svaret är oändligt många,
- och filmen vill jag ge oändligt många +

Trots att jag hört allt om hur Glada Hudik Teatern startade,
minns turerna mellan kommunen, föräldrarna och Pär Johansson,
och trots att jag varit på flera på deras föreställningar
så bara älskade jag filmen när jag idag såg den på bio!

Biosalongen var proppfylld, både vuxna och barn,
och brevid mig satt två tjejer i yngre tonåren.
Jag hörde deras kommentarer, hur de tyckte skådespelarna var coola osv.
Undrar om de reagerat så även innan den här, och andra liknande grupper,
visat att vi alla är människor, oavsett ev handikapp, med känslor och drömmar!

En film som berör, man både skrattar och gråter!
(att de tillägnat filmen till deras medlem som avled när de skulle framträda i Stockholm
första (?) gången gjorde att tårarna strömmade hejdlöst, och det skäms jag inte för...)