mormormu

av Jussi Adler-Olsen

På polisstationen i Wick, långt borta i Skottland,
stod en grön, repad flaska i fönsterkarmen under lång, lång tid.
Den var liten.
Ingen tog någon notis om den.
Ingen märkte brevet inuti.
Därför undrade ingen vad de halvt utplånade bokstäverna HJÄLP kunde betyda.

När kriminalinspektör Carl Mørck på omvägar får den gamla flaskposten i sina händer,
tror han först att det nästan utplånade nödropet är resultatet av ett grovt pojkstreck.
Men efterhand som han och hans assistent Assad lyckas avkoda mer och mer av brevet,
inser de att två pojkar förts bort någon gång på nittiotalet och att flaskposten är det
enda livstecken man fått från dem sedan dess.
Men vilka är pojkarna?
Varför har deras föräldrar aldrig anmält dem som saknade?
Och vad hände med pojkarna?

Carl och Assad dras längre och längre in i en beräknande och känslokall kidnappares nät,
och plötsligt går det upp för dem att tiden håller på att rinna ut.
Även om många år har gått är kidnapparen fortfarande aktiv.
Mardrömmen tar aldrig slut.
Adlibris

Detta är den tredje boken om avdelning Q, cold case avdelningen inom Köpenhamnspolisen. 
Och banne mig, det är nog också den allra bästa,
vilket inte säger lite, för de första två,
Kvinnan i rummet och Fasanjägarna var ju så otroligt spännande och bra!
Och den här var alltså om möjligt ännu mer spännande, med ännu bättre historia
och de spännande karaktärerna med sin råa hjärtliga jargong kan man inte annat än älska!
Hoppas snart få träffa Carl Mörck, Assad och Rose igen i ännu en spännande jakt...
Betyget blir från mig en 5:a av 5 möjliga