mormormu

om helgen med barnbarnen...
(och de stannade inte hela helgen, bara ett dygn, - knappt)
Om det är jobbigt att ha dem hos mig alla fyra osv...?

Visst, ska inte sticka under stol med att jag blir rejält trött,
men det är det absolut värt!
Vill inte missa ett endaste tillfälle att umgås med dem!
(det var dessutom självvalt, det behövdes ingen barnvakt eller så,
jag bara vill ha dem för mig själv en stund, - och de ville vara med mig sa de...) ;-)

För även om min kropp knorrar och värker lite extra efteråt,
(den knorrar och värker ändå, även om jag skulle ligga platt hela tiden, men OK, lite extra blir det...)
och även om jag alltså måste tillbringa både en och två dagar i fullständig vila efteråt,
så får jag så otroligt mycket energipåfyllnad av de här busarna!
(se där ja,  jag sitter och ler till och med nu när jag skriver om det...)
Att bli fullkomligt överöst med kramar och pussar,
att få lyssna på deras funderingar,
såväl stora som små tankar,
att få medla när det hettar till emellan dem...
Att få en massa goa kärleksföklaringar,
att få svara på frågor om allt mellan himmel och jord...
Allt detta gör mig lycklig ända in i hjärtroten!
Och det sitter i sååå länge  ;-)

Nu ska det också erkännas att de här ungarna vet så väl vad mormor kan och inte kan,
vet att man inte kan klänga på henne hur som helst,
att man måste hjälpa till med att plocka ihop och sånt...
Dessutom är det här ganska kvällströtta små frön,
vid 20-tiden blir det tyst
(nåja, lite fnitter och småprat blir det allt ett tag till bland de tre yngsta)
och även jag kan sätta mig på hela ryggen för att vila.
Sockerböna har vid det har laget slagit läger vid datorn och teven...
(men när de yngsta tystnat får Sockerböna och jag tid själva för att samtala,
- om lite mer om både tonåriga och vuxna saker)...)
Barnen gillar också, - som jag, att ta det ganska lugnt på morgonen,
såå, kort sagt, det fungerar väldigt bra egentligen!

I vardagsrummet har jag en bäddsoffa vars bäddbredd är 140 cm,
där var det tänkt att de tre minsta skulle sova...



Men se där ja, den hade den minsta lagt beslag på...
Nåja, jag hade ju även bäddat en extra säng, också den på 140 cm!



Men, - där var det ju helt tomt...!?



I bäddsoffan hamnade så Sockerböna, sent omsider!
Var kan de nu hålla hus, - de övriga tre gofisarna...?!



JO!
I mormors 120 cm:s säng!
Och där låg alltså även jag...
Men finns det hjärterum finns det stjärterum  ;-)