mormormu

av Yasmin Crowther




Saffransköket är en roman om svek och vedergällning,
om hemligheter som legat gömda i decennier utan att förlora sin destruktiva kraft
över generationer och kontinenter.
Det är också en berättelse om Iran, om en värld av myter,
och om relationer mellan mödrar och döttrar,
om landsflykt och återvändande.

I nordöstra Iran, på Khorasan platå, finns en by som kallas Mazareh.
Det är en spetsväv av bruna lerväggar där bergen möter slätten,
långt från den närmaste staden, Mashhad,
med dess gyllene kupoler och minareter.

Mariam är uppvuxen i de bergiga gränstrakterna mellan Iran och Afganistan,
men har bott i London i många år och har funnit sig tillrätta i det engelska samhället.
Hon är gift med en engelsman och har en dotter, Sara.
Familjen reser ofta på semester till Iran och Mariam trivs med livet.

Men en dag händer det Sara något dramatiskt,
något som Mariam delvis är skyldig till,
och i den pressade sitiuation som uppstår ger Mariam efter för en önskan att fly
från alltihop.
Hon reser hem.

Hem till det land där hon som ung var tvungen att dölja ansiktet bakom en slöja,
strida med sin far för att slippa bli bortgift mot sin vilja,
där hon inte tilläts vara vän med pojken hon älskade och inte fick studera.
 
Men också till det land där jorden har samma färg som saffran,
den ljumma luften känns som en smekning och där något väntar som hon är
tvungen att göra upp med.

Saffransköket är Yasmin Crowthers vidunderligt poetiska och fängslande
debutroman om hur starkt grepp barndomslandet har om en människa även
om den tiden i livet inte var enbart lycklig.

En underbar roman, tack bästaste Systeryster för tipset,
- jag älskar boken och ger den helt klart en 5:a av 5 möjliga