hjälper det alltid att träffa någon av ungarna...

Vips är depperiet över!

Stora Bus gjorde som sagt sällskap med mig till kyrkogården,
vi skulle sätta en bukett rosor på min mormors grav
eftersom hon idag skulle blivit 104 år, - om hon levat...

Jag konstaterade för Buset att det var tråkigt att hon
aldrig fick träffa min mormor, och att jag var övertygad
om att de verkligen skulle gillat varandra...

Då tar gulliga Bus mig i handen, trycker till och säger;
bättre mormor än vad Buset själv har kan man inte önska!
Kärlek!!

Vi tog även med en rosenbukett till min pappa i minneslunden,
honom minns Buset väl, och hon tyckte det var så synd om honom
som inte fick vara med oss idag!
Ca 1 miljard existensiella frågor var jag tvungen att besvara...
Vetgirig är bara förnamnet!





Vi passade på att undersöka kyrkoruinen från 1100-talet lite extra,
funderade över hur det sett ut tidigare och vad runskrifterna berättade...
OCH hur en övergiven snusdosa kunnat hamna där...