Konstigt...
Kategori: Hälsa vs Ohälsa
hur gamla minnen kan ploppa upp, - och blixtsnabbt orsaka ett stort gråtanfall...
Hände mig bl a häromdagen, en kvinna på teve berättar om hur hon när hon blev sjuk (utbränd) och inte ens kunde gå uppför trappan utan att hennes make hjälpte henne, - precis där var det som att trycka på en knapp!
En "starta-gråt-knapp"
För jag har själv varit i samma situation, inte orkat kliva över en trottoarkant, inte veta hur man får vatten ur kranen i köket, inte veta att man behöver en nyckel för att starta en bil, inte orkat svara telefonen, inte veta hur man byter kanal på teven...
Mem vad som gör mig så himla ledsen är att min make inte alls var intresserad av att hjälpa mig, inte att stötta mig, inte att trösta... Inget alls!
Tvärtom fick jag höra, - "vad bra att du inte kan jobba längre, då kan du ju sköta det där och det där, och det där...", eller " skärp dig för faaan"
Att det där "i nöd och lust" faktiskt endast gällde i lust!
Någon nöd vill vi absolut inte ta i eller veta av!
Den som borde stå en allra närmast visar sig vara den som inte alls gör det...
Det här är ju många år sedan (ca 12-13 tror jag det blivit nu...), och ledsen har jag inte varit förut, arg ja, men inte ledsen, så varför kommer det här nu då...?!
Just det här gråtillfället var det tredje på några dagar, så något är absolut på gång i mig, kan det vara så att jag först nu börjar bearbeta det jag varit med om?!
Jag fattar nada!
Nu minskar snön för varje dag, - men törs nog inte riktigt lita på att våren är kommen, vi har hela mars och april framför oss...
Njuter av att ta långa promenader!
Bloggadress: http://mammakero.blogg.se