genom att vila hela låånga dagen...
(och då menar jag verkligen vila, legat och läst, sovit...)
inför familjemiddagen hos mamma idag.

Eftersom vi skulle bli ganska många
hade mamsen lånat samlingslokalen där hon bor.
God mat och dryck hade planerats...

Och äntligen skulle jag få träffa Systeryster och hennes man,
(som jag inte träffat sedan juni, då vi sågs på Gotland)
mina döttrar med familjer, Snusmumriken, morbror och moster...
Alla var vi bjudna på middag hos mamma.

Och så sitter jag där vid middagsbordet,
med stormvärk i precis hela djävla kroppen!
En 8,5 på smärtskalan!
Och då fungerar jag inte alls...
Försöker lyssna, - men kan inte ens försöka prata ordentligt.   
Kan inte hjälpa till med någonting.
Kan inte skratta, knappt ens le...
Känner mig som en stor idiot.
Och är rädd att någon ska tro att jag är sur och lat.
För jag förklarar ju mig naturligtvis inte!
(men åtminstone ungarna ser på mig hur det är fatt, - det vet jag)

All energi går åt till att försöka bemästra smärtan,
vilket är lönlöst...
Det går bara inte!  


Besviken fick jag bryta upp först av alla...
Och väl hemma i sängen tog jag 6 st citodon,
men ännu har de inte vunnit över värken!
Kapat smärtan något, visst, men den styr mig fortfarande.

Vad trött jag blir på den här skiten!!


Nåväl, imorgon är det en ny dag!
Men då har Systeryster åkt hem igen...  :-(