Ny månad... ni vet vad som gäller... Läckerbitar ifrån Härjedalen ;-)
Läste förresten vad Babben sagt om kärlek för oss mer mogna...
Fördel: Om man hittar någon som vill ha ens förfallna kropp är det bara att slå till! Nackdel: Du får en likadan kropp att ta hand om!
Fördel: Ingen kan kritisera "det kommer aldrig att hålla, de är alldeles för unga" Nackdel: Man får ett nytt efternamn, - och måste försöka komma ihåg det!
Själv har jag startat dagen med en promenad ner till centrum för att kolla på festligheterna på Fontänernas Dag, d v s då stadens fontäner startas upp, mycket folk, musik, pompa och ståt...
Den promenaden slutade på dryga 10.000 steg, inte så bra i jämförelse med veckans tidigare turer, men det får väl duga... (det duggade lätt när jag började gå, efter det sken solen på mig under hela rundan, och nu när jag kommit hem börjar det dugga igen... Vädret var på min sida alltså)! Och dagen är ju inte slut ännu!
Ev tar jag en promenad upp till kyrkoruinen och brasan där ikväll, det beror på hur mitt skavsår utvecklas... (har ett saftigt på ena hälen, inför morgonens promenad täckte jag såret med en rejäl bunt bomullsrondeller och ett stooort plåster. Funkade ganska bra faktiskt)!
Har upptäckt att ju längre mina promenader är, ju mindre värk har jag senare! Så nu är jag som en duracellkanin, småspringer runt runt! Om det innebär att jag kan minska på värktabletter är det helt klart värt både skavsår och tidsbrist ;-)
Men först ska jag ta en promenad runt Bloglandia ;-)
lyckades med konststycket att somna om till ljudet av kvittrande småfåglar ;-) (och en och annan skränande fiskmås)
Nu får jag ju brått, för jag måååste städa trapphusen innan jag kan gå på bröllop! (tur man inte behöver klä upp sig inför det kungliga bröllopet)
Men först en kopp kaffe för att kvickna till, och en koll på nyheterna för att se om det brutit ut något världskrig medan jag sovit... (hoppas mest få höra att de hittat den försvunne 23-årige grabben här i stan, - välbehållen!!)
Liten rättelse, det var INTE mina fönster barnbarnet och jag putsade (förra inlägget), det var deras villa som numer har gnistrande rutor... Sockerbönan insåg att det borde finnas pengar att tjäna i fönsterputsarbranchen, hon räknar nu med att få betalt av sina föräldrar för utfört arbete... Och du Systeryster, - Vilde Bill sa igår, - med en tung suck, - "åååhhh vad jag saknar Gotland", Även Stora Bus brukar säga att hon lääängtar tillbaka till er...
som tillbringats med Sockerböna och Vilde Bill ;-)
Sockerböna och jag putsade först alla deras fönster, medan Vilde Bill lekte...
Efter en pannkakslunch (jag åt min soppa jag...) blev det både bus och en massa solande! Och en massa kramande!
Tack ungar för en mysig påsklovsdag!
Tjejen som putsade alla rutor i uterummet... Lillebror arbetade i trädgården under tiden... Efter det blev det en match med världens minsta fotboll... Ny frisyr, ny hårfärg, ny jacka och nya jeans, klart det måste visas upp ;-)
När Morgan Alling skildrade sin tuffa barndom i radioprogrammet Sommar år 2009 blev gensvaret enormt. Kanske för att ingen hade anat att den glada, spexande, populära skådespelaren hade en annan sida. Att det bakom skratten även fanns en stor sorg.
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och fyllgubbarna.
Men till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.
Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav, och teatern som blev Morgans nya hem.
Kriget är slut är en gripande skildring av ett maskrosbarn som inte bara klarade sig utan har lyckats vända motgångarna till en styrka. Med stor detaljrikedom och tidsatmosfär tecknar Morgan Alling ett porträtt av en pojke som överlever tack vare sin humor och sin längtan efter revansch.
Av mig får boken en 4:a av 5 möjliga, kanske skulle jag istället gjort som Stintan tipsade om, - lånat talboken med hans egen uppläsning...
blev hela 3 timmar lååång, dryga 18.000 steg och förutom stavarna fick även kameran följa med...
Så här kommer några foton från min hembygd, speciellt för Systerysters skull ;-) (kunde under promenaden inte sluta scanna av naturen efter spår av den 23-årige kille som i helgen försvann här i Sundsvall. En förälders absoluta värsta mardröm!) Men nu, lillasyster... Här kommer foton, - hoppas du får lite "hemlängtan" ;-)
Tänk att vi brukade bada i Selångersån...
Här har du väl firat någon skolavslutning syrran...?
Här gick vi i simskola... Ingen har lust att bada där nu... Siljeberget, den där lilla gula pricken du ser är Åsells... Selångers kyrka och sockenstugan... Mormor och morfars grav... Minneslunden... Kyrkoruinen...
Härliga stigar längs ån och runt fjärden...
Nu blir det inte många knop för mig den här dagen ;-)
Vilde Bill kommer på besök går han lös på bilarna i mitt leksaks/pysselskåp...
Inget undantag igår, efter shoppingturen till Birsta bubbade jag fram min gamla, grå och slitna korgmöbel.
Jag satt och läste i solen, medan Vilde Bill sysselsatte sig med småbilarna på den okrattade gräsmattan...
Vad är det med motorfordon och den grabben!? Han kan varendaste modell på allt med motor i...
Han fyller snart 7, på önskelistan finns endast bilar och motorcyklar... Givetvis med exakta uppgifter på modeller och färger! (i nödfall kan man ju köra med mormors gamla hopplock av småbilar)
när Ikea Birsta Sundsvall idag firade 5 år i de "nya" lokalerna...
Pläd 5:-/st (jag köpte 6 st) Värmeljus 5 :-/100 pack (det blev 6 frp för mig) Grytundelägg 5:-/st (köpte 6 st) Servetter 5:-/frp (jag köpte 6 frp) Bord Lack 5:-/st (köpte 2 st vita och 4 st i valnöt) Pizzaslice 5:-/7 pack (det blev 6 frp det också...)
I kassan betalade jag alltså 180:- ordinariepris hade blivit totalt 1224:- En nätt liten vinst på 1044:-!! (inte bara varor till mig själv, barnen ska få ta del av fynden de också...)
Den här 1/3 av inköpen hamnar hos Snusmumriken, 2 vita bord + 2 frp servetter + 2 frp värmeljus + 2 grytunderlägg, 2 plädar och 2 frp pizzor = 60:-
Update; han får även ta 2 bord i valnöt... Passade på att bjuda mitt shoppingsällskap, Vilde Bill, på lunch för 5:-/portion
enligt det recept jag följde, kallas tydligen Karolinska Sjukhusets Soppa...
6 stora gula lökar 2 burkar konserverade tomater á 400 gr 1 mellanstort vitkålshuvud 2 påsar löksoppa 2 gröna paprikor 4-6 morötter 1 selleristjälk 2 tärningar valfri buljong (jag använde min favorit, kyckling), persilja och örtkryddor
Beredning: Ansa och skär grönsakerna i skivor eller bitar. Lägg dem i en gryta som rymmer ca 8-10 l. Strö över med löksoppa och lägg i buljongtärningarna. Häll i vatten så att det gott och väl täcker. Koka ca 30-40 min. (jag kokade inte fullt så länge, vill ha lite tuggmostånd...) Jag tillsatte även hackad chili, paprikapulver och cayennepeppar. Slängde i ytterligare en buljongtärning också...
Man kan äta soppan hur ofta man vill under dagen, - men minst 3 ggr. Man kan även tillsätta strimlad kyckligfilé, räkor eller annat för att variera.
Viktigt är att dricka mycket vatten, minst 1½-2 liter!
Även om man följer den ursprungliga kuren kan man äta frukt, (inte banan dock...)
Jag har ätit soppan i två dagar, min mage är inte längre öm och ond, och mitt sockersug är faktiskt borta!! Jag kommer nog att fortsätta någon dag till, resten av soppan fryser jag in, kan vara bra att ta till emellanåt ;-)
Rejäl viktminskning utlovas, ev så mycket som 7 kg/vecka, nåja, det tror jag vad jag vill om, men det blir det det blir...
I slutet av 30-talet anländer den tyskjudiska familjen Schwart till USA, på flykt undan nazisterna. Det enda arbete som fadern, tidigare matematiklärare, erbjuds är som dödgrävare och kyrkogårdsvaktmästare. Den bräckliga familjen förföljs och hånas i staden där de slår sig ner och allt slutar i en våldsam tragedi. Sextonåriga Rebecca, dödgrävarens dotter, lämnar hemmet, får arbete som hotellstäderska och hamnar snart i ett äktenskap med en misshandlande man. Tillsammans med sin lille son flyr hon, byter identitet och hela tiden med den begåvade sonens bästa för ögonen tar hon sig fram genom efterkrigstidens Amerika.
Dödgrävarens dotter är tillägnad Joyce Carol Oates farmor och denna storslagna, djupt gripande episka roman om en utsatt kvinnas sökande efter en ny identitet och hennes kamp för ett bättre liv bygger delvis på farmoderns dramatiska levnadsöde. Oates farmor Blanche betydde mycket för henne - det var hon som en gång gav henne "Alice i Underlandet", hon som köpte en skrivmaskin till tonåriga Joyce och uppmuntrade henne att skriva. Boken har fått lysande recensioner och nominerats till National Book Critics Circle Award.
Boken skildrar en familjs hemska historia, och jag blir rent ut sagt lite äcklad av skildringarna, - och de vidriga personligheterna! Inte ens huvudpersonen framstår som speciellt trevlig och minst av allt fräsch... Betyget blir 3,5 av 5 möjliga
bättre och piggare nu, och det är banne mig på tiden!
Mer eller mindre sängläge hela lååånga Påsken...
Idag ska jag ta mig en promenad iallafall, dags att röra lite på fläsket!
Apropå fläsket, har nu när jag varit förkyld inte varit sugen på mat, tvärtom till och med, har känt mig less på både mat och godis! Joo, - det ÄR sant! Mormormu less på godis!?!
Kokade igår en stor sats av den s k bantarsoppan, dvs massor av morötter, lök, vitkål, selleri, paprika och tomater. Kryddade med bl a örter, salt, peppar, chili och buljong. Den blev verkligen supergod! Åt flera gånger av den igår, och ska göra så även idag, kanske med en kycklingfilé som tillbehör. Känner redan att min mage uppskattar menyn! Tror faktiskt att jag på äldre dar blivit känslig mot vissa livsmedel, bröd och mjölmat mår jag inte alls bra av! Får ont i magen! Mjölk är inte heller någon höjdare!
Så det känns som om jag ger magen och dess personal en liten oväntad ledighet genom att köra den här menyn några dagar...
Senast jag var på promenad, i onsdags måste det varit, tog jag den här bilden, vem hade trott att den bänken någonsin skulle töa fram...
dvs Systrarna Bus dagis, bjöd i tisdags föräldrar, syskon och mor/farföräldrar till Café. Dignande konditoridisk, lotterier och underhållning av lajvband. Dagisbarnen stod i kassan, de sålde lotter, de serverade och de skötte allt med bravur!
Dessutom bjöd de på sång och musik, - och många glada skratt ;-)
Till och med Lilla Bus deltog i showen med stor inlevelse ;-)
Tack för en mysig eftermiddag, - världens bästa dagis!
Stureplansprofilen Hans Ecker, dömd till över 10 års fängelse, sitter i en fångtransport på väg att flyttas från Kumla till en annan anstalt. ' Man kan föreställa sig Eckers glädje när han, helt oväntat, blir fritagen. Men snart blir han rädd, riktigt rädd. För den som kallblodigt sköt fångvaktarna var psykopaten Christopher Silfverbielke, kompanjonen som Ecker trodde sig ha haft ihjäl för ett drygt år sedan.
Det började så bra. Det kriminella radarparet Hans Ecker och Christopher Silfverbielke gjorde storverk tillsammans och flydde utomlands. Hårt arbete, tufft liv, riktigt mycket pengar och brudar. Ecker gjorde sitt livs största misstag när han bara trodde att Silfverbielke verkligen dog, där nere i Medelhavet, i stället för att vara säker på sin sak. Han och hans gravida flickvän Veronica tog sig hem till Sverige, men blev gripna direkt på flygplatsen och Ecker hamnade snart i fängelse.
Nu har Silfverbielke fritagit Ecker, men vilka planer har psykopaten egentligen för honom, hans flickvän Veronica och deras son? Det enda som är säkert är att Silfverbielke saknar alla spärrar. Och att han kommit tillbaka till Sverige för att ta en fruktansvärd hämnd på dem han anser skadat honom. Han köper ett hus och från den dagen blir inte heller livet i det tidigare så lugna villaområdet sig likt.
Kommissarie Jacob Colt och hans nya kollega, IT-experten Linda Schecker, tror först att Silverbielke är död och begraven, men snart är jakten åter i full gång. Farligare och obehagligare än någonsin.
Boken är en direkt fortsättning på En Nästan Vanlig Man, och olidligt spännande! Läs Grannen, - och du blir lika rädd som Ecker. Betyget blir från mig en klar 5:a av 5 möjliga.
och dess planer på shopping och lunch med goa vänner har förvandlats till en dag i sängen med värktabletter, pappersnäsdukar och halspastiller... Dubbla täcken och mysiga pläden räcker inte till, jag fryser...
Man tävlar genom att berätta minnen från Kanarieöarna...
Kanarieöarna har jag besökt ett antal gånger, en gång gick det alldeles på tok ;-)
Mitt resesällskap såg en affisch om ett jazzband som spelade på en klubb, hon kände kapellmästaren och tyckte vi skulle gå och lyssna...
Det tyckte INTE jag!
Bara namnet på orkestern gjorde mig trött, jag ville på disco... Men, mitt sällskap, tillika min chef, vann! Vi gick för att lyssna, och jag flyttade ihop, och gifte mig, med sångaren i gruppen... (vi höll ihop i ca 12 år)
Så kan det gå när man låter andra bestämma kvällens nöjen ;-)
Christopher Silfverbielke är stjärnmäklare i Stureplans finansvärld. Beundrad och avundad, men helt känslokall och hänsynslös under den charmfulla ytan. Van att få vad han vill. Och vem han vill. Men miljonerna och framgångarna är inte nog. Han kräver mer, mycket mer. Något nytt, som kan ge honom spänning i livet.
Hans Ecker är Christophers bäste - och kanske ende - vän. På väg att motvilligt dras in i ett seriöst förhållande med Veronica, men inte beredd att släppa det ljuva livet med champagne, brudar och kokain.
Johannes Kruut är rikemanssonen som på nåder får vara med i gänget, ivrig att platsa och bra att ha till hands när krognotorna blir för höga.
När miljonkonton, champagne, sex och kokain inte längre är nog, går de tre männen över gränsen i sin jakt på spänning och njutning. Med Silfverbielke som manipulerande hjärna ger de sig in i en kriminalitet som trappas upp alltmer och resulterar i mord. Katt-och-råtta-leken mellan kommissarie Jacob Colt och trion blir kicken som Silfverbielke letat efter, beviset på hans överlägsenhet.
Författarduon Dan Buthler och Dag Öhrlund väckte stor uppmärksamhet med sin första bok Mord.net som kom ut 2007 och har översatts till flera språk.
Ojoj, spännande som få! Tack Carina för tipset, nu börjar jag genast med del II, Grannen! Betyget blir helt klart 5 av 5
först knackade brevbäraren på för att överlämna två paket... Det ena paketet kommenterade han med en fråga... "Ska du till Blåkulla?!" (och skrattade rått..., men han är så gullig och trevlig så han är förlåten...) Och man kunde ju verkligen tro det var kvasten som anlände ;-)
Men det var faktiskt fönsterputsmojängen som jag äntligen beställt här, den är ju verkligen superbra, och jag letar desperat efter fler fönster att putsa... Nästa vecka står döttrarnas fönster på tur, efter det sonens ;-) Fönstren i trapphus och källare har fått sin rengöring redan... Det ÄR så himla skoj att putsa!
Det andra paketet kom ifrån rara Kaffehörnan, se bara vad han skickat mig! Ett perfekt glas för både varma och kalla drycker, - och med mitt namn på! Tack sötnos!!
Även min hyresvärd knackade på dörren, hon gav mig en härlig vårbukett! Visst har jag väl världens bästa hyresvärd?! Dessutom informerade hon mig om att damen som attackerade mig häromdagen kommer att kontakta mig för att be om ursäkt, om hon inte gör det är hon inte längre aktuell som ny hyresgäst! Snacka om att hyresvärden står på min sida!!
det var ett svårt och riktigt tufft jobb att utse vinnarna i tävlingen om vårtecken!
Tack alla söta rara för era fantasifulla, roliga, vackra och äckliga bidrag ;-) vårtecknen har visats både i text, foton, film och ljudsnuttar! Helt fantastiskt!
Jag kallade in Snusmumriken som opartisk jurymedlem och tillsammans kom vi fram till följande...
I tävlingskategori 1 vinner Trolda ett pris för sitt vackraste och finaste vårtecken - Flyttfåglarnas ankomst -
I kategori 2 blir det Åsa som tar hem priset med det mest oväntande tecknet - ett hockeyspel tinade fram minsann -
Och slutligen i kategori 3 är det Kati som påminner oss om det sämsta vårtecknet - pollenallergier -
Maila mig era adresser så kommer vinsterna på posten inom kort!
Säger som senast jag hade en liten tävling, - det är ju så himla skoj att ordna, så det kommer snart nya chanser till vinst ;-)
Bjöds på grillat hos familjen Bus, nu känns det verkligen att våren är här! (doften av frisk vårluft, - blandat med grilldoft och en aning "annat", vi är ju trots allt på landet...) Det sparkades boll, fikades i lekstugan och busades massor ;-) Systrarna Bus var dessutom ovanligt kramiga och pussiga, massor av kärlek! Och massor av glada skratt!
Som bonus, - Snusmumriken slutade tidigt på jobbet och kunde vara med igår, (det blir färre och färre tillfällen för det, är det inte jobb så är det träning, fest eller tjejer...) på tisdag är jag och min mamma bjudna till Busets dagis på Café, (med försäljning av fika och med liveframträdanden) på onsdag ska jag hämta Vilde Bill och Sockerböna på skolan och tillbringa kvällen tillsammans med dem! Som om inte det vore nog, på torsdag ska jag träffa Helena, Tossan och Ejmis. OCH, på söndag kommer min mamma och mina tre barn med familjer på middag!
Det artar sig till en synnerligen trevlig Påskvecka!!
Under dagen kommer jag att utse vinnarna av vårtävlingen ;-)
Det fördolda är den första i en serie kriminalromaner med psykologen Sebastian Bergman, en specialist på gärningsmannaprofiler, i huvudrollen.
Det börjar med ett samtal till polisen. En sextonårig pojke, Roger, är försvunnen, och hans mamma är orolig.
Polisen i Västerås rycker ut, efter ett par dagars schabbel då ärendet blivit liggande. Haraldsson - som egentligen borde vara hemma för att befrukta sin hustru - får ansvar för sökandet. Så gör man ett fruktansvärt fynd i ett träskområde och tragedin är ett faktum.
Psykologen Sebastian Bergman, profilerare och en av Sveriges främsta experter på seriemördare, befinner sig i Västerås för att röja upp dödsboet efter sin mamma. Sedan han förlorade sin hustru och sin dotter i tsunamin har han dragit sig tillbaka från allt polisarbete. Han är känslomässigt avstängd, befinner sig lätt på dekis och har återfallit i ett tidigare sexmissbruk.
Men Rikskrim - som tagit över fallet - behöver hans hjälp. Sebastian Bergman finner sig för första gången på mycket länge indragen i en mordutredning. Han blir alltmer engagerad, och har dessutom sina högst personliga motiv för att vilja få tillgång till ett polisregister.
Alla ledtrådar pekar mot den fina Palmlövsskolan, där Roger gick. En till synes perfekt miljö, med allt större sprickor i fasaden.
Det fördolda är intelligent och spännande underhållning som inte släpper greppet. Hjorth/Rosenfeldt har pondus i berättandet och ett driv som gör att allt sitter på plats redan i denna bok, som är den första i en serie med Sebastian Bergman i huvudrollen. Det är sträckläsningsläge.
Jag kom flera kapitel in i boken innan jag kände igen den som den teveserie jag såg i höstas (?) på SVT. Då med Rolf Lassgård i rollen som Sebastian Bergman. Trots att jag alltså visste vem mördaren var, och trots att jag visste hur det slutar, - med en riktigt bra cliffhanger, tyckte jag boken var väldigt spännande och bra!
saker och händelser som andra bara skakar av sig...?!
I fredags mötte jag av en händelse en kvinna i min ålder, har aldrig sett henne tidigare, men tyvärr inte omöjligt vi kommer råkas igen... (hon ska nämligen flytta in ett hus strax brevid mitt) När jag mötte henne tog hon tydligen fel på vem jag var, (jag antar hon trodde jag var fastighetsägaren) och började formligen stormskälla på mig! Aggressivt! Jag fick inte en syl i vädret, utan jag gick till slut bara därifrån!
Varför är det så viktigt för mig, varför kan jag bara inte konstatera "tokiga kärring" och glömma händelsen? Nejdå, jag vänder och vrider på allt hon "sa", och hennes pekande, gastande och domderande...
Jag ringde senare upp fastighetsägaren, och hon skulle ta kontakt med kvinnan för att höra vad hon egentligen ville och menade, och så påpekade fastighetsägaren gång på gång, - "glöm det där"!
Men så fungerar jag ju inte!
Det är alltid så viktigt för mig att reda ut, att försöka förstå, och att få kvinnan ifråga att inse att det var inte jag som var den rätta "måltavlan" Jag blir liksom onaturligt kränkt, och tar åt mig onödigt mycket!
Nu har den här händelsen förstör hela helgen, och jag får ont i käkarna, axlarna åker upp till öronen och alla muskler i kroppen knyts ihop hårt hårt så fort jag bara tänker på hennes ilskna påhopp!
Intaget av värktabletter har varit större än vanligt...
Det är inte så att jag vill ha hennes ursäkt! Det är mer att jag vill bevisa för henne om att jag är "oskyldig" till hennes anklagelser!
På något skruvat sätt får jag det till att det är mitt fel! Jag hör ju själv hur tokigt det är, men känslan är precis så!
Det här sättet att reagera måste jag sluta med! Den som far mest illa är jag själv! (det är ju tack och lov väldigt sällan/nästan aldrig man utsätts för sånt, men andras ilska gör mig helt enkelt sjuk! Oavsett om ilskan är riktad mot mig eller andra... Jag är medveten att mycket hänger ihop med min egna ryggsäck, men nog sjutton ska man väl lära sig att inte behöva ta ansvar för andras humör och mående)?!
Jag fullkomligt HATAR konflikter, är troligen en av de mest konflikträdda i världen ;-(
Jag var bjuden till familjen Bus i fredagskväll, och hade en riktigt mysig kväll tillsammans med Systrarna Bus, ändå gnagde det i bakhuvudet mest hela tiden! Vaknade på natten och ältade...
Nu väntar jag att Snusmumriken ska hämta mig efter sitt jobb för vi är bjudna på grillmiddag. Ska det gnaga i min skalle då också?!
Kanske kanske kan jag släppa det här nu när jag skrivit ner det?!
Ni som kan bortse från sånt här, - hur gör ni?!
Tack för alla tips jag fick angående min hortensia! Som ni ser lever den fortfarande ;-) Rekord när det gäller blommande växter för mig!
GLÖM INTE ATT DET ÄR SISTA DAGEN ATT DELTA I MIN LILLA VÅRTÄVLING!!! Klicka på den blå länken ovan och delta! Imorgon presenteras vinnarna ;-)
Ett mord som uppdagats på en undanskymd Londonkyrkogård får Thomas Lynley att åter träda i tjänst - och han är mer än välkommen. Mordroteln har fått en ny chef under hans frånvaro, och det har börjat gå grus i maskineriet.
Thomas Lynleys långvariga och känsloladdade frånvaro efter mordet på hustrun får äntligen sitt slut när han kallas tillbaka till Scotland Yard. De har kört fast i utredningen kring mordet på en ung kvinna, Jemima Hastings, som hittats knivhuggen på en avskild kyrkogård i London. Lynleys gamla gäng litar inte riktigt på sin nya avdelningschef, Isabelle Ardery, vars ledarstil verkar gå alla på nerverna. Faktum är att Lynley är den enda som kan se igenom hennes hårdhudade fasad och få syn på något annat, en väl dold sårbarhet, för att inte säga attraktivitet.
Samtidigt som Lynley arbetar i London följer hans forna kolleger Barbara Havers och Winston Nkata mordspåret söderut. På landsbygden upptäcker de en vacker och underlig plats där gamla traditioner är i bruk, men främlingar inte särskilt välkomna. Skogen ruvar på många hemligheter.
Denna historia är ett mångbottnat pussel så skickligt konstruerat att läsaren gissar sig fram ända till slutet - en enastående prestation av en författare på toppen av sin absoluta förmåga.
Sträckläst denna 700 sidor långa spänningsroman! Betyget - solklar 5:a av 5 möjliga!
Jag tar, som vanligt, en kopp svart kaffe, - vad tar du?
Vore himla skönt att få några tips inför sommaren. (det är väl sånt man kan snacka om vid fikat?) undrar så över vad ska jag göra under "semestern" i år...
Vissa kriterier finns naturligtvis, behöver inget typ hålligång, men gärna en del att se, lite lagomt lugn och ro sådär, och ett ställe det känns bekvämt att resa ensam till...
Om jag ska se det hela från den positiva sidan är det också så att jag inte behöver ta någon hänsyn till någon annan när jag bestämmer vart jag ska resa, eller vad jag ska göra... Eller när jag ska åka!
Jag kan också ta ledigt(*harkel, tillhör ju ledighetskommitéen) precis när som helst!
Det som drar ner glädjen lite är väl att budgeten är begränsad (ledighetskommitéen ni vet) Samt att jag inte har någon att planera semestern tillsammans med... (fördelar och nackdelar med precis allt...) Och att det (nästan) alltid blir en massa olika tillägg som ensamresenär!
Idag fick jag med posten en broschyr om Finland, Estland etc... Kan det vara något? Eller fjällen? Västkusten? Stockholm? Göteborg? Kanske ska jag söka mig utrikes, t ex till London? Rhodos? Jazzfestivalen i Riga? Sista-miuten vart som helst? (drömmen är ju förstås Jersey, - men tyvärr alltför dyrt...)
Jag har inga som helst problem med att resa ensam, men behöver alltså tips på resmål!
Sååå, mina goa vänner...
Nu tar vi påtår, och så kan ni väl komma med några förslag?!
svaret är oändligt många, - och filmen vill jag ge oändligt många +
Trots att jag hört allt om hur Glada Hudik Teatern startade, minns turerna mellan kommunen, föräldrarna och Pär Johansson, och trots att jag varit på flera på deras föreställningar så bara älskade jag filmen när jag idag såg den på bio!
Biosalongen var proppfylld, både vuxna och barn, och brevid mig satt två tjejer i yngre tonåren. Jag hörde deras kommentarer, hur de tyckte skådespelarna var coola osv. Undrar om de reagerat så även innan den här, och andra liknande grupper, visat att vi alla är människor, oavsett ev handikapp, med känslor och drömmar!
En film som berör, man både skrattar och gråter! (att de tillägnat filmen till deras medlem som avled när de skulle framträda i Stockholm första (?) gången gjorde att tårarna strömmade hejdlöst, och det skäms jag inte för...)
En spännande och inträngande skildring av livet på Gotland under 1300-talet, om livets oförutsägbarhet, om civilkurage och mod och kärlekens helande kraft.
Aurora Eken hade haft en lycklig barndom på gården Hästnäs tillsammans med sina tre äldre bröder. Som genom ett under hade hennes familj skonats från Digerdöden som hade drabbat så många på Gotland nio år tidigare. Då hade döda kroppar kantat gatorna och likbålen brunnit dag och natt.
Nu kunde hon se fram emot ett gott liv i ett stort hus i Visby som hustru till den tyske köpmannen Claus Pleskow. Men hade ödet något annat i beredskap för henne?
I Claus och Auroras hus arbetar pigan Elin Persdotter. Hon föddes uppe på Klinten där Visbys fattiga befolkning trängdes. När döden skördade hela hennes familj stod hon utblottad och ensam i livet utlämnad till andra människors välvilja och barmhärtighet. Som piga hos Auroras familj hade hon till slut fått mat och husrum och en säng att sova i.
När Gotland invaderas av den danska armén under ledning av kung Valdemar Atterdag tänds vårdkasarna och Gotlands bönder rustar sig för att försvara sin ö. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet. Livet blir aldrig mer detsamma och Aurora och Elin tvingas ut i världen mot ett okänt öde.
Elisabet Nemert är en högt älskad författare. Detta är hennes femte roman efter publikframgångarna Bortom stjärnan (2002), Den vita liljan (2003), Rovfåglarnas tid (2005) och Vindarnas ö (2007).
Jag fastnar i läsandet redan efter första sida, trots att jag vanligtvis har lite svårt för "historiska romaner". Vad är fakta, - och vad är fiktion? Men personerna i boken intresserar mig och jag fortsätter läsa för att följa dem i deras liv på Gotland... Mitt betyg blir 4,5 av 5 möjliga
Jag gick för att "pudra näsan", under tiden började Lill Buset att städa hallbyråns lådor... (undrar just om familjen kommer att hitta något alls efter den rensningen)
Med stort intresse plöjde de idag igenom säkert ett tiotal tidningar i ämnet, önskelistor skrevs, och jag borde kanske varnat föräldrarna innan de kom hem...
Stora Bus såg nämligen en stor altan i flera nivåer som hon tycker de ska bygga... - nu i helgen!
Som jag har väntat på ljus och lite värme, - denna ovanligt långa och stränga vinter!
Nu är jag dock lite nyfiken, vilka vårtecken finns det egentligen?!
Ge exempel på vad vårtecken kan vara för dig, - ta chansen att vinna hemligt pris!
Uppgiften är uppdelad i tre kategorier:
1. Det vackraste/finaste/dyrbaraste/sötaste (ni fattar) vårtecknet
2. Det roligaste/mest oväntade/mest spännande tecknet på att våren är här
3. Det sämsta/äckligaste/tråkigaste (ni förstår vad jag är ute efter) vårtecknet
I kategori 1 kommer ett vackert pris delas ut I kategori 2 ett lite roligt, men användbart, pris Och slutligen i kategori 3... ett äckligt ...nejdå, ett riktigt gott pris ;-)
Reglerna är ganska enkla (?)... (säg till annars) Exempel på vårtecken du någon gång hittat/sett/hört/luktat/önskat/upplevt på något sätt skriver du ner i kommentarsfältet i det här inlägget. Har du en blogg blir jag naturligtvis jätteglad om du skriver om tävlingen och länkar. (har du ett inlägg om vårtecken i din blogg deltar du om du skickar länk till inägget till mig..) Vad rörigt det där blev, - hoppas ni fattar ;-)
Lagomt till Påsk avslutas tävlingen, närmare bestämt söndag den 17:de april
hitta på för något denna gråa och regniga dag...?!
Torsdagar brukar jag städa trapphuset, det är ingen speciellt bra idé idag, vore faktiskt helt bortkastat arbete, - men imorgon är det säkert bättre trappstäderskeväder ;-)
Nej, jag får väl helt enkelt offra mig lite, slappa lätt framför datorn, och kanske även tv:n, och så håller jag ju på att läsa Igelkottens Elegans
Dessutom ska jag tillbringa ett par timmar hos Systrarna Bus, ett litet glapp mellan mammans "börja-jobba" och pappans "sluta-jobba" blir då trevligt nog mormortid ;-)
Bilderna är tagna från mitt fönster, bara så ni får se vad otroligt tråååkigt det är utomhus! Och skitigt!!
Helgens utsvävningar kostade... PLUS 1 KILO ! ! (inte underligt egentligen, vin, martinis och tilltugg, 3-rätters, flera restaurangbesök, - och inte en endaste liten promenad på hela helgen...)
Gilla läget! Tänk positivt! Med optimism och framåtanda kan man vinna en hel värld och uppnå rikedom och lycka. Så lyder det framgångsrecept som gjort sitt segertåg över hela västvärlden.
Barbara Ehrenreich tröttnade när hennes läkare uppmanade henne att se sin cancersjukdom som en gåva. I Gilla läget visar hon hur det positiva tänkandet lurat amerikanerna i grunden. Hon ifrågasätter att odlandet av framgångsmyter är lösningen på problemet. Tvärtom bidrog frånvaron av kritiskt tänkande till den djupa ekonomiska krisen i USA.
Som alltid använder Ehrenreich humorn som vapen och smular sönder allt luddigt tänkande med en bitande ironi.
Barbara Ehrenreich är journalist och författare från USA.
Såg fram emot att läsa boken, som motvikt till alla självhjälpsböcker. Tyvärr blev jag lite besviken... Boken känns lite väl amerikansk för att jag riktigt ska ta den till mig... Betyget blir 3 av 5
Eftersom jag är den som fått yttra mig minst, fast jag drabbades mest i "fallet med den skenande barnvagnen", tänkte jag ändra på det genom detta brev.
Jag vill berätta vad som egentligen hände den där ödesdigra marsdagen i fjol ..."
Med stor energi och en god portion humor delar busschauffören Marie Olsson med sig av sina erfarenheter från bussratten. Det handlar om skenande barnvagnar, återvändsgränder, ishalka, märkliga passagerare och ... ja, häng med själv!
En samling korta och lättlästa kåserier, lite småroligt så där, och kanske man förstår busschaufförer något bättre efter att ha läst boken... Betyget blir en 3:a av 5 möjliga
... satt på polisstationen, han hade rymt hemifrån.
Polisen frågade varför han hade rymt och lilla Evert svarade: - Jo, innan jag somnade igår kväll hörde jag hur mamma och pappa var väldigt bekymrade över hur amorteringarna på huset skulle betalas. Senare vaknade jag av ljud från deras sovrum. Där hörde jag pappa stöna och säga "Jag drar mig ur!" och mamma svarade, också stönande "Vänta lite så kommer jag också!"
Så då tänkte jag att det var ju ingen idé att stanna kvar ensam och ta hand om amorteringarna.. Jag är ju bara 8 år!
Min kamp är Karl Ove Knausgårds mäktiga självbiografiska roman. Första delen inleds med en svepande beskrivning av varje människas slutpunkt, döden. Det är runt detta ofrånkomliga faktum boken kretsar, från barndom till vuxenhet.
I centrum står en far som i hela sitt liv agerar på ett sätt som gör honom onåbar och omöjlig att förstå. Boken utgår från Karl Oves nuvarande situation med fru och två små barn i Malmö. Han skriver personligt om hur han tvingats sluta dricka eftersom han då tappar kontrollen och gör sig själv och andra illa.
Så kommer telefonsamtalet från brodern med besked om faderns död. Det som följer är ett hårt uppvaknande och en begravning av en far han aldrig kände.
3 av 5 möjliga (den kompakta texten gör boken lite svårläst och drar ner betyget något)
efter en (för mig) ovanligt intensiv och trevlig helg!
Började på fredag då min vännina från Ö-vik anlände. Över några tapas och vin startade vi så upp helgen, varmrätt blev en god fiskgryta och till dessert bjöd jag på äggtoddy...
Det blev en mysig kväll med mycket pladder och sladder och gamla minnen ;-)
Min vännina är bland det bästa besök jag kan tänka mig, inte minst eftersom hon som jag gillar att sova ut och ta det lugnt på morgnarna... Vi kippar läänge runt i pyjamas med kaffemuggen i näven ;-)
Trots det hann vi med en tur till Birsta City på lördag, lite shopping och lunch.
Efter det fick vi brått ändå, vi skulle ju hinna fixa både hår och makeup innan tre "tjejer" till dök upp för en liten förfest... (ostkuber, oliver och kalla martinis)
Och så, - helgens höjdpunkt... Wallmans Salonger på Södra Berget, faktiskt både bra mat och underhållning! (brukar ju inte vara så bevänt med maten på såna större arrangemang men klart godkänt, Gravad lax med kräftpesto och knäcke. Honungsmarinerad fläskfilé med rosmarin, potatis- och grönsakskaka och balsamicosky. Vanilj- och citronpannacotta med hasselnötskrokant och blåbärssorbet... Mycket mat blev det denna weekend...)
Artisterna från Wallmans startade upp lite försiktigt med välkända stämninghöjare, gamla schlagers, men jisses... på slutet blev det fullt ös med massor av rock! Härligt att få sjunga gasta till riktigt bra låtar ;-)
Söndag då?! L-U-G-N.... Riktigt trist och grått utomhus, så en lämplig dag att tillbringa i sofforna, och på eftermiddagen åkte så mitt besök hem igen... Men vi har redan planer inför nästa träff ;-)
Det här var anledningen till mitt blogguppehåll i helgen, och nu ser jag fram emot att snurra runt i Bloglandia för att se vad alla andra gjort...