mormormu

, riktigt längtat efter fortsättningen,
kanske just därför blev det något av en besvikelse med denna...
Förväntningarna var riktigt höga!
Hade dessutom behövt en resumé,
eller kanske läst del ett direkt före denna för att hänga med ordentligt...

Tegenfalk har sinne för cliff-hangers, och del tre kommer senare under året.

Walter parkerade en bit från huvudgrinden i skydd av några träd.
Piketpoliserna var snabbt ute ur bilarna och grupperade sig ljudlöst framför grinden.
Väktaren låste upp två enorma hänglås.
De svartklädda poliserna spred ut sig som en solfjäder i grupper om tre.
Jonna drog sin Sig Sauer och osäkrade.
Walter gjorde likadant.
Tillsammans med en av piketpoliserna tog de vägen längs ett av stängslen.
Med ficklampan ställd på dämpat läge började de lysa på husvagnsdörrarnas lås.
Dimman gjorde sikten nästan obefintlig.
Som vålnader hukande längs med de uppställda husvagnarna undersökte de
lås efter lås.
Det var tidsödande och trots kylan och den fuktiga luften svettades Jonna.
Genomskinliga pärlor trängde ut i pannan och rann längs tinningarna.
Hon kände hur adrenalinet rusade i ådrorna.
Hennes andetag bildade kondens som blandades med dimman till en vitaktig mjölk.
Hon iakttog konturerna av Walter som fanns snett till höger.
Som en skenbild flöt han in och ut ur dimman.
Märkligt nog rörde han sig smidigt trots sitt handikapp i ryggen.
Han höll vapnet i båda händerna riktat ned i marken framför sig.
Jonna viskade till honom, men han hörde inte.
I stället försvann han in i tjockan.
Hon flyttade blicken för att inte förlora piketpolisen ur sikte.
I samma ögonblick såg hon hur dimman slukade även honom.
Hon tog några hastiga steg efter kollegan hon inte ens visste namnet på
när något plötsligt bröts under hennes sko.

Mitt betyg blir 3,5 av 5
(skulle särkerligen blivit högre OM jag haft första boken i färskt minne...)