mormormu

Boktips, matrecept, barn och barnbarn, hälsa vs ohälsa.. Kort sagt, - en salig blandning

Vad var det Magdalena Ribbing sa...

Kategori: Vardag

- om denna "vägran" att hälsa när man möts...
 
Min promenadrunda är ca en mil lång, vissa dagar möter jag inte en levande själ under promenaden,
(ja, förutom någon häst, massor av fåglar och andra små söta djur... Någon gång till och med en räv. Hästar och rävar verkar gilla att åtminstone kika upp lite snabbt på motionären)
andra dagar (helg och fint väder t ex kan det nästan vimla av folk ute i markerna...) möter jag "många".
(inte så det är rusningstrafik där ute, men ni fattar vad jag menar, typ kanske 10 pers, vilket är ganska många...)
Jag hejar alltid, skulle kännas fånigt annars tycker jag, och de allra flesta verkar tycka detsamma, ett glatt "hej", mer behövs inte!
 
Men så möter man de där som envist håller blicken nere i marken, och inte svarar på hälsningen.
Är de bara stressade, upptagna med att räkna stegen, fullt upptagna med sina tankar, blyga, sparar på sina ord, - eller vad? Kanske de protesterar mot allt detta hejande?
 
Jag vet inte, och jag vet inte om det finns något rätt eller fel heller.
Har för mig att Ribbing pratade om det här på något teveprogram och hon menade att när man hälsade och hade ögonkontakt när man möttes i ödslig miljö visade man att man inte var ute i "onda avsikter",
- jag är inte farlig liksom...
Nu tror jag ju inte alls att de som inte hälsar är våldtäktsmän eller rånare ute på promenad....
 
Det här nyförälskade paret möter jag flera gånger i veckan, de vinkar alltid så glatt och vänligt!
(de står vid en handelsträdgård jag passerar på vägen hem, alltid lika glada, - dock något tystlåtna...)
 
Hälsar du på skogsfolket?

Kommentarer

  • Marie-Louise säger:

    Jag är nog en sådan där som oftast hälsar glatt (även till okända) men som ibland inte ens ids hälsa på dom jag kanske känner så smått. Allt beror (tyvärr) på min egna dagsform och om jag kanske går i min egen värld med musik i öronen och tänker... Kram fina vännen

    Svar: Kram själv vännen!!
    Mormor Mu

    2012-10-15 | 14:58:11
    Bloggadress: http://www.madredetres.blogg.se
  • Åsa säger:

    Jaghälsar nog automatiskt, gärna med ett leende, på alla jag möter.
    Eller ja, inte inne i stan när det är en massa folk då ;)

    Svar: I stan tycker jag man kan slippa ;-)
    Mormor Mu

    2012-10-15 | 16:04:59
    Bloggadress: http://asassecondtime.blogspot.se/
  • Yvonne säger:

    Jag försöker "pejla av" människor jag möter. Hälsar oftast, men så finns det några som inte verkar vilja hälsa...och då blir det inte att jag hälsar heller. Men ju ödsligare plats ju mer hälsningsbenägen blir man ju. För inte kan man hejja på alla man möter på stan :D

    Svar: Nä, på stan hejar jag då¨rakt inte på alla, de skulle ju tro man var tokig ;-)
    Mormor Mu

    2012-10-15 | 17:05:35
    Bloggadress: http://yvonneeblogg.blogspot.com
  • mammakero säger:

    Jag hälsar, oftast med en nick och ett leende. Ibland säjer jag Hej! Fast på morgonen på väg till jobbet hälsar jag aldrig. Då går jag som i trans med tankarna på helt andra saker!

    Svar: Jag menade mer när man går långt inne i skogen och möter på en endaste männsika ;-) Jag hejar inte på alla jag möter, vare sig i stan eller här i området. Men i ödemarken kikar jag upp och säger hejsan
    Mormor Mu

    2012-10-16 | 07:02:21
    Bloggadress: http://mammakero.blogg.se

Kommentera inlägget här: