mormormu

Boktips, matrecept, barn och barnbarn, hälsa vs ohälsa.. Kort sagt, - en salig blandning

Något som jag kan sakna..

Kategori: Vänskap

från arbetstiden är arbetskamrater och umgänget med dem, de sista sju åren innan jag blev sjuk var jag dessutom distansanställd och hade kontoret hemma.
Inga kollegor på minst 10 mils avstånd.
Och närmare 40 mil till arbetsledningen...
Jag har egentligen inte haft kollegor i närheten sedan -96!
(herregud vad åren går)
När mina kollegor från "distanstiden" av någon anledning (oftast för konferenser och kurser) besöker min stad brukar vi se till att träffas för en fika eller lunch.
Naturligtvis träffar jag även kollegor från jobb jag haft här i stan, men just att ses lite enkelt och spontant som en AW blir det sällan, - tyvärr
Oftast blir det att vi ses hos varandra över en fika eller måltid...
Missförstå mig rätt, det är hur mysigt och roligt som helst det också!!
 
Men det var ändå extra mysigt när jag fick komma iväg på en liten after work den här veckan!
Jag väljer att kalla det just AW eftersom jag hade målat och gnetat hemma hela dagen (var faktiskt nära att jag ringde återbud på grund av det, men tog mig i kragen...) och min vännina som jag skulle möta kom direkt från sitt jobb (och hon är anställd på en arbetsplats med endast en anställd, - nämligen hon)
Vi har aldrig arbetat tillsammans, hon var min systers bästa vän under skoltiden, och hon såg efter mina flickor lite när de var små.
 
Att få sitta på ett mysigt ställe, att över en bit mat och ett glas rött få möjlighet att föra ett riktigt gott samtal, det är lycka det!
Minus 20 grader utomhus, och där satt vi på en liten mysig innergård pladdrandes och sladdrandes
Det var allt lite mer folk där än vad fotot visar, det är lånat från krogens hemsida. 
Jag glömde helt av att fota under vår träff, så "här och nu" var jag !
 

Kommentarer

  • Cicki säger:

    Det är lustigt det där med arbetskamrater. Jag har ju inte heller haft några på länge. När jag var egen företagare så var jag med i Företagande Kvinnor i Sundsvall. Vi hade Kvinnornas hus som då låg i hörnet Esplanaden/Bergsgatan. Vet inte om det finns kvar. Där hade vi frukostträffar, lunchträffar och andra aktiviteter. Så de kvinnorna blev mina arbetskamrater då.

    Numera ser jag min sömnad som ett arbete. Det gör att jag känner mig lite nyttigare.....:-) Det är väl så att man på något vis måste kännas sig som en kugge i det vanliga livets maskineri.

    Svar: Undrar om det inte var det huset som det senare flyttade in en mäklarfirma?'Isåfall har jag varit där på efterfester och bl a bastat där...
    Sömnad är det jag är absolut allra sämst på!! Kan knappt sy upp gardinerna... 8stryker upp dem istället) ;-)
    Allt beroende på min lärare i textil...
    Om jag ska passa på att skylla ifrån mig ;-)

    Mormor Mu

    2013-02-08 | 22:41:58
    Bloggadress: http://cickisdesign.blogspot.se/
  • ejmis säger:

    Vi borde ha AW någon gång!! =)
    Kram!!

    2013-02-14 | 22:57:20
    Bloggadress: http://ejmis.blogg.se

Kommentera inlägget här: