Alex Andersson är en märklig unge. Han hamnar ideligen i nya slagsmål, har svårt att koncentrera sig i skolan och sitter och somnar på lektionerna. Han pratar knappt och säger han något så svär han bara. Men en dag upptäcker hans lärare något som får henne att slå larm. Hon tror att hon har förstått varför Alex har problem.
Misstankarna tas på största allvar. Alex tvångsomhändertas av socialen och polisen inleder en brottsutredning för att ta reda på vem det är som har behandlat Alex så illa. Sophia Weber, delägare på en liten advokatbyrå i Gamla stan, utses till Alex advokat.
Advokat Sophia Weber får aldrig företräda några massmördare, bankdirektörer eller våldtäktsmän med ordnade familjeförhållanden och bättre ekonomi än hon själv. Hon har väntat många år på den kallblodiga brottsling som hon tycker att hon förtjänar. Hennes senaste klient Alex Andersson, sju år gammal, väger inte ens trettio kilo. Han kan vare sig åtalas eller straffas, kan inte klockan, och har ingen aning om vad en advokat egentligen håller på med. Ändå är det han som ska göra Sophia Weber känd.
När pappan sägs försvunnit ur hemmet, planeras att Alex ska flytta hem till sin mamma igen. Men man anar att det inte heller står rätt till med mamman, och att en katastrof hotar... Stundtals rent obehaglig, väldigt tragisk och ledsam, men ack så bra! Mitt betyg på boken blir 4 av 5. (hade den inte varit lite seg ett tag i första delen hade den troligen fått ännu högre betyg...)
av Mari Jungstedt (jaja, jag vet... ännu ett boktips, men min kropp har inte återhämtat sig riktigt efter Midsommarfirandet, läsning är då ett sätt att återhämta sig, ett bra alternativ till kroppsliga aktiviteter... - men snart kommer även "vanliga" inlägg, bl a fick jag ju ett litet uppdrag av bästaste Ejmis som jag ska ta tag i...)
En stilla sensommarmorgon begås ett väpnat rån mot en värdetransport utanför Sparbanken i den slumriga idyllen Klintehamn på Gotlands västkust. Rånarna flyr på motorcykel och tar sin tillflykt till ett ödetorp på landsbygden. När polisen så småningom letar sig fram till gömstället hittas en av rånarna mördad och dådet beskrivs i medierna som en ren avrättning.
Till en början koncentreras spaningarna mot Gotlands motorcykelklubbar. Men det är något som inte stämmer. Vilka är de två övriga rånarna och har de något att göra med mordet på sin medbrottsling? Gick något fel vid råntillfället eller finns motivet längre bak i tiden? Kommissarie Anders Knutas börjar leta efter samband i det förflutna samtidigt som han försöker hålla tillbaka sina allt starkare känslor för kollegan Karin Jacobsson. Journalisten Johan Berg dras obevekligt in i ett livsfarligt spel där insatserna blir allt högre. Och hela tiden finns risken att gärningsmannen slår till igen - en gärningsman som vet något polisen inte vet.
Jag har aldrig riktigt förstått varför Jungstedt blivit så populär, har läst samtliga hennes (nio) böcker men mest bara för att de är lättlästa, ibland retat mig på både hennes språk och hennes förutsägbara historier.
Hade därför inte några högre förväntningar inför denna bok, men blev överraskad... För mig är detta hennes bästa! Betyget blir därför 4 av 5
Jag måste få prata med dig, Martin. Nu ska jag berätta det allra värsta.
Sexton år har gått sedan Kari Helene hittade sin lillebror liggande livlös på golvet. Tragedin avskrevs då som plötslig spädbarnsdöd. Nu får en vardaglig händelse Kari Helene att plötsligt minnas något helt annat. Något hon förträngt.
Polischefen Martin Egge är en gammal vän till familjen och den enda Kari Helene vågar avslöja allt för. Men kvällen före deras avtalade möte blir Martin påkörd av en bil och kort därefter dör han på sjukhuset.
Oslopolisens våldsrotel får därmed ett ovanligt krävande och uppmärksammat mordfall på sitt bord. Men inspektör Marian Dahle drabbas även personligen. Om det kommer fram hur nära hon och Martin stod varandra riskerar hon att flyttas bort från utredningen. I sin sorg sätter hon den egna karriären på spel, och lojaliteten till kriminalkommissarie Cato Isaksen och hela polisteamet på hårda prov.
Sockerdöden är en komplex och intelligent sammanflätad kriminalroman där en enda händelse utlöser en spiral av våldsamheter som eskalerar i en dramatisk upplösning. I hemlandet Norge klättrade boken snabbt upp till förstaplatsen på bästsäljarlistan.
Unni Lindell har etablerat sig som en av Nordens mest framgångsrika kriminalförfattare och har vunnit flera stora litteraturpriser. Böckerna om kriminalkommissarie Cato Isaksen har översatts till arton språk och även blivit en populär tv-serie.
En ung kvinna hittas styckad och begravd i ett skogsparti i Midsommarkransen utanför Stockholm. Hon identifieras som Rebecca Trolle, en student som varit försvunnen i två år.
Medan Alex Recht och hans utredningsgrupp försöker förstå varför Rebecca gick ett så våldsamt öde till mötes, görs fler fynd på brottsplatsen. Den rymmer hemligheter som visar sig vara flera decennier gamla. Någon har vid upprepade tillfällen återvänt till skogen för att dölja sina offer för omvärlden.
På ett ålderdomshem sitter en stum barnboksförfattarinna. Om och om igen dyker hennes namn upp i polisutredningen kring morden i Midsommarkransen, men hon sluter sig i sin tystnad.
Spåren leder till den mörkaste av sanningar och obönhörligen dras både Fredrika Bergman och Peder Rydh in i historien kring graven och den döda studenten. Fredrika ställs inför ett svårt dilemma när hennes älskade Spencers namn dyker upp i utredningen. Är det verkligen möjligt att han är en del av gåtans lösning? Och vilken roll spelar egentligen den stumma författarinnan?
Med en stark undergångston närmar sig utredningsgruppen fallets upplösning och till sist kvarstår bara en fråga att besvara: Vems tur är det att läggas i graven då mördaren återigen beger sig till Midsommarkransen?
Änglavakter är Kristina Ohlssons tredje kriminalroman om Fredrika Bergman och hennes kollegor Alex Recht och Peder Rydh. Askungar utkom 2009 och blev snabbt en framgång både i Sverige och utomlands. Efterföljaren Tusenskönor har belönats med Stabilopriset och är nominerad till bästa svenska kriminalroman 2010
Emellanåt nästan outhärdligt spännande, och när den otäcka historien slutar återstår ännu några frågetecken. Ser fram emot den fjärde boken, - som tack och lov redan är på gång...
När studenten Marcus Nielsen hittas död i sin lägenhet tyder allt på att han har begått självmord, men Marcus mamma är övertygad om att han blivit mördad och bönfaller Nackapolisen att gräva vidare.
Vid polisens undersökning av fallet leder spåren till Korsö militärförläggning utanför Sandhamn, där de hårdföra kustjägarna haft sin bas i decennier. Kort därefter dör ytterligare en man med kopplingar till Korsö. Finns det något i det förflutna som inte får komma i dagen?
Den fjärde Sandhamnsdeckaren är en berättelse om hämnd, pennalism och besatthet. Betyget blir 3,5 av 5
I Anna Janssons nya Maria Wern-deckare brottas Gotlandspolisen med en mördare som visar sig följa alkemins principer. Jakten på den fanatiske gärningsmannen rör sig från ett gammalt konstnärskollektiv på Gotland till Kosta Boda Art Hotel.
Den nu åldrade glaskonstnären Justus Hartman var en av de sista alkemisterna. Det som drev honom var inte tanken på guld och rikedom, utan mystiken. Hårt förbundna, som i en sekt, höll han sina lärlingar.
Nu vill någon ta del av den innersta hemligheten innan Justus går i graven och en tidig morgon blir han bortförd från Visby lasarett i en stulen färdtjänstbuss.
Hans borson, kommissarie Tomas Hartman, söker sin farbror i Mästerby. Allt är sig likt i glashyttan fast fyrtio år förflutit. Minnet av Angelika, en förlorad kärlek, får honom att förlora fästet i sitt äktenskap. Det finns saker han aldrig har kunnat berätta för sin fru. En skuld som tyngt honom i alla år.
Spåren leder till fastlandet. En man hittas död i en glaskista på Kosta Boda Art Hotel. Maria Wern inser snart att det finns en koppling mellan mordet och Justus försvinnande. Men hennes nye chef, Patrik Hedlund, leder utredningen med järnhand och låter henne inte följa sin intuition. Något som visar sig vara ett katastrofalt misstag i jakten på en mördare som fanatiskt följer alkemins principer.
Mitt betyg får blir 3 av 5 möjliga Ingen bok jag kommer att fundera över eller minnas...
Läkaren Sara Zuckerman behärskar avancerade hjärtoperationer till fullo. Ändå dör en patient två dagar efter en genomförd operation. Så dör ännu en patient, och läkarna upptäcker att det lilla chip hjärtstartaren som opererats in i patienterna har varit infekterat av ett datavirus. Någon har medvetet manipulerat den digitala tekniken. Stora ekonomiska värden står på spel och flera personer ställs inför en annalkande katastrof...
Betyget på denna otroligt spännande medicinska thriller blir 4,5 av 5
En sen höstkväll blir kirurgöverläkaren Ola Karlgren kallblodigt nedskjuten utanför akutmottagningen på Sundsvalls sjukhus. Läkaren Erik Jensen är först på plats och försöker förgäves rädda kollegans liv. Det enda spår han ser av mördaren är den silvergrå kombi som i ilfart lämnar platsen.
Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor ser två möjliga motivbilder utkristallisera sig. Offrets ökända otrohetsaffärer pekar mot att det kan röra sig om ett svartsjukedrama, men det kan heller inte uteslutas att mordet är kopplat till Karlgrens engagemang i det lokala läkemedelsbolaget Global Medical Careness, som enligt ryktet säljer medicin med cancerframkallande biverkningar till u-länder.
Samtidigt som Axberg försöker få klarhet i mordet på Karlgren härjar en pyroman i Sundsvall. Större och större bränder anläggs och de har en förbryllande detalj gemensam: vid varje brand lämnar pyromanen efter sig en metallbricka med ett inristat namn och nummer. En komplicerad utredning tar sin början.
Evig eld är den sjätte romanen i Jonas Moströms serie om Johan Axberg, Sofia Waltin och de andra kriminalpoliserna i Sundsvall.
Lyckliga er som har denna bok oläst framför er! Moström har ännu en gång lyckats, tror banne mig att det till och med är den bästa boken! Den är sååå sjukt spännnade och bra, betyget blir solklar 5:a av 5 möjliga
Tänk att det ska behöva hända så mycket i den lilla fridsamma socknen Kajpe Kviar! Väninnorna Mirjam och Hervor har tänkt sig en lugn vår innan de beger sig till USA, men då har de inte räknat med Styggan. Den giriga Kajsa, som hon egentligen heter, har flyttat in i grannhuset med sin fosterson Emanuel och tar för sig på olika sätt i byn. Hon påstår sig dessutom vara medium, men Hervor konstaterar snart att hon är en riktig bluff-häxa! Inte tar hon något vidare hand om Emanuel heller. Smutsig och hungrig springer han ensam omkring i gårdarna. Mirjam och Hervor tar honom under sina vingar och börjar smida planer på hur de ska ta itu med Styggan.
Mirjam bestämmer sig för att använda sina mediala gåvor på bästa sätt. Den första som behöver hennes tjänster är Bosse, en man som blivit fullständigt utmanövrerad av sin fru. Mirjam affirmerar skit under naglarna och rinnande mascara på hans eleganta hustru, men tankekraften visar sig ha mycket mer kraft än så.
I granngården bor Sylve, som efter olyckan några år tidigare inte minns vare sig sitt frieri till Mirjam eller den hemlighet hon var tvungen att delge honom. Nu umgås han alltmer med polisen Camilla och Mirjam känner sig både lite orolig och omotiverat svartsjuk. Men kärleken tar sina egna vägar och dyker oväntad upp i Mirjams liv.
Spinnsidan är den tredje fristående boken om läkaren Mirjam och hennes vapendragare och raka motsats Hervor.
Vet inte vad det var med mig och den här boken, var jag okoncentrerad eller var jag kanske helt enkelt less på karaktärerna? Eller var boken sämre än de tidigare, Svinhugg och Svartvintern?
Betyget blir denna gång 3,5 av 5 möjliga...
P.S Ikväll gjorde bokbussen sitt sista stopp här innan sommaruppehållet, med till mig hade de 16 st förbeställda spännande och intressanta böcker... Lycka!
Första gången Martin Sander såg en amputerad kvinna var han tretton år. Sedan dess har han blivit butikschef på Systembolaget, skaffat sig ett fint radhus och flera beundrarinnor. Men han har aldrig lyckats bli av med den, fascinationen för det ofullständiga. Det pinsamma, hemliga begäret till det avhuggna. Till stumpen. Som tur är finns Internet och där finns Paula, med noll och ett halvt ben.
Paula vill helst sitta instängd i ett rum, ensam med bandinspelningar av partikelverb. Hon är definitivt inte intresserad av någon uppvaktning, hon vill bli citerad i akademiska tidskrifter och bortse från just det som ingen någonsin bortser från - hennes obefintliga ben och skeva ansikte. Hon vill inte tyckas synd om, hon vill inte svara på frågor om hur hon kör bil. Hon vill alldeles särskilt inte behöva konfronteras med påflugna lesbianer som slänger sin sexualitet över halva bordet. Det har hon sannerligen aldrig bett om.
Lelle älskar kvinnor. Hon har dem lite som andra har choklad som något gott att njuta av när andan faller på. Hon skäms inte för det. Hon skäms heller inte riktigt för att storma in på folks kontor och tala om för dem vad de själva borde göra i sängen. Skämmas är något som Lelle inte tycker är en bra idé. Men man kan verkligen fråga sig vad tre medelålders kvinnor på en kemtvätt i Sveg har med den saken att göra.
Udda och lite galna, men ändå trovärdiga, karaktärer i en underhållande bok som lästes i rasande tempo. Betyget blir 4,5 av 5 möjliga
Saffransköket är en roman om svek och vedergällning, om hemligheter som legat gömda i decennier utan att förlora sin destruktiva kraft över generationer och kontinenter. Det är också en berättelse om Iran, om en värld av myter, och om relationer mellan mödrar och döttrar, om landsflykt och återvändande.
I nordöstra Iran, på Khorasan platå, finns en by som kallas Mazareh. Det är en spetsväv av bruna lerväggar där bergen möter slätten, långt från den närmaste staden, Mashhad, med dess gyllene kupoler och minareter.
Mariam är uppvuxen i de bergiga gränstrakterna mellan Iran och Afganistan, men har bott i London i många år och har funnit sig tillrätta i det engelska samhället. Hon är gift med en engelsman och har en dotter, Sara. Familjen reser ofta på semester till Iran och Mariam trivs med livet.
Men en dag händer det Sara något dramatiskt, något som Mariam delvis är skyldig till, och i den pressade sitiuation som uppstår ger Mariam efter för en önskan att fly från alltihop. Hon reser hem.
Hem till det land där hon som ung var tvungen att dölja ansiktet bakom en slöja, strida med sin far för att slippa bli bortgift mot sin vilja, där hon inte tilläts vara vän med pojken hon älskade och inte fick studera.
Men också till det land där jorden har samma färg som saffran, den ljumma luften känns som en smekning och där något väntar som hon är tvungen att göra upp med.
Saffransköket är Yasmin Crowthers vidunderligt poetiska och fängslande debutroman om hur starkt grepp barndomslandet har om en människa även om den tiden i livet inte var enbart lycklig.
En underbar roman, tack bästaste Systeryster för tipset, - jag älskar boken och ger den helt klart en 5:a av 5 möjliga
Det här är en instruktionsbok i konsten att leva! Den dagen det tar slut ska man vara klar med sitt liv och inte sörja över döden. De som gråter vid graven är de andra, de som är kvar.
Texten är tänkt att fungera som en praktisk vägledning där varje kapitel ger en lösning på livets mest komplexa problem. Råden som ges är jordnära och förnuftiga och hjälper läsaren mot målet: att leva sitt bästa liv.
Boken är en praktisk vägledning i konsten att leva, 101 korta kapitel ger förslag till lösningar på livets olika områden. Liksom i författarens tidigare böcker är råden som ges ibland enkla och praktiska, medan andra råd kan vara både abstrakta och mer övergripande.
Jag lånade boken på Bokbussen, tack Stintan för tipset, och nu känner jag att jag nog ändå måste köpa ett eget ex!
Mike Zetterberg bor med sin hustru Ylva och deras dotter i en villa strax utanför Helsingborg. En fredagskväll kommer inte Ylva hem som väntat efter jobbet. Först tänker Mike att hon tar ett glas vin med sina jobbarkompis men när hon fortfarande inte kommit hem nästa morgon blir Mike förbannad, hon är väl hos den där hon var otrogen med förra året men kunde väl åtminstone ringa!?
Hela dagen går utan ett ljud från Ylva och så småningom inser Mike att någonting måste ha hänt henne. När han till slut anmäler sin hustru försvunnen riktas misstankarna snart mot honom själv. Vad ingen vet är att Ylva fortfarande är i livet, och hon befinner sig bara ett stenkast från sitt eget hem.
Efter tre omtalade romaner har pseudonymen Hans Koppel skrivit en thriller av det otäckare slaget. Filmrättigheterna har redan sålts till produktionsbolaget bakom Millennium-filmerna.
Spännande "bladvändar" triller som av mig får betyget 4:a av 5 möjliga
Ett antal svenska turister umgås ett par sommarveckor i Finistère i Bretagne i början på 2000-talet, två par och två löshästar, sex nyblivna vänner inalles. De badar, äter, gör utflykter och flirtar en smula över äktenskapsgränserna. Kvar finns några spridda foton, möjligen en gruppbild, en akvarell, och en anonym dagbok som skildrar deras eskapader.
Fem år senare börjar någon döda dem, en efter en, men först sedan kriminalinspektör Gunnar Barbarotti i Kymlinge brevledes förvarnats om morden. Det förblir ett uppmärksammat men ouppklarat mysterium och drevet mot den ansvarige polisen går i kvällspressen.
Mitt betyg på kriminalromanen blir en 4:a av 5 möjliga
Kan en bok om sorg vara hysteriskt rolig? Jaaaaaa!!! Jag har skrattat och gråtit om vartannat...
Doug har träffat sitt livs kärlek, och förlorat henne. Knappt trettio år gammal är han en deprimerad, alkoholiserad änkling. Han vill helst vara ifred men motarbetas av sin tvillingsyster, sin tonåriga styvson och stans alla singelkvinnor.
En varm, humoristisk roman om sorg och kärlek. Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar. Jonathan Tropper, ofta omnämnd som en amerikansk Nick Hornby, har även skrivit manuset till den planerade filmen.
En intelligent humoristisk svart komedi, innerligt om kärlek och förlust Och det är bara att gratulera om du har den här boken oläst!!
Uppföljaren till, Fruset Ögonblick, tror det här en bok för dig Marie-Louise ;-) (den handlar ju en hel del om arkeologi...)
Obotlig svartsjuka.
Huvudlös girighet
Ibland tar hennes svartsjuka över fullständigt, hon vet det, och hon gör vad hon kan för att inte låta den förstöra det hon och Henrik har. Men då och då måste hon ändå ge efter för den där skavande oron och leta igenom hans fickor, bläddra i hans almanacka. Bara för att försäkra sig om att allt är som det ska. Egentligen vill hon inte, för hon vet att om hon en dag skulle hitta något kommer helvetet att bryta ut. Det har hänt förut.
Samma dag som kriminalkommissarie Christian Tell och hans flickvän Seja Lundberg ska åka på sin korta men av Seja hett efterlängtade skärgårdssemester hittas ett par brutalt mördat på en av Göteborgs finare adresser. Hon visar sig vara professor i arkeologi vid universitetet, han är hennes student.
Mordet ter sig först obegripligt, kan det verkligen vara ett svartsjukedrama? Men så börjar uppgifter komma in som pekar mot olaglig handel med antika föremål. Närmare bestämt flera tusen år gamla statyetter från Babylon, stulna från museet i Bagdad under den amerikanska invasionen. Föremål från vår civilisations vagga, så värdefulla att de skulle kunna förändra en människas hela framtid.
Efter böcker som Svart som natten och Blå gryning har nu Cleeves kommit med sin första bok i en planerad serie om den excentriska hjältinnan Vera Stanhope. (kommer snart som TV-serie)
En sommarkväll när Julie Armstrong kommer hem hittar hon sin tonårsson död i badkaret. Polisen uppdagar att han blivit strypt och sedan placerad i det vattenfyllda badkaret som smyckats med blommor. En märklig scen för ett mord tycker kriminalinspektör Vera Stanhope och hennes kollegor. Mer förbryllande blir det sedan de hittar en ung kvinnas kropp i en vattensamling fyllt av blommar i en klippa vid stranden. Vera tvingar lokalbefolkningen avslöja sina innersta hemligheter i jakten på den märkliga mördaren. Första kriminalromanen med Vera Stanhope, en medelålders, ensamstående kvinna som tillsammans med sin assistent har sina alldeles egna metoder att lösa brottsfall.
Gillar du brittiska deckare kommer du garanterat att älska den här! Påminner lite om Inspector Lynley, Kommisarie Lewis och Ett fall för Frost. Ser redan fram emot nästa bok i den här serien! Av mig blir betyget 4,5 av 5 möjliga
Ute på landsbygden i Warwickshire ligger Hundreds Hall, omgiven av parker och trädgårdar. En gång en av de största och mest imponerande georgianska byggnaderna i trakten, och den välbärgade familjen Ayres hem i över tvåhundra år. Men tiden har gått hårt åt både Hundreds Hall och familjens förmögenhet. När doktor Faraday, en av läkarna i det lilla samhället, kallas dit strax efter andra världskrigets slut för att se till en patient, är det ett gods i förfall som möter honom. Ogräs har tagit över de tidigare så välskötta trädgårdarna, murbruket har lossnat från fasaden och den vackra interiör som gjorde ett outplånligt intryck på honom under ett besök som barn är fuktskadad och på väg att falla sönder.
Nya vindar blåser över England, och de kvarvarande medlemmarna av familjen Ayres, mor, son och dotter, som varit vana vid ett obekymrat liv i de finaste av kretsar, tvingas nu förtvivlat kämpa för att få godset på fötter igen. Men är det bara ekonomiska svårigheter som har drabbat familjen, eller är det något mycket mer olycksbådande som kastar sin mörka skugga över Hundreds Hall?
Främlingen i huset är en suggestiv berättelse om klasstillhörighet och makt, men också en spännande spökhistoria som utspelar sig i 1940-talets England.
När Morgan Alling skildrade sin tuffa barndom i radioprogrammet Sommar år 2009 blev gensvaret enormt. Kanske för att ingen hade anat att den glada, spexande, populära skådespelaren hade en annan sida. Att det bakom skratten även fanns en stor sorg.
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och fyllgubbarna.
Men till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.
Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav, och teatern som blev Morgans nya hem.
Kriget är slut är en gripande skildring av ett maskrosbarn som inte bara klarade sig utan har lyckats vända motgångarna till en styrka. Med stor detaljrikedom och tidsatmosfär tecknar Morgan Alling ett porträtt av en pojke som överlever tack vare sin humor och sin längtan efter revansch.
Av mig får boken en 4:a av 5 möjliga, kanske skulle jag istället gjort som Stintan tipsade om, - lånat talboken med hans egen uppläsning...
I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen tar hon sig fram genom efterkrigstidens Amerika.
Dödgrävarens dotter är tillägnad Joyce Carol Oates farmor och denna storslagna, djupt gripande episka roman om en utsatt kvinnas sökande efter en ny identitet och hennes kamp för ett bättre liv bygger delvis på farmoderns dramatiska levnadsöde. Oates farmor Blanche betydde mycket för henne - det var hon som en gång gav henne "Alice i Underlandet", hon som köpte en skrivmaskin till tonåriga Joyce och uppmuntrade henne att skriva. Boken har fått lysande recensioner och nominerats till National Book Critics Circle Award.
Boken skildrar en familjs hemska historia, och jag blir rent ut sagt lite äcklad av skildringarna, - och de vidriga personligheterna! Inte ens huvudpersonen framstår som speciellt trevlig och minst av allt fräsch... Betyget blir 3,5 av 5 möjliga
