mormormu

Hon hörde en mygga någonstans i rummet, men den kunde finnas i hennes huvud.
Två dagar efter olyckan hade hon hört ett brusande ljud och det hade funnits
kvar sedan dess.
Läkaren hade förklarat att tinnitus kunde utlösas efter en stark sinnesrörelse.
Hon hade ätit Efexor och Mirtazapin i fem månader nu men bruset hade inte försvunnit.
Stormen fanns kvar i henne.
Det var en påminnelse.
När pojken i sängen öppnade sina ögon skulle stormen lösas upp.

Ann och Johan Nedergård sitter vid sin snart elvaårige sons sjuksäng.
Andreas har legat i koma i flera månader sedan han fått ett träd över
sig efter den stora stormen.

Med stor medkänsla och på ett starkt och mångbottnat språk skildras hur
Johan och Ann lever i chock och desperation, men också med ett hopp.
Hur ska de kunna fortsätta med sina liv?
Kommer det att vara något mer än en semester från döden?
Och den största frågan kommer Andreas att återvända till dem?
Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem är en roman om kärlekens
villkor under den största påfrestning två personer kan utsättas för.

Romanen är olik de andra böcker jag läst av Edwarson, - deckarna om kommisarie Winter.
Den här är en tragisk och sorglig berättelse, men ändå inte alls tung att läsa.

Betyget blir 3,5 av 5 möjliga