mormormu

"En liten flicka dör i ett land långt borta.
Vad angår det oss?
Vad kommer det oss vid?
I synnerhet om det gått mer än två decennier sedan det hände.
Hon hette Rosario Baluyot.
Jag mötte henne aldrig, ändå följer hon mig ständigt.
Det händer att jag drömmer att hon inte alls är död,
att hon har fått växa sig vuxen och vacker.
I andra drömmar är hon den hon verkligen blev:
en mager unge med gatubarnets torra hud och hårda händer,
en liten flicka med undernäringens svarta streck ristade i ansiktet,
ett döende barn med tovigt hår och vilda ögon.
Då går hon bakom min rygg - inte bara i drömmen utan också om dagarna
- och viskar sina frågor:
Vad var det för värld jag föddes till?
Vad är det att vara människa om det som hände mig får lov att hända?"
Majgull Axelsson

Rosario var bara 11 år när hon dog den 20:e maj 1987.
Hon var gatubarn i Olongapo i Filippinerna,
och föll offer för sexturismens hänsynslösa utnyttjande av barn.
Hennes död var resultatet av en österrikisk läkares sexuella övergrepp.
Majgull Axelsson har rekonstruerat Rosarios korta liv,
vilket hon på ett levande och insiktsfullt sätt beskriver i denna dokumentära roman.
Boken utkom första gången 1989 och är sedan dess ständigt aktuell.

Jag har läst den här starka boken flera gånger, 
varit tvungen lägga undan den en stund mitt i
läsandet för att hämta igen mig något...
Det gör så ont att läsa, hur ont ska det då inte göra att tvingas uppleva?!

Som alla Majgull Axelssons böcker är den fantastiskt bra,
men otroligt smärtsam, och tyvärr en sanning...

Av mig blir betyget 5 av 5 möjliga