mormormu

var det då dags för lilla A:s dop




Det blev en vacker och mysig dag,
först i kyrkan med vår "egna" Kyrkoherde.
Och det blev en varm och personlig högtid!

Prästen verkade nära att pussa A på kinden ett par gånger,
speciellt då hon tittade stort på honom med ett leende!
(och fingrade på hans vackra ljusa klädsel med stort intresse)

 A tog hela cermonin med lugn och ro,
verkade mest förvånad över "lokalen",
och över att hela familjen satt där och tittade...
Och över all fotografering efteråt!

Efteråt var vi bjudna på middag och doptårta hemma hos den nydöpta tösen.
(vi bjöds på smarrig Risonisallad och grillade kycklingspett.
Till kaffet en fantastiskt god marängtårta med hallon och grädde)

Allt var verkligen absolut hellyckat,
vi var 19 personer, trots att det bara var familjen...
(ett tag fanns planer på att bjuda alla vänner och släktingar,
då hade vi nog blivit 70-talet gäster, skönt med den mindre tillställningen tycker ju jag...)

Härligt att få ännu ett tillfälle och tid att umgås!
Ungarna lekte och hann även med några mindre upptåg!
Även den här dagen bjöd på kommentarer att skriva i deras böcker...



Naturligtvis kom det riktigt surt efter,
men det är det absolut värt!!
Jag fick så klart sån in i bängens värk!
När jag kom hem knaprade jag i mig Citodon,
smorde in mig med Biofrezze...
Inget av det hjälpte det minsta lilla!
Lade mig under täcket,
tittade på teve och jämrade mig.
Idag är det något bättre, men visst finns det "sviter" kvar...
Så det får bli en lugn hemmadag,
ska iallafall börja med en promenad till mamma och äta en sen lunch med henne,
men efter det blir det sängläge!
Imorgon är det bra!