om alla varianter av
baconhosta, grissnuva, svinflunsa osv.
- en väns anhöriga har drabbats på "riktigt"
och idag transporterats med ambulanshelikoptrar
till större sjukhus!
Nu är den alltså här, den omtalade influensan!!!
repade mod idag...
vaccinerade mig!!!
är att det nu är dags för flunsasprutan...
och jag som lider av
sprutskräck
vaccination mot den nya influensan!
Enligt annons i dagstidning börjar stickandet på torsdag för riskgrupper
(vilka jag tydligen tillhör)
Blir väl till att köa, men det gör inget...
då hinner jag GRUVA mig ännu mer...
får man egentligen sendrag!?
Brukar i vanliga fall inte ha det, men nu ett tag har mina händer och fötter blivit som klor flera gånger/dag.
Och nyss hade jag ett häftigt "anfall" i ett ben! I nästan 30 minuter, och f-n va ont det gjorde!!!
Vad jag förstår finns flera teorier om orsaken, att man druckit för lite, brist på någon mineral eller vitamin osv..
Att ställa sig på benet, eller dra i fingrar hjälper inte ett smack! Fy för den lede!!
(Stackar S som ringde mig precis när det "slog" till, hoppas du inte fick en liten chock!?)
eftersom jag dragit ner på Citodon... från ca 6 st/dygn... till 2 st!
Har nu klarat en vecka med den mindre dosen, - och det går ganska bra! Över förväntan!
i skrivandet, - OCH till stor del även i läsandet av bloggar...
återkommer när jag inte mår så här... 
Fyyyy, vaaaa less jag är på att vara sjuuuuk!!!
Update: tror jag börjat grymta nu...
gör att jag inte orkar NÅGONTING!
Hostar, nyser, snyter mig, ont i halsen, ont i skallen, ont i öronen..
En riktig höstförkylning helt enkelt, - skyller på de små giftpilarna/barnbarnen
Update:
har ännu inte börjat grymta...
börjar varje år i april att "nya läkarintyg och ansökningar ska in snarast för att hinna bli klar i tid till första september".
Så har det varit varje år de senaste åtta åren, då jag blev sjuk. Även i år givetvis, och alla papper är sedan början av maj inlämnade. Inga problem!
Min handläggare hör av sig regelbundet och berättar hur det går och han gnor nog på, begär förtur i beslutskön osv.. Enligt honom är allt klart, jag ska få sjukersättning fram till ålderspensionen.
Men, - men och åter - men...
En tjänsteman ska signera beslutet, så att jag kan få min pengar, och så jag kan meddela min arbetsgivare vad de kan förvänta sig, "mormormu kommer förmodligen inte tillbaks till jobbet".
Var den tjänstemannen är vete katten. För nu är vi i mitten av september, inget skriftligt beslut, inga pengar.. Likadant vareviga år!
Imorgon ska jag ringa igen, de ska inte ha en chans att glömma bort mig!
hur var det nu... 70% av imunförsvaret?!
Hur som helst, tar mig ett "hutt" varje morgon sedan en vecka tillbaka, får väl se om det funkar!?
Besöket hos läkaren gick jättebra, alla prover, tester, röntgen var bra.
Har nu fortsatt nedtrappningsschema av kortisonet, om drygt 1 år är jag fri från eländet, - om allt går vägen..
Nya prover ska tas 1 gång/månad. Tur jag har nära till både Vårdcentral, Apotek & sjukhus!
Läkaren sa dessutom att jag ABSOLUT ska vaccinera mig mot Nya Influensan!
Sååå, nu vet jag iallafall hur jag ska göra...
Efter att ha svullat ("ursäkten" är stort intag av Kortison...) ordentligt i ett par månader,
(- eller varför inte erkänna, vikten har ökat en hel del de senaste 8 åren...)
har jag nu kommit till ett viktigt vägskäl
Ska jag fortsätta åt samma håll? Eller ska jag äntligen ta ansvar för min framtid & hälsa!?
Och jag har bestämt mig!!!!
Det ska bli roligare att väga sig! (Eller iallafall mindre traumatiskt)! Någon sylfid lär jag inte bli!
Jag har de senaste 3 veckorna cyklat ungefär 1mil/dag, bra i och för sig, men det kommer inte att ge någon viktminskning att tala om!
Från och med idag ska 
stegen räknas, 10.000/dag, MINST! 
Dessutom ska det dras in på bröd och socker, speciellt det först nämnda mår jag dessutom pyton av!
Bra mat helt enkelt!! (Som självbo har jag alla möjligheter att styra mina måltider)!
Det MÅSTE bli ett slut på att må som en övergödd soffpotatis! NU!!!! GENAST!!!
Röra sig mer är ett absolut måste!! Och tyvärr är det väl ungefär så här det kommer att se ut nu i början... men skam den som ger sig!!
Någon som hakar på!?
(kommer inte bli någon fanatiker, ska röra mig mer, äta mindre portioner och göra bättre val)
Fortsättning följer............................................................................................................................
Höll på att glömma det viktigaste inför morgondagen!!
(möjligtvis kallas det förträngning..)
Ska ju på 
kl 8.30! 
Och från och med 00.00 är det slut på intag av mat och dryck (ska väl gå ganska bra, men törstig kommer jag att bli)!
Jag ska inte heller gå på toa de sista 4 timmarna innan provtagningen. (det kommer bli problem vill jag lova)!
Inte någon alkohol senaste dygnet (inget som helst problem), inget nicotin (inte heller något problem)!
Ska passa på att besöka Apotekt också imorgon, har frikort på medicin, och dte är lika bra fylla på förrådet.. snål/ekonomisk som jag är ;-)
Ont krut förgås inte såå lätt,
jag börjar vakna till liv igen,
och ska nu ägna kvällen till att läsa i era bloggar, se på TV och "bara vara"
i princip bara sovit.. ätit en smörgås emellanåt, toabesök.. men en enorm trötthet har golvat mig..
Nu ska jag iallafall ducha och klä mig, håll gärna en tumme för att jag orkar vara uppe ett tag !
(antar det är medicinerna som är orsaken)
jag har INTE bakat idag, - inte ännu iallafall..
Men jag har handlat hem allt, -så om det inte bakas inte ikväll så ska det ske imorgon!
Jag var på apoteket och hämtade två påsar med pillerburkar imorse, har nu börjat trappa ner kortisonet, ifrån 50 mg/dag till 40 mg.
Ska minska med några mg enligt ett strikt schema. Att bli helt "ren" ska ta något år! (?)
P g a risker för olika biverkningar ska det ätas piller mot ditten, och andra piller mot datten.
En hel vetenskap.
En tablett ska jag t ex ta en gång/veckan. Hur ska jag komma ihåg det?! Ska jag behöva köpa en doseringsdosa!? Jag skriver upp det i filofaxen istället , det låter lite modernare.. Inte såå mycket tantvarning!
Hur som helst, jag har ont i huvud, och dåligt balanssinne i dag, så jag skyller det ogjorda kakbaket på medicineringen.. (det är sååå praktiskt att ha något konkret att skylla på när latmasken slår till)!
Vem kan ifrågasätta det?! Hahaha! Någon fördel av dj-skapet ska jag väl ändå få ha?!
Jag lovar ha goda bakverk redo vid ev besök, (annars slänger jag väl i nödfall fram Hemköps Fullkornsskorpor. De är jättegoda)!
Bekännelse!!!!
Har EN riktig rädsla - SPRUTOR!!!
Nålar är helt OK, jag kan tömmas på rör efter rör av blod, ( - och jag äääär SVÅRSTUCKEN,) det gör mig ingenting, kan skämta, smånynna , trösta den stackare som försöker hitta rätt "ta det inte personligt, jag är sååå svår att sticka, prova igen du"! Jag kan t o m somna medan jag blir båare och blåare i armveck, på händer eller t o m på fötterna, syns det en åder någonstans så provas det... Nje ma problema!
MEN, - visa mig en skymt av en spruta!? Flippar ur totalt!
Kutat runt skrikandes på Hälsocentraler och sjukhus som om jag vore riktigt riktigt galen!! Tårarna sprutar (!)
Kan inte ens se en injektion på TV utan samma effekt.. ja ja, jag vet det är HELGALET!
Any way, har nu börjat arbeta upp rädslan inför höstens massstick mot "fläsksjukan"... "ska jag, ska jag inte"?!
En släng av svininfluensa kan väl inte vara sååå allvarligt?!
Vad jag inte visste var att ÖDET hade mer elände i bakfickan... DIABETES! Nu vet jag ännu inte om det blir insulin, och kanske kanske kan det bli tablettform?! Please!!??
Men fatta vad det gör med min nattsömn?! Jag är fullständigt skräckslagen! Redan!
Till saken hör att jag regelbundet följer mitt barnbarn E till barnkliniken där hon utan att blinka får sina sprutor (TVÅ stycken vid varje tillfälle), mormor sitter på pallen och försöker drömma sig lååångt bort. Berömmer E som är så duktig, hon som tycker vi har en trevlig utflykt, bli hämtad på skolan, äta middag och umgås med mormor, - och ta sprutorna! Piece of cake!
Hahaha!! Hon skulle bara höra hur mormors hjärta bankar febrilt! Svetten dryper och andningen upphör..
Och jag är helt övertygad att sköterskan och läkaren ser igenom mitt lugna (?) yttre, rakt in i fasans inre...
Och det här var ju dumt att skriva om nu, jag ska ju släcka lampan för att passa John Blund..
Diabetesen var tillfällig p g a all kortison!
Dagens läkarbesök gjorde mig konstigt nog lugnare är på länge!
Min underbare doktor förklarade att mina nya åkommor nu hålls i schack med hjälp av de stora doserna mediciner, och att det är nödvändigt att göra så under ett akut och intensivt skede, men att mängderna av piller ska trappas ned ganska snart.
Att jag upplever jag blir sämre och sämre för var dag beror alltså på biverkningar, och de kommer att försvinna i samma takt som minskning av pillerintaget! Sänkan har sjunkit ifrån sina 240 till "nästan" normalt, så allt går enligt planerna..
Doserna av kortison skulle kunna "klubba en oxe", så jag ska vara glad jag ändå fungerar hjälpligt under tiden sa min doktor AW...
Och blir det till att börja med insulin kommer det ytterligare förbättra mitt mående.
För några veckor sedan skulle allt detta låtit som skit, nu är jag bara tacksam!
Jag kommer må bättre!!
Och det första jag ska göra dåååå??! ... åka på 
Har nyligen fått en diagnos som för mig var helt okänd, - har googlat, och visst, det står massor!
Men tänk om det finns någon därute som har erfarenhet av Temporalisarterik, och som vill dela med sig av sina erfarenheter?!
Än så länge har jag bara fått göra en biopsi (väntar på svar), och proppats full (känns det som iallafall) av Kortison.
Vid samma tillfälle konstaterades att jag har olika bakterier i blodet, har inte fattat om det hela hänger ihop. Och p g a de höga doserna Kortison har blodsockret stigit, från det normala 4-5 till nu oftast 11-16..
Känns jättetråkigt, för efter nästan 8 års sjukersättning började jag vid årsskiftet arbeta 25%, och tänkte öka till 50% nu efter sommaren. I mina planer fanns heltidsarbete inom närmsta året,,
Nu blev det ett stort steg bakåt istället, och ansökan är inlämnad till Försäkringskassan om hel sjukersättning igen..
Jag hade verkligen sett fram emot att jobba istället för detta "pensionärliv", men är det något livet har lärt en så är det att det inte alltid blir som man tänkt sig...
Nåväl, - jag får förhoppningsvis lite mer tid och energi över till familj och vänner istället!!
"DET ÄR INTE HUR MAN HAR DET, UTAN HUR MAN TAR DET"!
Är såå trött, - men verkar helt kört att somna..., och så här har det ju varit några veckor nu. Slumrar till korta stunder, men låångt ifrån tillräckligt!
Jag blir speedad av Kortisonet och av högt blodsocker, blir trött av antibiotikan och Citodonet. Helt knas i kropp & knopp!
Det är fördelar och nackdelar med det mesta, jag slipper ju värk och andra besvärligheter, men ack, - om jag bara fick sova lite lite lite.. eller ännu hellre... länge länge..
Imorgon ska jag iallafall till farbror doktorn, få provsvar, försöka ställa in medicindoserna och få ordning på tillvaron!
