av Joyce Carol



I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA,
på flykt undan nazisterna.
Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som
dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare.
Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och
allt slutar i en våldsam tragedi.
Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet,
får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en
misshandlande man.
Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och hela tiden med
den begåvade sonens bästa för ögonen tar hon sig fram genom efterkrigstidens Amerika.

Dödgrävarens dotter är tillägnad Joyce Carol Oates farmor och denna storslagna,
djupt gripande episka roman om en utsatt kvinnas sökande efter en ny identitet
och hennes kamp för ett bättre liv bygger delvis på farmoderns dramatiska levnadsöde.
Oates farmor Blanche betydde mycket för henne -
det var hon som en gång gav henne "Alice i Underlandet",
hon som köpte en skrivmaskin till tonåriga Joyce och uppmuntrade henne att skriva.
Boken har fått lysande recensioner och nominerats till National Book Critics Circle Award.

Boken skildrar en familjs hemska historia,
och jag blir rent ut sagt lite äcklad av skildringarna, - och de vidriga personligheterna!
Inte ens huvudpersonen framstår som speciellt trevlig och minst av allt fräsch...
Betyget blir 3,5 av 5 möjliga