mormormu

Boktips, matrecept, barn och barnbarn, hälsa vs ohälsa.. Kort sagt, - en salig blandning

Vägen till lyckan...

Kategori: Funderingar

Jag kommer aldrig att befinna mig i nuet om jag väntar på framtiden.

Jag kommer aldrig att vara lycklig i ögonblicket om jag önskar mig något annat.

Jag kommer aldrig känna tillfredsställelse i en relation eller ett vänskapsförhållande
om jag väntar på att den andre personen ska ändra sig

Idag accepterar jag det jag har,
den jag är,
och det jag ser just i detta ögonblick.

Jag lovar att vara levande och närvarande i detta ögonblick,
känna glädje över allt som existerar just nu...

...

Kategori: Funderingar

"Det är omöjligt, sa tvivlet...

Det är farligt, sa rädslan...

Det är onödigt, sa förnuftet...

Prova ändå, viskade hjärtat" ♥

Man kanske skulle...

Kategori: Funderingar

gå ut med skoveln och gräva fram...



Torkställningen som döljer sig där bakom snön...



Hjälpa naturen lite...
Påskynda VÅREN, - går det?

Tack för alla...

Kategori: Funderingar

synpunkter, funderingar och tips om energitjuvarna!

Jag gjorde som Systeryster rådde mig,
- förklarade på ett vänligt, men mycket bestämt sätt situationen...
(det kändes väldigt skönt måsta jag tillägga)!

TROR det mottogs ganska bra av personen ifråga,
och om inte kan jag inte göra mer åt det...
Min energi behöver jag till annat!

Än en gång...

Kategori: Funderingar

har jag tillåtit en negativ person klampa in och knapra av min energi...

Jag vet så väl att jag kan, - och bör, kasta ut negativa människor ur mitt liv,
människor som förminskar mig och som stjäl av min glädje och min energi...

Man kan helt enkelt städa upp i sina relationer lika ofta, och lika självklart,
som man ibland rensar och städar sina garderober...

Måste åtminstone förminska energitjuvens makt över mitt skratt!

Funderingar så här på...

Kategori: Funderingar

morgonkvisten...
(jodå, det är morgon för mig, - efter en sömnlös natt tar jag det väldigt lugnt)

Åsa har i ett inlägg tankar om hur hennes liv ser ut om 10 år,
det fick mig att börja tänka på vad som kan förändras under den tidsperioden...

År 2001 levde jag ett helt annat liv, bodde i en annan stad, gift och med
tonårige Snusmumriken hemma.
Döttrarna bodde med sina sambos i Sundsvall,
- och jag hade blivit mormor för första gången!

Arbetade heltid på ett statligt verk,
(plus att jag det året även täckte ytterligare en halvtid åt en tjänstledig kollega).
Reste mycket i jobbet, och även på fritiden.
(tillbringade t ex gärna några veckor på Spanska fastlandet...)
Villa och trädgård, hjälpte dåvarande maken i hans företag.
Vi hade stort umgänge, ordnade gärna middagar och fester. 
Maken hade förutom jobbet flera tidskrävande hobbys, bl a var han musiker och pilot.
Vi hade en helt underbar labradortjej...

Det fanns att göra minsann!

Och jag fick sköta det mesta själv... 

Hade det gott ställt ekonomiskt, hade ingen värk, var pigg och det var full fart...

- Men mådde ändå inte så himla bra...

Att den berömda väggen var rysligt nära hade jag då ingen aning om!
(men den lärde jag känna ordentligt året efter...)

År 2011 lever jag ensam, men har nära och kär kontakt med familjen,
har många vänner, några riktigt goda sådana!
Är fattig som en kyrkråtta, sjukpensionär och bor i en 2:a...
Men skulle inte för allt i världen vilja tillbaka!

År 2021 har jag betydligt mindre värk, - och gärna lite mer pengar,  ;-)
i övrigt får det så gärna rulla på som nu...
(barnbarnen är då 21, 16, 15 och 11 år. Mina döttrar 46 resp 48 år! Och jag?! 65 år!)

Hur ska den här dagen sluta, - som börjar med så existensiella grubblerier?!

Gott Nytt År...

Kategori: Funderingar

på er!

Här var det lugna gatan, inte ens teven var på,
bara datorn och så läste jag några kapitel i en bok emellanåt...

MEN, och nu är det stor risk att jag låter urtråååååkig,
och som värsta surkärringen,
varför i helv**te måste det dundras så in i bängens vid 12-slaget?!

Liknar värsta krigszonen, - stackars barn, stackars djur, stackars miljö,
stackars öron, och ja - även stackars plånböcker!
Kikar jag in mot centrum ser jag fyrverkerier, kikar jag åt andra hållet likaså...
Precis överallt!
Vackert, - absolut!
Men allt skjutande a la dynamit, allt sprängande...
Dunder & granater!
Måste det vara såå... mycket?! Och så högt... 



Det råder inget som helst tvivel...

Kategori: Funderingar

om att vi alla åldras...
(alternativet är ju inget vidare)
Och ikväll såg jag det så oerhört tydligt på en närstående,
inte det att kroppen blivit äldre och orken emellanåt sinar lite,
nej, det känns som om en bit av något större försvunnit...
Glädjen, stoltheten, nyfikenheten, jag vet inte riktigt vad det är som fattas,
men det känns så ledsamt och sorgligt...



I morgon...

Kategori: Funderingar

kommer 4G till Sundsvall...
En innovation som ska ta det mobila bredbandet till nya nivåer...

Erfarenheter någon?

Märker man som vanlig surfare någon större skillnad?
(upp till 10 ggr snabbare enligt telias mail om erbjudandet...)
Fungerar det problemfritt?
(det gör väl aldrig något, speciellt inte i starten...)

De första 20 som uppgraderar bredbandet får en dator (värde 7.000)
Även om det skulle sitta fint med en ny, kommer jag INTE ställa mig
i den kön...



Hur kan det komma sig...

Kategori: Funderingar

att jag aldrig är hungrig på morgonen
- när man ska äta dagens viktigaste mål...?!

Och hur kan det komma sig att jag alltid
är hungrig sugen på kvällen,
- när man inte alls bör äta...?!



Och eftersom jag är rädd att gravlaxen hinner bli
dålig under natten är det bäst jag tar mig en laxmacka nu...
Inget får ju förfaras  ;-)

Överreagerade jag...

Kategori: Funderingar

och hur skulle du gjort?

När jag i förmiddags kom hem ifrån lite shopping
stod det en (fel) parkerad bil på vår gård.
Med chauffören på plats... 
(en man i 35-40 års åldern)

Jag stökade och plockade i lägenheten ett bra tag,
sprang (nåja...) till tvättstugan ett par svängar.
Bilen stod kvar, med chauffören på plats...

Jag städade trapphuset,
och kikade då ut genom fönstret och såg att mannen
satt med en jättekikare med siktet inställt på grannarnas hus...

Jag gick då ut för att speja sopa av snön från bron
(som vi i norr säger, trappan sägs det kanske på andra orter),
då stack han iväg snabbt!
(då hade jag lagt märke till honom i över TVÅ timmar)
Jag registrerade nummerplåten och gick till datorn för att kolla.
Hyrbil.
Lite konstigt tyckte jag allt det var...

Väl uppe i lägenheten började jag vattna blommor,
och ser då bilen, - och mannen med kikaren,
nu parkerad på andra sidan gatan...

Jag ringde tant polisen, hon tyckte det hela var lite väl mysko
och skickade genast en patrull för att kolla lite.
(enligt henne var det inte polisen iallafall som hade spaning på adressen...)
Poliserna som snabbt dök upp talade med mannen som sedan åkte
från platsen...

Alltså, - vad sjutton höll han på med?!

Kan det vara så simpelt att han spionerade på sin otrogna fru?
Eller var det som sonen sa, ett beställningsmord på G  ;-)
(knappast troligt som tur är...)
Försäkringskassan som spejade på någon sjukskriven?
Rekade han inför ett inbrott?
Pedofil på jakt efter barn?
Letade han efter tomten?
Eller...?!
Vem hyr en bil för att sitta på en parkering och glo i timmar? 

Vad gjorde han tror du?
Skulle du ringt polisen?
Överreagerade jag?

Det är ingen mening...

Kategori: Funderingar

med att höra en inre röst,
eller få en inre uppmaning,
- om man inte följer den...

När jag blivit på det klara med att det är något jag behöver
för att förbättra mitt liv,
mår jag inte bättre förren jag tagit itu med saken...
Skjuter jag upp det mår jag bara dåligt,
och så småningom kommer jag att vilja hitta ett enklare,
mindre jobbigt sätt att bli av med olustkänslan.
Då löper jag risk att återfalla i gamla destruktiva vanor.

Jag lär mig att lita på min intuition
och jag är villig att handla enligt denna inre vägledning.
Idag utför jag positiva och sunda handlingar,
mitt liv blir bättre och bättre...

(ur Glädjestunder, vägen till lycka av Ruth Fishel)

Inte perfekta...

Kategori: Funderingar

Vi måste sluta döma oss själva.
Vi måste förlåta oss själv att vi inte är perfekta,
fullbordade eller genomgoda,
utan ibland raka motsatsen till detta.
Vi måste förlåta oss själva den storheten,
att vi rymmer allt...
Okänd


Natten mot idag hade vi höstens första nattfrost  -1,5 grader
Fotot snott på Google!

Likadant varendaste vecka...

Kategori: Funderingar

precis överallt, inte minst på Facebook och i bloggar,
i annonser från livsmedelsbutiker och nöjesarrangörer,
skrivs det om att äntligen närmar sig helgen...

Och lite lite avundsjuk blir jag allt!

Inte för att jag blir utan helg,
nejdå... fredag, lördag och söndag finns även i min almenacka!

Men själva känslan av att det är helg!

Från att ha varit med arbete på 150% till att hamna på 0,
från att ha varit närande till att vara tärande...

Mycket sägs i debatten om utanförskap, arbetslöshet,
långa sjukskrivningar och förtidspensioner.
Följder som sämre ekonomi, förlust av den sociala samvaron
på arbetsplatser osv...

Och jag kan då säga att för mig, som först varit sjukskriven
i åtta år och nu varit sjukpensionär i dryga ett år,
är den största förlusten just helgkänslan!
(sure! Inkomsten har faktiskt nästan halverats, för pension räknas
på månadslönen, inga traktamenten och andra tillägg ger "pluspoäng".
Men det har jag lärt mig att leva någolunda med, en del utgifter försvann
ju också. T ex resor till och från jobbet, klädkontot sänktes drastiskt osv.
Den sociala delen fixas med vänner och familj. Inget jag saknar annars)
Naturligtvis är det otroligt många som arbetar även helger,
men den efterlängtade ledigheten kan vara vilken veckodag som helst...
(jag har själv haft helger på schemat nästan hela arbetslivet, bara de sista
sju åren hade jag ett måndag-fredags jobb)

Alla veckodagar är ungefär lika, alla veckor likaså,
andra kanske kan tycka att det är väl "helg och semester
året om"...
Icke!
För den där speciella känslan av att jag nu jobbat klart,
och det är äntligen dags för välförtjänt ledighet,
den känslan saknas!
Kanske beror det även på att jag lever ensam,
alltså styrs inte dagarna heller av någons arbete.

Å andra sidan kan jag göra vad jag vill, när jag vill...
(sanning med modifikation, ork, värk och ekonomi styr en hel del)!
Och det kan bli biff på tisdag och blodpudding på lördag...
Vara vaken hela natten och få ta igen det dagen efter...

Så alla glada rop och statusuppdatering om
"äntligen fredag" står mig ibland upp i halsen!

Sorry!
Jag missunnar ingen det!
Det är bara det att jag saknar det så!
(och ärligt, när mitt ekorrhjul snurrade tänkte jag väl inte på de "andra")


Man får väl sitta i parken och mata duvorna...

Dagens visdomsord...

Kategori: Funderingar

ur Glädjestunder, vägen till lycka, dag för dag...
(en bok jag fick av min kära vän S för 5 år sedan,
och som jag läser ett stycke i varje dag)


Det vi väntar oss, tror och föreställer oss,
det brukar vi också få...

Vi lyckas, eller misslyckas, i överensstämmelse med våra förväntningar.
Idag är ett bra tillfälle att stanna upp och utforska alla de negativa
"bandinspelningar" som hindrar oss från att lyckas.
Det är dags att lyssna på vår inre dialog.
Våra budskap som driver oss framåt, håller oss tillbaka eller sinkar oss.

Idag vet jag att jag är värd framgång i livet.
Jag lyssnar på det jag säger till mig själv med vänlighet och kärlek.
Sätter stopp för den inre dialog som inte ger mig positiva känslor om mig själv...


Uppdrag granskning...

Kategori: Funderingar

i SVT är ju som väl alla vet ett granskande samhällsprogram...

I gårdagens säsongspremiär berättades om något som fått namnet
Euro-orphans.

Det handlar om barn som tvingas växa upp utan sina föräldrar
när deras mammor och pappor måste söka sig utomlands för att försörja sig.
(många söker sig till Sverige för att jobba med städ och byggjobb, andra "populära"
länder är Irland och England)
I Lettland beräknas en tredjedel av den arbetsföra befolkningen ha sökt
sig utomlands för kunna överleva, - för att kunna försörja sin familj.

Det handlar om hundratusentals barn i Europa som tvingas växa upp hos
äldre släktingar, grannar eller till och med helt okända människor!
Tappra små barn som insåg nödvändigheten av att få arbeta,
även om det blev långt hemifrån...
Barn som naturligtvis saknar sin mamma och pappa!
Hela tiden!
Vilket trauma, hur blir deras framtid?!

Föräldrarna kan bara resa hem någon gång/år,
när de bad om ledighet en gång/kvartal för att besöka sina barn tyckte
inte de svenska familjer som de städade åt om det!
Och nekade till ledigheten!
De skulle ju inte få städat den veckan!
Eller behöva ägna tid åt att städa själva,
och då skulle ju inte de få mer tid med sina egna barn!

Makabert!

Jag hade ingen aning om detta, - hade du?
(och nu kan jag inte sluta tänka på det)

Är så glad att jag haft förmånen att alltid kunna ha mina barn hos mig!
Är tacksam över att jag inte utnyttjat någon annan på det här sättet!
(helt OK med städhjälp, men med svenska löner, svenska villkor och kanske även
svensk arbetskraft)!?)

Samtidigt var ju de Lettiska kvinnor som medverkade i programmet
tacksamma över möjligheten att få arbeta och försörja sig och sin familj...

Myntet har två sidor!

Undrar hur han...

Kategori: Funderingar

tänkte...

"Bäst ta hörselskydd på innan jag skjuter ihjäl 7 personer,
skadar ytterligare 14 personer, och sedan tar mitt eget liv.
Jag kommer att orsaka död, svåra skador och förintelse". 
- Men jag ska göra det utan att riskera min hörsel"...!?

Tragedin inträffade idag i Slovakiens huvudstad Bratislava.



 

Har ni tänkt...

Kategori: Funderingar

på att augusti i år innehåller...

- fem söndagar
- fem måndagar
- fem tisdagar

Under samma månad?!

Detta lär visst hända bara en gång på 823 år...

Snillen spekulerar...

Kategori: Funderingar

minsann...

Mormors Prins sitter och grunnar, ställer sedan den brännande frågan...

- Mormor... har du träffat min morfar nån gång?

När jag försäkrar att jag har det säger han med misstro i stämman,
- men jag menar, har du till och med sagt hej till honom nån gång?!

Jag förklarar att vi till och med varit gifta och bott ihop...
- men alltså... mormor... vet du vad han heter...?!

Suck!


Släktforskaren väntar på pendeltåget...

Hönapöna avtvingade mig ett löfte imorse,
nämligen att när jag ska dö se till att inte hon är den som hittar mig...
OK, - får jag bara en varning om när det är dags ska jag göra allt i min makt för
att se till att hon är lååångt därifrån...

Nytt uttryck i överlevnadsparlören...

Kategori: Funderingar

som åtminstone jag tänker ta till mig...

Det är krönikören Maggan Hägglund som myntar
uttrycket i senaste Tara.

Man måste ha en farstu, en mental sådan!

Det går inte att låta folk bara klafsa rätt in i sitt vardagsrum,
man måste ha en farstu,
bestämma själv vilka gäster som man släpper in i sitt inre...

En del är födda med farstu,
sen finns det vi andra, vi starksköra, som måste bygga oss en...

Eller kanske återupptäcka den som finns, men som inte används!
Inte låta objudna klampa in med sina åsikter, känslor och krav!

Man ska ha en farstu och bestämma själv vilka man ska släppa in
i sitt vardagsrum...

En psykologisk sluss helt enkelt!

Självklart för många.
Inte alls för oss som bara står vid sidan om
och ser oinbjudna gäster klafs-klafs-klafsa på finaste mattan...

Man ska ha farstu.
Det kan man påminna sig när allt runt omkring tränger sig på för
oss starksköra.
Vi som är fläckvis sköra, fläckvis starka, och som förvirrar omgivningen...
Vi som ibland är tunnhudade och har svårt att sätta gränser.

Vi som övat upp registret för att överleva.
Svåra sår, djupa sorger och saker vi helst velat slippa
har tvingat oss att söka, utforska, gå över gränser där andra skulle stoppat!

En del talar om överkänslighet.
Jag ogillar det ordet.
OK, man kan vara överkänslig mot skaldjur och laktos.
Men rent känslomässigt?!
Vadå överkänslig?!
Det finns många som är under-känsliga skulle jag vilja säga...
Kunde vi alla skulle lära oss mer om varför vi reagerar, och på vad,
skulle kanske världen bli bättre.

För en starksköring är det rent livsnödvändigt att lära sig att hantera sina
själsliga blåmärken.
Men fördelen är alltså registret.
Känsligheten
Kreativiteten
Det finns både framsida och avigsida...

Den känslighet som gör att vi såras,
att vi med en geigermätares effektivitet känner av omgivningens alla neuroser,
ger oss också möjlighet att njuta av livet med en intensitet som inte är
alla förunnade.

Inse att du har en speciell resurs genom din starkskörhet.
Den är åtråvärd, användbar och rätt sällsynt.
Sluta att försöka göra om dig för att bli mer normal...

Umgås med trygga människor som uppskattar dig,
och inte försöker göra om dig...

Och så, - se till att du har en rejäl mental farstu!

(uttrycket får gärna föras vidare...)


Men får ju heller inte bli så cynisk och hård att man inte törs bjuda in
nya bekantskaper, blivande vänner, till sitt innersta!