gick ganska bra tycker jag...
Trots allt är jag mycket nöjd med beslutet att inte byta
till den nya privata hälsocentralen...
Min "gamla" vanliga central ligger på ca 5 minuters
promenadavstånd, och det är ju en fördel i sig...
OK, man kan få vänta någon/några veckor för att komma
till sin rätta läkare, akuttider finns oftast samma dag,
men då får du för dig en okänd läkare, och bara en pyttetid...
Då väntar jag hellre!
När "min" doktar kommer kutandes i korridoren
för att hämta sin patient i väntrummet,
då kan man bara inte ta miste vem som är på väg!
Han är kanske 160 kort lång och med en vikt på kanske 50 kg.
Lätt och snabb som en gasell!
(ser ut som en liten buspojke, men är runt 35 år)
Swisch swisch låter det, och den vita rocken fladdrar!
Väl inne på hans rum slår vi oss ner,
och han slår om tempot totalt...
- Han har hur mycket tid som helst!
Idag var jag inne hos honom i 1½ timme,
först gick vi muntligt igenom hur min värk har utvecklats
sedan i somras, och efter det blev det en kroppslig besiktning,
- attans vad han kan plågas den jäkeln!
(jag varnade honom att han var farligt nära åka på stryk...)
Som avslutning blev det ett besök på labb, de tog 6-7 rör blod,
svaret skulle dröja ca 3 veckor...
André (som läkaren heter) har några idéer och tankar om olika
reumatiska sjukdomar som kan ha tillkommit, och förvärrat min värk,
ytterligare försvagat musklerna och minskat uthålligheten...
(något ovanliga reumatiska varianter sa han... undrar om jag måste googla...)
Eftersom temporalis arteriken och polymyalgin inte har något
skov nu slipper jag börja med cortisonet i det här läget iallafall...
Det tackar jag speciellt för!
Nu är det bara att vänta på att han får provsvaren och tar kontakt
med mig på det ena eller andra sättet. Mail, telefon, besök eller brev?!
resulterade inte "klackarna i taket" av glädje precis...
+ 0,6
Ska inte komma med undanflykter,
- men jag vet precis var de hektona finns
och varifrån de kom...
MEN, - jag ger inte upp trots det lilla steget tillbaka!
NY vecka och nya tag!!
För varje hemsida, blogg eller mikroblogg med ett inlägg
med en unik länk hit skänker försäkringsbolaget Chartis 10 kr
till Rosa Bandet.
Hjälp oss att nå målet att skänka 25 000 kr till Rosa Bandet!
Kom igen nu alla bloggare!
Släng upp en sån här länk med bild så samlar vi in pengar till
Rosa Bandet!
(klicka på länken, gå in på "stöd rosa bandet" för att hämta din personliga kod)
genom att vila hela låånga dagen...
(och då menar jag verkligen vila, legat och läst, sovit...)
inför familjemiddagen hos mamma idag.
Eftersom vi skulle bli ganska många
hade mamsen lånat samlingslokalen där hon bor.
God mat och dryck hade planerats...
Och äntligen skulle jag få träffa Systeryster och hennes man,
(som jag inte träffat sedan juni, då vi sågs på Gotland)
mina döttrar med familjer, Snusmumriken, morbror och moster...
Alla var vi bjudna på middag hos mamma.
Och så sitter jag där vid middagsbordet,
med stormvärk i precis hela djävla kroppen!
En 8,5 på smärtskalan!
Och då fungerar jag inte alls...
Försöker lyssna, - men kan inte ens försöka prata ordentligt.
Kan inte hjälpa till med någonting.
Kan inte skratta, knappt ens le...
Känner mig som en stor idiot.
Och är rädd att någon ska tro att jag är sur och lat.
För jag förklarar ju mig naturligtvis inte!
(men åtminstone ungarna ser på mig hur det är fatt, - det vet jag)
All energi går åt till att försöka bemästra smärtan,
vilket är lönlöst...
Det går bara inte!
Besviken fick jag bryta upp först av alla...
Och väl hemma i sängen tog jag 6 st citodon,
men ännu har de inte vunnit över värken!
Kapat smärtan något, visst, men den styr mig fortfarande.
Vad trött jag blir på den här skiten!!
Nåväl, imorgon är det en ny dag!
Men då har Systeryster åkt hem igen... :-(
och mötet på Viktväktarna missade jag tyvärr den här veckan...
(ska inte bli någon vana, - resultatet blir bättre om man närvarar)!
Enligt vågen här hemma har jag iallafall tappat ytterligare
ca 1 kg under veckan!
Jag tycker det går väldigt enkelt att följa programmet.
Får ju äta av precis allt!
Bara inte obegränsat...
Det gör det enkelt även när man t ex är bortbjuden.
De 29 ProPoints jag ska äta varje dag räcker mycket bra.
Och de extra 49/v jag kan använda för t ex fest eller vardagslyx,
har jag knappt rört alls under de här veckorna...
Eftersom "riktig" mat kostar minst ProPoints,
- och håller mig mätt längst,
gör det sig själv att jag prioriterar just mat...
Kyckling och lax t ex är bra och Pointsbilligt,
grönsaker och rotfrukter kostar inga Points alls,
så det kan jag flunsa ordentligt med.
Frukt är fritt i "lagoma" mängder, ca 3/dag.
Godis, kakor och glass kostar däremot många Points,
och gör att jag helst avstår.
Känns som en metod jag kan leva med!
Efter att fått en uppfattning om vad normalstora
portioner är behöver jag heller inte hålla på att väga
och mäta maten.
Det är så himla enkelt egentligen!
Och mitt stora sötsug har försvunnit!
Första veckan - 0,4
Andra veckan - 2,3
Tredje veckan (prel) - 1,0
varnas!
Orkar ni inte med att höra gnäll ska ni hoppa över inlägget!
(eller svordomar för den delen...)
För här ska det banne mig gnällas!
(och sväras...)
Jag är bara sååå jävla förbannad!
För satan i gatan vad kroppen bråkar med mig...
Värk har jag ju alltid, 24 tim/dygn 7 dygn/veckan,
men nu slår skiten alla rekord i styrka!
Alltså allvar,
klarar knappt av att skala en banan,
lyfta en tillbringare med vatten går inte,
jag väljer vilken stekpanna jag ska använda,
för jag orkar nästan inte hanterar de lättaste,
- inte ens med båda händerna.
Det går knappt att klä på eller av sig.
Tröjor man ska trä över huvudet går bort.
Får inte upp armarna så jag klarar det utan svår smärta.
Med betoning på svår...
Tvätta håret är ett litet helvete.
Att klämma ur schampo och duschcreme ur flaskor likaså.
Kan inte lyfta ner ett glas eller en tallrik från skåpet utan att det
känns som om jag ska tuppa av av smärtan.
Jag klarade knappt av att torka av laptopsskärmen för att det var
för högt för armarna...
Och nu har jag bara berättat om armarna!
Likadant med resten av kropphelvetet!
Börjar bli jäääävligt less!
Inte så länge (allt är relativt...) sedan jag kunde bära 3 stora
tallrikar med mat i vänster hand, och samtidigt 2 till med höger.
Eller en bricka fullastad med öl i stora glas med vänster näve,
samtidigt som jag torkade av bord med höger.
Ölbackar hivade jag utan problem ut och in ur kylar.
Haa! Fnys!
Nu skulle jag väl knappt orka bära ut notorna...
Och jag skulle definitivt inte orka med krogmiljön,
- inte ens som gäst...
Så där ja, nu har jag gnällt klart,
- för tillfället ;-)
Och jag tycker inte synd om mig!
Jag är bara så ilsk!
(Citodonet hjälper inte längre, oavsett mängden...)
närmre målvikten...
Denna vecka - 2,3 kg!
Och ändå gör jag inget annat än äter och äter...
Men bra mat, någolunda fasta tider och planerade "snedsteg"
Hösten -10 Våren -11
att "ont i magen?! - näää, det har jag aaaldrig..."
Jo pyttsan!
Idag har jag det, - och det med besked!
Kanske är det alla rotfrukter jag petar i mig...
För inte kan det väl vara de få stackars värktabletterna
jag tar någon enstaka gång?! *Host och harkel*
Sååå, just nu är det bara huvudet som inte värker på mig,
för den här s***ns värkande kroppen bultar ju på som vanligt den...
för nyblivna viktväktaren, - 4 hg
Inget världsrekord precis,
men jag är ändå ganska nöjd!
Jag vet att jag inte fuskat något,
och vet att det är stor omställning för min kropp.
Från ingen frukost, knappt någon lunch,
men desto mer kvällsmat...
Till tre planerade måltider och ett par små mellanmål!
Ser med spänning fram emot nästa onsdagsvägning!
Har nyss kommit hem från min lilla utflykt med "tjejerna",
mobila bredbandet funkade inte under resan,
så nu måste jag bara ta en tur runt Bloglandia och se hur alla mår,
återkommer lite senare om hur jag haft det ;-)
och slut, - i både kropp och knopp...
Blir därför bara en kort sammanfattning av dagens inskrivning på VV,
lovar desto utförligare imorgon!
(kanske bjuder på några recept)
Eftersom jag har något av en vision om att mitt nya pigga och smala liv
påbörjats, från och med just dags datum,
tog jag en "liten" promenad till VV-mötet, det blev 13278 steg det...
Jag vet jag borde få till minst 10.000 steg/dag,
men det är inte realistiskt med min sjukdom.
Får ta det under bra dagar och acceptera att jag har andra dagar
då jag mest är sängliggande...
Så är det bara!
Känner mig taggad och riktigt på G inför att börja med Propoints
och allt vad det nu heter!
Fick med mycket material hem, och en kod som jag ska använda
när jag nu ska aktivera min egen sida på nätet.
Men anser alltså mig vara alldeles för trött för att sätta mig in i allt ikväll.
Något jag har hunnit upptäcka är att det är en väldans massa mat man får
stoppa i sig varje dag! Massor! Men bra mat!
Imorgon startar mitt nya hälsosamma liv på riktigt,
med den största förändringen...
Frukost!!
(och det mina vänner brukar brukade jag inte äta)
Min nuvarande vikt då?!
(har inte riktigt nerver ännu att säga det rakt ut, eller vad f*n! Väldigt nära 3-siffrigt)
Om jag säger så här... jag ska gå ner 30 kg har jag tänkt...
(och i förra inlägget visade jag upp skillnaden på just den vikten)!
Kommer naturligtvis dela upp det i realistiska delmål,
med små härliga belöningar!
När jag når mitt första delmål ska jag unna mig ett besök hos bästa frissan i stan!
Sååå himla kort inlägg blev det ju inte, - egentligen... ;-)
bilder... ;-)
Start idag.... Mål....
Aktuell vikt och målvikt återkommer jag med efter inskrivningen
hos Viktväktarna. (ikväll alltså...)
Men så här ser min målbild ut!
- ska jag helt enkelt kasta allt det onyttiga?
Eller, - ska jag passa på att äta upp det idag?! ;-)
Sista chansen liksom...
För från och med imorgon kommer det att bli förändring!
Viktväktarna, - here I come!
(tänker skriva in mig i onsdagsgruppen 16.30)
Någon som hakar på förresten?
Jag tänker alltså väga mig på onsdagar och redovisa
minskningen (för alternativet är inte att tänka på) på bloggen.
Bara att inse, ska jag klara av det här måste jag äta riktig mat,
inga pulverdieter eller andra extrema metoder funkar för mig...
Jag är alldeles för glad i mat!
Bra mat alltså, och promenader, cykelturer och kanske simning...
Välkomna att följa mig på min viktminskningsresa! ;-)
Jag bara vet att någonstans där inne finns den pigga, glada och smala personen!
ganska oväntat faktiskt, och helt oplanerat...
Men faktum kvarstår, jag mår illa precis varendaste
morgon nu för tiden...
Nähänää, nu har jag googlat på graviditet, teorin sprack!
Måste nog få en annan diagnos...
Dels verkar jag faktiskt vara för gammal!
(men enligt Bibeln var Sara över 90 år när hon blev med barn..)!
Dels verkar det nästan som ett krav att ha haft närkontakt
med någon av det andra könet...
(även där finns andra fakta i Bibeln, se bara på Junfru Maria)!
Okey då, illamåendet på morgnarna kanske beror på värktabletterna
jag knaprar på kvällar och nätter?!
Måste kanske försöka hitta andra smärtstillande metoder/hjälpmedel...
Akupuntur funkar, men bara för ett tag, spikmattan likaså,
TNS hjälper inte, inte heller avslappning...
Tips från coachen?! Någon?!
P.S Ganska glad över att jag inte väntar smått, hade jag aldrig orkat med!!
Däremot väntar jag besök av smått ikväll, Stora Bus ska övernatta hos mormor ;-)
och det tål att sägas igen...
Är huvudet dumt får kroppen lida!
i baken kan sätta fart på en låångsam och trög
tant i sina bästa år...
Efter förra inlägget, där jag funderade över om jag
skulle byta hälsocentral eller inte fick jag respons direkt...
Och ibland behövs bara att få svart på vitt vad man egentligen
tänker själv tyst för sig själv...
En push bara så där!
Nu har jag mailat den nya privata hälsocentralen,
fyllt i deras formulär, beskrivit mina besvär...
Återstår bara att se om de tar emot mig som patient alltså!
när jag betalar för helgens vidlyftiga leverne
föds tankarna på läkare vs läkare...
(som vanligt får jag pröjsa med en värk som tangerar en tia på skalan,
och speciellt vidlyftigt har det då inte varit egentligen...)
Ska jag vara nöjd med hälsocentralen som ligger på
tre minuters promenadavstånd?
Där jag har en underbar läkare som känner till min sjukhistorik,
och som vet att det som hjälper mig är smärtstillande
och därför fyller på mitt medicinskkåp regelbundet?
Men där det inte händer så mycket mer heller...
Där man kan få vänta flera veckor på att få träffa sin läkare...
(han är t ex ofta hemma med sjukt barn, och träffa annan läkare får
man endast göra i akutläge, och den läkaren kan/hinner då inte sätta sig in i historiken...)
Eller ska jag lista mig på den nya privata hälsocentralen,
den som redan fått så himla gott rykte?!
Där de ägnar mycket tid åt att komma åt själva problemet,
de som har öppet sju dagar i veckan, även kvällstid
och till och med har drop-in...
Men där jag måste börja från början igen,
med en ny läkarkontakt, komplex sjukdomsbild och märkliga diagnoser...
Hmmmm, goda råd någon?!
alkohol för att bli smålullig en helt vanlig lördagskväll...?!
Inte jag!
Ligger och ser på Mördare Okänd,
härligt vimsipimsig och lite flummig i kolan...
Allmänt avslappnad i både knopp och kropp!
Tack Citodonet, för smärtlindring och en knasig "fylla"...
cykeltur kände jag att det inte alls kändes så motigt som
tidigare i sommar...
Jag har ju haft stora problem med orken,
både fysisk och psykisk,
och oftast nästan kollapsat när jag gjort något speciellt...
Så kändes det inte alls igår!
Har också känt att kläderna inte suttit fullt så tajta
som tidigare...
Fick därför för mig att väga mig imorse,
efter förra överraskningen förväntade jag mig inga storverk...
Men se på f*n, ytterligare minus 3 kg!
Kan inte ta åt mig någon ära för resultatet,
det hela beror nog endast på att jag slutat med cortisonet...
Men jag är ju precis lika glad för det!
Nog för att jag tyckt att kläderna känts lite lösare,
antagit att resåren blivit gammal och uttjänt eller så...
(bara gått omkring i shorts och capri, inte provat jeans eller andra "vanliga"
kläder på ett bra tag...)
Det här är ju bara löjligt!!
Minus 8 (ÅTTA) kilo!!??!!!
Utan att jag gjort några medvetna försök...
Antar det beror på att jag slutat med cortisonet,
och Gudarna ska veta det är välbehövligt med viktminskningen!
Förvånad är bara förnamnet...
inlägg, och dessutom ett till 110% gnälligt inlägg...
Eftersom jag använder bloggen lite som dagbok
kommer nu ett inlägg jag rekommendera er att snabbt scrolla förbi!
För nu jädrans anåda ska jag gnöla!!!
(försöker se ett mönster i förändringarna, därför skriver jag nu ner läget...)
Märker tydligt att jag har blivit så mycket sämre nu i kroppen.
Svagare, tröttare och allmänt jävla risig...
Tar ett bra tag på morgonen innan jag ens kommer ur sängen,
och det första jag gör är att ta några värktabletter ur burkarna
som står beredda på nattygsbordet...
(Har äntligen lärt mig att undvika boka in tider på förmiddagar,
läkare, frissan och tandläkare får vackert hitta sena tider för mig ;-)
Smärtan är besvärligare än på länge, men fortfarande håller sig yrseln
i schack... Tack & lov!
Får med svårighet upp armarna för att t ex borsta håret.
Kan knappt ta på/av mig en tröja som jag måste dra över huvudet.
Orkar ibland knappt öppna porten till trapphuset, bära kassarna från
affären ställer till med problem. Osv osv osv...
(Att bära Lilla Bus går utmärkt, om jag bara bär i midjehöjd, tack och lov)!!!
Jag som alltid varit stark inser att jag numera är svag som en... krasslig mygga?!
Orsakerna till att jag blivit sämre kan vara att jag nu slutat med cortisonet,
eller kanske är det värmen?! Eller en kombination?!
Träffade häromveckan en man som frågade om det var jag som hade
temporalisarterik /PMR, han hade själv fått diagnoserna för ca 4 år sedan.
Och för honom fungerade det inte alls att sluta med medicineringen...
Hoppas det inte är så för mig!! Cortison/cellgift är ju ingen höjdare
som vardagsmat ;-(
Men jag vet att återfall är vanliga, sååååå suck!!
Lär ju ringa min läkare på måndag iallafall, för så här vill jag ju inte må...
SHIT!!!!!!!!
