mormormu

Boktips, matrecept, barn och barnbarn, hälsa vs ohälsa.. Kort sagt, - en salig blandning

Likt frågan om hönan och ägget...

Kategori: Funderingar

ställde Marie Louise idag en tänkvärd och något svårlöst fråga...
En väldigt vikt(!)ig fråga!

"Mår jag dåligt för att jag är överviktig,
- eller är jag överviktig för att jag mår dåligt"?

Hennes inlägg startade mina funderingar,
- hur är det för mig egentligen...?

Jag tror att jag blev överviktig på grund av att jag mådde dåligt,
(låter som dåliga ursäkter och undanflykter, - men mediciner HAR spelat en viss roll också...)
men tror också att min övervikt fått mig att må allmänt sämre...

Tröstätande, oföretagsamhet och att inte gilla sig själv förbättrar ju inte situationen precis...

Jag vet att jag under de perioder jag mått bra,
både fysiskt och psykiskt,
haft en hälsosam och normal vikt.
Beror det på att jag när jag mått bra varit mer aktiv fysiskt,
och haft ett sundare förhållande till mat?
Eller... är det för att jag haft en sund vikt som jag mått bra,
såväl fysiskt som psykiskt...?

Just nu går min vikt åt "rätt" håll,
och rätt håll för mig är alltså att minska i vikt!
Jag vet att för andra kan problemet vara det motsatta...
Att dras med undervikt är inte heller hälsosamt

Jag känner att Marie Louise är något på spåren med sin fråga,
jag tar den med mig och kommer att vara uppmärksam på mitt beteende...

Kommentarer

  • Marie-Louise säger:

    Jag har också försökt svara på min egna fråga i ett nytt inlägg. Och ja för min del började nog övervikten med att den reumatiska värken bröt ut vilket gjorde att jag inte orkade röra på mig som förut. Kram

    2011-09-08 | 15:01:46
    Bloggadress: http://madredetres.blogg.se/
  • mammakero säger:

    Visst är det så att man samlar på sej övervikt för att man mår dåligt. Stress, långvarig stress, är ju en av de vanligaste viktökarna.

    Det är nog inte det ena som ger det andra. Jag tror det är en blandning av många faktorer; stress, medicin och psykisk obalans.

    2011-09-08 | 18:28:09
    Bloggadress: http://mammakero.blogg.se/
  • Stattinskan säger:

    Jag tror det är mer invecklat än så ... Jag tror dessutom att både arv/gener och ålder spelar in. Tristress är en annan faktor som vi inte alla gånger är medveten om. Själv har jag varit underviktig i hela mitt liv. När jag kom i klimakteriet fick jag helt plötsligt "stolt som en tupp" bröst och kvinnliga former - men när mensen upphörde fick jag mer kvinnliga former än vad mina ledsjuka leder klarade av ;-D Ämnesomsättningen varierar under vår livstid och det gäller att vara smart och sätta in rätt artelleri mot detta. Vad som är rätt är oerhört individuellt och det är just DET vi måste ta fasta på. För mig är lagommotion och lite GI-liknande mat perfekt (utan att följa någon diet slaviskt). Sedan tror jag också att man måste unna sig sig då och då för att orka vara nyttig ;-D

    2011-09-08 | 21:33:03
    Bloggadress: http://stattinskan.blogspot.com
  • soffie säger:

    hmm det där är ju en bra fråga .. men jag är nog tvärtom mår jag dåligt psykiskt äter jag inget å rasar i vikt men det är ingen bra bantarmetod!!!nu mår jag bra å min vikt är oxå bra!!Kanske 2-3kilo för mycket men va gör det jag mår ju bra :)kram

    2011-09-08 | 21:46:52
    Bloggadress: http://soffie69.blogg.se/
  • Per-Anders säger:

    För mig gäller det omvända. Under perioder av mitt liv när jag mått dåligt har jag gått ner i vikt därför att jag helt enkelt inte orkat äta. Men när jag mått bra har jag ätit gott av bara farten - och ökat i vikt.

    2011-09-08 | 22:02:41
    Bloggadress: http://peranders.blogg.se/
  • Cicki säger:

    Det där är en knepig fråga. Just nu väger jag alldeles för mycket och mår inte bra av det. Trivs inte med mig själv men orkar inte ta tag i det ordentligt. Några tappra försök då och då som rinner ut i sanden. Min största viktuppgång blev när jag var tvungen att öka mina antidepp. Så jag skyller mycket på medicinerna. Men det är ingen ursäkt ändå.

    2011-09-08 | 22:58:10
    Bloggadress: http://cickisdesign.blogspot.com/
  • Hanna säger:

    För min del skulle jag må bättre, både psykiskt och fysiskt, av att gå ned i vikt. Åtminstonde hantera mina sjukdomar bättre. Det är vad jag iallafall tror, fast det kan ju bli sämre också. Man blir åtminstonde lättare och orkar mer de dagar man känner sig bra till mods.

    2011-09-09 | 13:42:01
    Bloggadress: http://medvetennarvaro.blog.se
  • Trolda säger:

    URSÖTA sockor i inlägget tidigare! =D Jag tror vikten absolut spelar roll över hur man mår! Men det kan gå både upp och ner beroende på hur man är som person. Jag tappade i vikt vid min separation då det mesta kändes jobbigt, men jag tappade också i vikt när Livet återvände och min nya Kärlek med den! =D Sen går jag ofta upp litegrann över vintern då jag är mer inaktiv och inomhus...MYS med levande ljus o god mat. NU däremot springer jag väl av mig det mesta på grund av en gåendes lilleman...;-)



    Trolda - kramar =D

    2011-09-09 | 21:26:25
    Bloggadress: http://trolda.blogg.se/
  • Ingrid säger:

    Tror vi är "två typer" antingen tröstäter vi när vi mår dåligt, eller slutar vi äta.. Vet inte vilket som är bäst/sämst....

    2011-09-12 | 09:30:37
    Bloggadress: http://farmoringrids.blogg.se/
Kommentera inlägget här: