Jag kan inte frigöra mig riktigt ifrån sorgen över all förlorad tid,
dyrbar tid som jag inte kunde ägna mig fullt ut att fylla med meningsfullt innehåll,
utan som blev till stor del bortkastad , - till ingen glädje.

Skuldkänslor och grämelse över det kommer följa mig under resten av vägen genom livet.

Ibland märks det inte.

Ibland uppblossande och plågsamt.

Försöker lära mig att utnyttja erfarenheterna till att växa som människa!