tycker jag inte riktigt räknas!
Men sedan försommaren har jag med hjälp av min hemsnickarde metod minskat 15 kg!
Inte illa pinkat det heller!
Jag kan lova att det känns, i både kläder och i ork!
Och i humöret....   ;-)
 
 
 

Första veckan...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

avklarad med Dukan...
 
Det har verkligen gått över all förväntan!
(Även om jag måste erkänna att gårdagen var den som möjligtvis var lite svår,
längtade efter en smörgås...
Men med några skivor kokt skinka och ett par smågurkor försvann faktiskt suget!)
 
Har inte alls varit hungrig, inte kännt att jag gått på diet  
(snarare tvärtom, ätit som aldrig förr),
och mitt stora sötsug försvann i stort sett direkt!
 
Inga konstigheter denna vecka, jag har haft middagsbjudning, jag har varit bort på fika, jag har levt som "vanligt"!
Tagit promenader, varken fler eller färre än innan Dukan.
 
Positivt är också att jag kännt mig piggare än vanligt, gladare än vanligt,
- och sovit bättre än vanligtvis!
 
Och så.... imorse steg jag upp på vågen för att se resultatet av denna vecka....
 
Minus 3.5 kilo!
 
Är jag glad, eller är jag glad!?
 

4:de dagen med Dukan...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

och naturligtvis vägde jag mig på en gång jag stigit upp, - 2 kg!
(hur ofta har jag varit ivrig att väga mig!? - Sällan, mycket sällan)
På TRE (3) dagar!?
Hur är det möjligt, känns som om jag äter mer än någonsin!?
Behöver inte vara hungrig en endaste minut!
 
Att följa den här dieten i några dagar till känns bara bra,
och sedan blir det varannan dag så och varannan dag med lite tillägg av bl a grönsaker.
 
Som det är nu är det rent kött, fisk, fågel, skaldjur, ägg och magra mejeriprodukter.
Och inte att förglömma 1½ msk havrekli och 1½ liter vätska, och minst 20 minuters promenad.
Lätt som en plätt att följa, och billigt blev det när jag följde med dotra för handla igår...
Inget godis t ex, bara det gör ju skillnad, inget impulsköp av korv eller annat att stoppa i munnen...
(däremot belönade jag mig själv med en ny väska, tyckte liksom jag var värd det, kanske man ska ge sig själv en morot med jämna mellanrum... väska, frissan, ny tunika...)  ;-)
 
Och bäst av allt, - jag är inte ens sugen på något "gott" att äta, inte ens smågodis!
 
Att inte behöva tänka "vad är jag sugen på", utan "vad ska jag välja" av allt jag kan äta nu!
Ikväll ska jag festa på räkor, och till det ska jag fixa en dipsås med kesella...
Längta redan!
 
Inköpt på Åhlens 299:-, men med medlemskupong och återbärig kostade den mig 139:-  
Med många fack i olika storlekar, och mjuk kvalitet (lite mockakänsla) blev väskan ett FYND för mig!

Första dagen för mig...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

med DukanDieten...
 
Har vägt in mig på min egen våg, och siktar nu på - 20 kilo
 
Inleder därför med attacdelen...
Beroende på hur mycket man vill minska i vikt kan attacken variera i allt mellan 1-10 dagar.
Eftersom jag vill gå ner så pass mycket satsar jag på åtminstone 5 dagar, men kanske det blir fler...
 
Min första Dukanfrukost bestod av havreklipannkaka med ett par skivor mager skinka,
- det var jättegott, och jag blev faktiskt ordentligt mätt!
 
1½ msk havrekli, 1½ liter vatten och 20 minuters promenad är det som ska ingå varje dag i Dukan-dieten.
 
I övrigt gäller under "attacken", magert kött, fågel, all fisk, skaldjur, ägg, fettsnåla mejeriprodukter.
Kaffe, te och lågkaloridrycker. (i den rekommenderade vattenmängden kan man även räkna in de dryckerna)
 
Man kan äta när man vill, och hur mycket man vill under de här dagarna.
Inget vägande, mätande och inget räknande av points. 
 
Enkla recept finns det massor av, inte minst i Facebookgruppen!
 
 
Recept på havreklipannkakan
(min pannkaka blev väldigt trasig, men vad gör det egentligen...)
1½ msk havrekli
1½ msk fettsnål kesella
1 ägg
(använd endast äggvitan om du är rädd för kolesterol)
Smaksätt, jag tog en nypa salt, men man kan ju ta sötningsmedel om man vill ha pannkakan söt
Blanda väl, och stek 2-3 min/sida i panna med non-stick-beläggning som gnidits in med ett par droppar olja

Veckans vägning...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

hmmm, lite si och så med veckan som gått...
Dels, (och nu börjar ursäkterna...,) har jag varit på min dotters 40-årsmiddag,
dels har jag ätit lunch på restaurang vid ett par tillfällen,
(fast jag valde det absolut bästa alternativiet, och på den restaurangen finns det LCHF, GI och allt annat möjligt på menyn, - dock ej ännu Dukan, vem vet det kanske kommer...)
och sist, men inte minst, har jag varit urdålig på att röra mig!
Inga direkta långpromenader! Skäms på mig!
 
Slut på ursäkterna! 
(för denna gång iallafall...)
 
Nu har jag beställt boken, gått med i två stycken facebookgrupper i ämnet
(tack för jättebra tips Christina) och när boken landar i brevlådan kör jag igång på riktigt!
Tills dess fortsätter jag med min lite hemtillverkade diet,
den liknar väldigt mycket Dukanmetoden, sunt förnuft råder!  ;-)
 
Eftersom jag mår bättre när jag inte äter så mycket bröd, pasta och potatis känns det ganska lätt att undvika det, utan att vara fanatisk, blir jag bortbjuden sitter jag inte och petar i maten.
Jag gillar, som väl de allra flesta antar jag, "ren" mat, inte halv/helfabrikat.
Hellre en biff, kycklingfilé eller laxbit och massor av goda grönsaker.
Utan att tillsätta extra fett...
Så den här metoden gillar jag, och tror på!
Nu ska fläsket bort  :-)
 
Vad som hänt med vikten veckan som gått, minus ett halvt kilo!
Vänta bara tills jag drar igång på riktigt....

Veckans vägning...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

Jodå, - det var väl inte alltför pjåkigt...
Trots att jag inte slaviskt följt metoden, - vem vill vara fanatiker,
har jag gått ner 1,5 kg denna vecka, och inga stora uppoffringar har det direkt varit...
 
 
Så då är det väl bara att fortsätta i samma bana då   ;-)

Nu är det dags... igen...

Kategori: Hälsa vs Ohälsa

med att bekämpa övervikten, - för vilken gång iordningen vet jag inte,
- men man kan ju inte bara ge upp...
 
Dukan metoden läste jag om senaste Topp Hälsa, och tror den kan vara något för mig, proteinälskare som jag är!
Dessutom har jag upptäckt att om jag äter smörgås (hårt bröd går skapligt), pasta, potatis, socker och sånt får väldigt öm och besvärlig mage.
I somras körde jag någon liknande denna metod (fast det var innan jag visste den fanns, bara bestämda mig för att undvika det som min mage inte uppskattar...) och gick då ner 12 kilo ganska snabbt. 
Nu säger det inte så mycket, för innan dess hade jag gått upp en hel del...
 
Men, NU sparkar jag igång igen!
Kanske kan jag klara ytterligare 12 kilo!?
Jag kommer skoningslöst rapportera mina framgångar (och ev motgångar)
 
 
Så, i första skedet är det detta som gäller...
Önska mig gärna lycka till  ;-)
 
 Update: Kommer att köra måndagar som vägningsdag