Vad var det Magdalena Ribbing sa...
Kategori: Vardag
- om denna "vägran" att hälsa när man möts...
Min promenadrunda är ca en mil lång, vissa dagar möter jag inte en levande själ under promenaden,
(ja, förutom någon häst, massor av fåglar och andra små söta djur... Någon gång till och med en räv. Hästar och rävar verkar gilla att åtminstone kika upp lite snabbt på motionären)
andra dagar (helg och fint väder t ex kan det nästan vimla av folk ute i markerna...) möter jag "många".
(inte så det är rusningstrafik där ute, men ni fattar vad jag menar, typ kanske 10 pers, vilket är ganska många...)
Jag hejar alltid, skulle kännas fånigt annars tycker jag, och de allra flesta verkar tycka detsamma, ett glatt "hej", mer behövs inte!
Men så möter man de där som envist håller blicken nere i marken, och inte svarar på hälsningen.
Är de bara stressade, upptagna med att räkna stegen, fullt upptagna med sina tankar, blyga, sparar på sina ord, - eller vad? Kanske de protesterar mot allt detta hejande?
Jag vet inte, och jag vet inte om det finns något rätt eller fel heller.
Har för mig att Ribbing pratade om det här på något teveprogram och hon menade att när man hälsade och hade ögonkontakt när man möttes i ödslig miljö visade man att man inte var ute i "onda avsikter",
- jag är inte farlig liksom...
Nu tror jag ju inte alls att de som inte hälsar är våldtäktsmän eller rånare ute på promenad....
Det här nyförälskade paret möter jag flera gånger i veckan, de vinkar alltid så glatt och vänligt!
(de står vid en handelsträdgård jag passerar på vägen hem, alltid lika glada, - dock något tystlåtna...)
Hälsar du på skogsfolket?
Bloggadress: http://www.madredetres.blogg.se